Nationella sekretariatet för genusforskning välkomnar en fördjupad inomvetenskaplig diskussion som lyfter fram genusforskningens många inriktningar, men saknar samtidigt en förståelse av de sammanhang som andra forskares val av begreppsapparat vuxit fram ur. Det skriver tillförordnade föreståndaren Maria Grönroos i en replik på Stina Jeffner och Jenny Westerstrands debattartikel om #metoo.
Stina Jeffner och Jenny Westerstrand skriver i Feministiskt perspektiv om den kunskap som nu krävs för att #metoo-rörelsen ska få verkliga politiska konsekvenser. Största delen av artikelutrymmet används till att argumentera för ett komplext användande av begreppet kön, utifrån de båda forskarnas feministiska förståelse. Inlägget är viktigt och högintressant med tanke på de vittnesmål som nu offentliggörs. Artikeln ramas dock in av en polemik mot Nationella sekretariatet för genusforskning och innehåller en del kritik som vi vill svara på.
Enligt Stina Jeffner och Jenny Westerstrand borde sekretariatet ha ”dragit i nödbromsen” och sett till att sektorn inkluderade sexuella trakasserier i sitt jämställdhetsarbete. Bland annat antyder de att Anne-Marie Morhed, som inte har varit föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning på nio år, skulle ha haft inflytande över den prioriteringen, något som givetvis inte stämmer.
Skribenterna har rätt i att vi inte har adresserat sexuella trakasserier som en enskild fråga i arbetet med jämställdhetsintegrering – istället har det varit vår strävan att visa på hur det jämställdhetsarbete som lärosäten enligt diskrimineringslagstiftningen är skyldiga att bedriva – till exempel ansvaret att förhindra och motverka sexuella trakasserier – både kan stärkas och förstås i ett strukturellt ljus genom arbetet med jämställdhetsintegrering.
Det är (liksom skribenterna efterfrågar) en komplex förståelse av villkor och förutsättningar för makt som står i fokus för förändringsarbetet vi har argumenterat för. Där är sexuella trakasserier och en i andra avseenden bristande, och könad, arbetsmiljö ett av många uttryck för en maktordning som också förfördelar till exempel forskande kvinnor genom skenbart könsneutrala resursfördelnings- och bedömningspraktiker.
Jämställdhetsintegrering löser inte ensamt akademins problem med sexuella trakasserier, men kan vara ett systematiskt arbetssätt som, genom att utmana och omorganisera villkoren för forskning och utbildning, når en bit på vägen. Därutöver kommer genomgripande förändringar av arbetsförhållanden, organisationskultur och en systematisk omfördelning av makt på flera sätt krävas framöver.
Men som vi påpekade i vår replik i Svenska dagbladet, är lärosätena fria att organisera sitt arbete som de själva finner lämpligt. En fortsatt diskussion kring hur relationen mellan jämställdhetsintegrerings- och likavillkorsarbetet kan se ut är en central del i arbetet med att ytterligare problematisera och utveckla jämställdhetsintegrering som praktik.
Stina Jeffner och Jenny Westerstrand kritiserar vidare Nationella sekretariatet för genusforskning för att vi, i vår debattartikel i Dagens nyheter, skulle teckna en bild av genusforskningen som ett enhetligt fält och att vi osynliggör olikheterna inom fältet. Det är tvärtom, sekretariatet framför snarare i all sin kommunikation just genusforskningens bredd och dess mångfacetterade inriktningar.
I DN Debatt ifrågasätter vi dessutom bilden av genusforskningen som en konsensussträvande ”överkyrka”. Stina Jeffner och Jenny Westerstrand, som själva säger sig vilja ha en fördjupad inomvetenskaplig diskussion och vilja att lyfta fram genusforskningens många inriktningar, skåpar dock själva ut andra forskares val av begreppsapparat, utan erkännande av de sammanhang som dessa begrepp vuxit fram ur.
”Cis”-begreppet kallas auktoritärt och odemokratiskt, med hänvisning till att cis är konstruerat som en motsats till ”identiteten” trans. Att beskylla ett nyligen etablerat och otroligt litet fält, som transforskningen faktiskt är i Sverige (och där problematiseringen av en polarisering mellan begreppen trans och cis också är levande), för att vara auktoritärt och ovetenskapligt, rimmar illa med skribenternas ambition att föra ett inomvetenskapligt samtal.
En av genusforskningens styrkor är dess avancerade och kontinuerliga inomkritiska hållning. Dess olika skolor, teoribildningar och perspektiv utvecklar fältet. Nationella sekretariatet för genusforskning ska vara en plattform för dialog och samverkan och vi noterar behovet av möten för att synliggöra varandras olika infallsvinklar och på vilket sätt det berikar, förändrar och utvecklar vår kunskap om bland annat genus. Vi återkommer med en invitation till alla forskare som önskar medverka i ett sådant samtal under 2018.
