Unizon, som samlar 138 tjej-, kvinno- och ungdomsjourer runt om i landet, lanserade i veckan en guide med riktlinjer för våldsprevention. Generalsekreterare Olga Persson presenterade det drygt 20-sidiga häftet som Sveriges första feministiska preventionsguide. Den har tagits fram tillsammans med sju spjutspetsjourer som Unizon har satsat extra på när det gäller våldsförebyggande arbete.

– Att sprida den kunskap som kvinnojourerna samlat på sig är vår grundbult, sade Olga Persson vid presentationen i Stockholm.

Alla unga ska nås

Sverige har en nationell strategi som går ut på att ”alla unga ska nås av våldsförebyggande arbete med ett genusperspektiv och man ska dekonstruera maskulinitetsnormer som är destruktiva”. Med guiden vill Unizon konkretisera det här målet och ge riktlinjer till jourerna. Dessa handlar om intern förankring av arbetet, vilket språk som används, att ha ett barnrättsperspektiv, gedigen uppföljning och samarbete med kommunen och andra aktörer.

Jonna Nilsson, verksamhetsansvarig för Juventas ungdomsjour i Södertälje, var en av de som medverkade vid presentationen. Hon menar att ett samarbete med kommunen ofta innebär bättre ekonomiska förutsättningar, vilket till syvende och sist är nödvändigt för att kunna utföra arbetet. För Kari Rooth, kvinnofridssamordnare i Södertälje kommun, är det viktigt att hitta områden där de olika instanserna ”krokar i” varandra.

– Vad är det kommunala uppdraget och vad kan frivilliga organisationer bidra med? När vi jobbar med målgrupper där det finns gigantiska mörkertal måste vi vara medvetna om att det finns ett motstånd att komma in. Våldsutsatta kvinnor är jätterädda, går man in på kommunen kan barnen tas ifrån en, ungdomar är rädda att de ska ringa föräldrarna på en gång.

Både struktur och individ

Kontentan är att kommunerna har sina skyldigheter men kan göra så mycket mer i och med samarbetet med jourerna:

– Vi når ju en otroligt stor målgrupp som inte är i kontakt med socialtjänsten. Som kanske inte har någon annan att prata med, säger Jonna Nilsson.

– Både individen och strukturen behövs. Att det finns en beredskap i det civila samhället underlättar för exempelvis lärare att våga ta upp problem med våld när det finns någon att hänvisa till, kommenterar Olga Persson.

Barbro Wiklund har arbetat som lärare i 42 år och varit engagerad i Kvinnojouren Liljans verksamhet i Tierp-Älvkarleby under 28 år. Hon var inbjuden för att informera om deras förebyggande arbete som i mångt och mycket går ut på att besöka kommunens alla sjundeklassare. Barbro berättar hur hon förklarar svåra ord för ungdomarna, avlivar myter om våld och frankt pratar om hat och hot på internet.

– Om ni då skriver ”jävla fitta, du ska dö”, då måste ni tänka först; vill jag ha det här? Om ni inte vill det, låt bli att skicka det. Och om ni tänker; ja, men jag vill ha det! Jättebra, skicka det till dig själv.

Rebecka Andersson, verksamhetsutvecklare Unizon och Barbro Wiklund, ordförande Kvinnojouren Liljan Tierp-Älvkarleby

Våld är inte ”livskunskap”

Guiden innehåller också förslag på faktiska arbetssätt. Värderingsövningar, stödgrupper och mentorer är exempel på sådana metoder. Övriga tips som ges handlar om att hitta nyckelpersoner, vända sig till idrotts- och föreningslivet, involvera studenter i arbetet och att ta stöd i Istanbulkonventionen. Sistnämnda är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet som Sverige har skrivit under. Guiden tar också upp vikten av att diskutera porrens påverkan på mäns våldsutövande.

Olga Persson understryker att våldsprevention förutsätter att saker kallas vid sitt rätta namn, och det är det övergripande skälet till att guiden kommit till stånd. Majoriteten av förövarna i våldsbrottsstatistiken är män och därför krävs en maktanalys som uppmärksammar obalansen mellan män och kvinnor i samhället. Orden killar och män försvinner ofta ur problemformuleringen.

– Våldtäkter och våld är inte ”livskunskap” eller ”värdegrundsarbete”, det handlar om mäns och killars våld.