På onsdagskvällen samlades ett hundratal personer på Scandic Malmens lilla bar i Stockholm för att hylla de nominerade, hedra de hedersomnämnda och fira mottagaren av Stora feministpriset. Ett pris som instiftats för att lyfta fram viktiga insatser inom medierna som traditionella journalistpriser förbigår.
Tiderna må vara mörka, men mobilisering av motkrafter pågår. Det konstaterade Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt som höll i prisutdelningen där samtliga nominerade och hedersomnämnda intervjuades på scenen och tilldelades ett first aid-kit, innehållande böckerna Tackla hatet av Rebecka Bohlin, och Feminist från insidan, 101 sätt att påverka en organisation och överleva det som donerats av Lina Zavalia och Rebecca Vinthagen på Settings.
Streetgäris initiativ Pensionsrättvisa tog emot det första hedersomnämnandet:
– Genom studiecirklar, seminarier och breda samarbeten har ni tagit er an det faktum att över 230 000 pensionärer lever under fattigdomsstrecket i Sverige, många av de är kvinnor – detta i en tid när ”det går bra för Sverige”, konstaterade Bratt och bad dem berätta om bakgrunden.
– Pensionsrättvisa startade från en känsla av att vara orolig och arg och frustrerad och vad ska jag göra med alla de här känslorna. Och vi riktade dem in mot Pensionsrättvisa och började prata med varandra och upptäckte att vi hade liknande erfarenheter, både kring våra egna pensioner – hur blir det när jag blir gammal? – men också kring våra föräldrars pensioner där många i vår omgivning och det är ingen som pratar om utlandsföddas pensioner, hur är det för personer som inte har det jättesvårt på arbetsmarknaden, som inte får komma in av just rasistiska orsaker, och vad har det för inverkan på pensionssystemet, berättade Mahi Akter.
Farida Al-Abani påpekade att pensionssystemet styr människor både medvetet och omedvetet, och menade att det är viktigt att skilja på jobb och pension:
– Det enda sättet att krossa arbetslinjen är att krossa pensionssystemet, för att det är det som skrämmer upp folk, att vi inte kommer att kunna överleva sedan. Och då måste vi fixa det som gör oss så skrämda, för att också ha ett schysst arbetsliv eller fritidsliv.
Fr v: Nadine Jazzar, Farida Al-Abani, Mahi Akter och Anna-Klara Bratt.
– När vi började prata om utlandsföddas pensioner upptäckte vi att wow – det här behövs pratas om – men också hur arga människor blev av det, folk blir skitsura och det känns bra! Då vet vi att vi är rätt ute, men det här är också vår upplevda vardag. Precis som många andra rörelser har gjort, måste vi göra politik av vår upplevda vardag, för vi är utsatta för systematisk diskriminering, sade Mahi Akter.
Louise Lindfors från Fredrika Bremer-förbundet (t v) och Suada Gruda från Streetgäris (t h) tog emot hedersomnämnandet för civilsamhället.
Anna-Klara Bratt konstaterade att civilsamhället, som också fick ett hedersomnämnande, snabbt kom på fötter när människor på flykt från krigets Syrien nådde Sveriges gränser hösten 2015. Det året hyllades ”Volontären” internationellt men arbetet tog inte slut där utan måste fortsätta, i hamnar, längs flyktvägar, på boenden. Civilsamhället var väl representerat på minglet i samband med prisutdelningen:
– Jag vill passa på att verkligen tacka civilsamhället. Jag är från Fredrika Bremer, vi bildades 1884 och har hållit på. Och man måste hålla på. Keep on the keeping on, det är det vi måste göra, vi kan inte låta oss nedslås, sade Louise Lindfors.
Suada Gruda talade för Streetgäris, som enligt Bratt är ett digitalt och organisatoriskt föredöme: ”Om blott några av av Sveriges mediehus hade era ordningsföreskrifter skulle hela medielandskapet se annorlunda ut.”
– I Streetgäris kan man ta upp vad som helst och medlemmarna gör det hela tiden, vi samlar in pengar och vi hjälper till i alla möjliga frågor, så jag hoppas alla här är med. Jag är bara stolt över att vara med i hela den föreningen och nätverket, sade Gruda.
Stort jubel utbröt när Nora Dome Nelson och Wendy Francis först av de nominerade klev fram för att berätta om podden Arga flickor.
Arga flickor, som nyligen firat ett-årsjubileum, verkar enligt nomineringen ”i skärningspunkten mellan aktivism, journalistik, opinionsbildning och underhållning i en ständig dialog med lyssnarna”. Anna-Klara Bratt ställde frågor om de fortsatta planerna:
– Det som vi har påbörjat är en resa, en process i oss själva, ett uppvaknande för både mig och Nora och de berättelser som vi väljer att sprida från den studion vi är i till Sverige. Vi vill verkligen ge och dela utrymmet och tror på att passa micken till varandra och då blir också berättelsen om svarthet eller att vara icke-man, kvinna, i Sverige så mycket mer levande än om bara jag och Nora är med på resan så följ med! uppmanade Wendy Francis.
– Sedan fortsätter vi också vårt arbete genom att vi håller workshops, föreläsningar och dyker upp i olika situationer och delar med oss, inflikade Nora Dome Nelson.
Snarare än att engagemanget för svartas rättigheter och rörelsen Black Lifes Matter skulle ha ökat kraftigt förra året, menade Wendy Francis att det blev synliggjort:
– Det blir så in your face när det är i både DN och SVT och alla nyhetskanaler, medan vi som är har släktingar eller är svarta eller har folk som är på de här platserna och dör dagligen, vi har varit med om det här tidigare. Det är bra att omvärlden vaknar och tar ansvar och vi hoppas också att alla vita personer tar sitt ansvar när det gäller de här frågorna.
Amie Bramme Sey tog emot nomineringen för podden Raseriet.
Raseriet beskrivs i nomineringen som en ”modig podd med attityd och humor som mer än en gång lyft angelägna frågor som saknats i övriga Mediesverige”. Amie Bramme Sey gör samtalspodden tillsammans med Fanna Ndow Norrby som just nu är på resande fot.
– Vi har hållit på och utforskat de här frågorna, om svarthet och antirasistisk feminism – bland annat – i podden hemma här i Sverige. Det är något vi gjort också i våra yrken. Jag jobbar som journalist och Fanna inom kommunikation. Det är mycket roligare att göra det i poddversionen än på det här påtvingade sättet som när man är den enda svarta kvinnan på sin arbetsplats i ett vitt mediehus, då drar man ju de här frågorna fast på ett helt annat sätt. I podden gör vi det på ett sätt, som vi tycker är kul och empowering. Vi har snackat om att försöka utforska det här utanför Sveriges gränser också, för att hitta vilka synergier som finns och vilka olikheter som finns i den här kampen som vi är med och för. Men också liknande poddar som the Read, andra som har en liknande ton. Fanna har inte bara chillat utan hon har har fått ta med sig Raseriet till New York. Så det är lite international Raseriet.
Anna-Klara Bratt menade att både Arga flickor och Raseriet står för något delvis nytt i medielandskapet med mixen av politik, populärkultur, relationer och vardagsrasism och Amie Bramme Sey håller med om att poddvärlden har börjat förändras.
– Det är ju helt bisarrt att det ska vara en grej att två svarta kvinnor samtalar i en podd i Sverige. Det var vi fullt medvetna om 2016, när vi startade. Vi har samlat det här vecka för vecka, för att påvisa att det är ett pågående system, att man inte är paranoid när man pratar om rasism konstant. Ska det vara en grej att vara en carefree black girl i det här samhället, då måste vi utmana det!
Alexandra Pascalidou intervjuas om nomineringen.
Alexandra Pascalidou nominerades bland annat för P1 debatt i Sveriges radio – där hon vände på traditionella frågeställningar om exempelvis invandring i public service och istället undrade hur mycket rasism Sverige tål. Hon nominerades också för sin SVT-serie Vi kallas tiggare där hon följde flera rumänska romer i kampen för överlevnad. Att få igenom förslaget var ganska lätt, berättar hon:
– Jag tror att det finns en gryande insikt om att man måste lämna de här ingrodda medierummen, som dessvärre är alltför homogena och instängda. Efter många års tjat tror jag alla års tjat att vi måste lyfta på glaskupan som omger oss och släppa in lite frisk luft. Men programmet är nerlagt…
Anna-Klara Bratt erinrade också om att det i dagarna var 15 år sedan Fadime Sahindal mördades, och att kvinnojouren Terrafem ordnade en manifestation på Sergels torg just när mordet skett där Alexandra Pascalidou var en av talarna. Ett av hennes uttalanden gjorde starkt intryck på Bratt: ”Nu måste vi klara av att vara både feminister och antirasister.” Pascalidou minns också:
– Inte ens i mina vildaste fantasier kunde jag tro att vi skulle hamna i en situation där utsatta, sårbara kvinnor kidnappas av rasister, extremister och ultranationalister som utger sig för att brinna för dessa kvinnor, att engagera sig i deras liv och exploatera ders kroppar och utsatthet i propagandasyften för att piska på rasismen, för att piska på islamofobin och utanförskapet.
– Så vi lever i en väldigt förljugen tid med faktaresistens och metasanningar, när de som inte bryr sig hävdar att de bryr sig om förortsflickorna, de som aldrig någonsin har satt sin fot där, och hävdar att alla andra blundar. Jag ser människor här i dag som jag har sett kämpa i alla år, samtidigt som mörkerkrafterna säger att man har blundat, man har mörklagt. Jag tycker att det är en tragisk situation, och offren är inga andra än dessa flickor och kvinnor.
När det gäller antirasistisk feminism menar Pascalidou att det finns en ökad kunskap om intersektionella perspektiv. Hon menar att det starka motståndet just nu beror på att saker faktiskt händer.
– Vi måste glädjas åt det här motståndet, det är ju fantastiskt, för det betyder att vi pallar!
Lisa Bjurwald underströk att aktivism i sociala medier behöver underbyggas med praktisk solidaritet.
Journalisten och författaren Lisa Bjurwald nominerades för sina starka ställningstaganden för mänskliga rättigheter, bland annat i samband med Bokmässan i Göteborg, som hon var en av få att bojkotta redan i år. Trots att över 2 000 kulturarbetare och organisationer skrev under protesten Bjurwald initierade med krav på en nazifri bokmässa 2017 meddelade Bokmässan nyligen att Nya tider kommer att bjudas in igen.
– Ja, vad ska man säga. Vilka idioter. Nä, men jag har så sent som för några timmar sedan haft möte med några av undertecknarna av det här uppropet och planerar en väldigt spännande alternativ bokmässa. Det är alltså alla vi som inte tycker att det är okej att svälja rasism och extremism bara för att man själv vill marknadsföra sin bok eller vara med i något seminarium eller liknande, utan har sympati och empati med de människor som utsätts, och jag tror att vi kommer bli många. Vi kommer bli starka, så watch out Göteborg.
Alexandra Pascalidou hyllade övriga nominerade i sitt tacktal.
