På måndagen samlades hundratals människor över partigränser i Malmö för att uppmärksamma minnesdagen av avskaffandet av Sveriges slavhandel och för att demonstrera mot normalisering av rasism i dag. Feministisk perspektiv har pratat Maria Dexborg, en av arrangörerna, om vad som behöver göras för att krossa rasismen och afrofobin.
På minnesdagen av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln, den 9 oktober, arrangerades för första gången Frihetsparaden i Malmö av Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Paraden var en samling över partigränser för att uppmärksamma det akuta hotet som normalisering av rasism och nazism innebär. Alla partier utom Sverigedemokraterna var inbjudna att delta.
Ungefär 250 personer samlades under slagord som ”No justice, no peace”, ”Don’t normalize hate” och ”Krossa rasismen”. Dessutom bjöds det på tal från bland annat Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ, Liberalerna och Judiska församlingen. Maria Dexborg, talesperson för Afrosvenskarnas forum för rättvisa, är en av de som har arrangerat paraden.
– Jag driver kampen mot afrofobi med hoppet om att flytta fram positionerna och att förbättra levnadsvillkoren för oss afrosvenskar, som är en osynlig synlig minoritet enligt ENAR (European network against racism, reds anm).
Varför arrangerar du paraden?
– Min ordförande Malcolm Jallow uttryckte tankar om en frihetsparad och jag kände genast att detta var något som jag ville vara en del av. Jag ville vara med och skapa historia och belysa en dag som förtjänar att uppmärksammas mer än den görs. Enligt mig är det av vikt att vi tillsammans minns de som föll offer i den svarta förintelsen, även kallad den transatlantiska slavhandeln, och samtidigt skapar en motsida till den normalisering av rasism som sker i vårt svenska samhälle.
– I Frihetsparaden har det känts viktigt att samla ihop organisationer i civilsamhället och politiska partier som har ställt sig bakom vårt manifest. Ett manifest om kampen mot rasism. Det är viktigt att vi står solidariska i kampen mot rasism och visar att vi inte accepterar den utveckling som skett mitt framför våra ögon. Det är på tiden att vi visar att vi är många antirasister i Sverige. Tillsammans är vi starka.
Varför är det viktigt att uppmärksamma den 9 oktober?
– Jag upplever dessvärre att den 9 oktober går många förbi utan vetskap om dagens betydelse. Det är tragiskt att Sverige uppmärksammar kommersiella dagar såsom Kanelbullens dag och Alla hjärtans dag mer än 9 oktober. Redan där görs det ett val om vad som skall prioriteras för befolkningen! En maktinstans som media väljer vilka nyheter som trycks och tragiskt nog är det sällan något som lyfter den afrosvenska befolkningen. Känslan av att personer med afrikanskt ursprung värderas lägst i en så kallad maktpyramid förstärks. Våra liv är inte viktiga.
Paraden var både ett sätt att tillsammans minnas avskaffandet av slaveriet, men arrangerades också på grund av en oro över en växande rasism i dag. Vill du ge några exempel på hur rasismen normaliseras i dag?
– Det har skett en normalisering av rasism som skrämmer mig. Ett parti som Sverigedemokraterna har lyckats att bli Sveriges största parti inom arbetsklassen. Organisationer som Nazistiska motståndsrörelsen bjuds ini demokratiska rum såsom Almedalen och Fria tider får vara med på Bokmässan och en del av befolkningen hänvisar till yttrandefrihet. Det borde vara förbjudet för rasistiska organisationer att få uttrycka sitt hat i offentligheten.
– Det är få samhällen som under sin samtid anser sig vara rasistiska, det är ofta något som kommer fram i efterhand. Jag oroar mig över just normaliseringen av rasism och ser hur jag, min familj och andra afrosvenskar påverkas i vår vardag utifrån kränkningar baserade på vårt ursprung. Jag gråter över att mina barn bemöts av afrofobi. En stor del av min kamp handlar om att vara en förebild för dem! Att de skall se att man kan agera och inte acceptera förtrycket. Att arbeta mot normer och flytta positioner!
Vilken kunskap finns det i Sverige om Sveriges roll i slaveriet i dag?
– Afrosvenskarnas forum för rättvisa och Afrosvenskarnas riksförbund med flera besitter en enorm kunskap om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Den kunskap som finns kommer inte majoriteten av vår befolkningen till del. Istället reproduceras felaktiga bilder av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln utifrån felaktiga uppgifter i bland annat våra historieböcker.
Vilka politiska reformer behövs för att minska afrofobin?
– Det behövs flera politiska reformer i arbetet mot afrofobin. I grund och botten handlar detta om makt och privilegier. Det handlar om att man skall värdera personer med afrikanskt ursprung på samma sätt som övriga delar av befolkningen. Det handlar om att låta afrosvenskar få samma rättigheter som alla andra har i praktiken! Varför skall något så självklart vara så problematiskt?
– Afrosvenskar vill ges samma förutsättningar på arbetsmarknaden, och få arbeten utifrån sin kompetens och utbildning, eftersom den afrosvenska befolkningen är den som får lägst avkastning på sin universitetsutbildning. Vi arbetar även mot den rasprofilering som sker dagligen där afrosvenskar misstänkliggörs utan någon orsak.
– Vi kämpar för att våra barn skall ges samma möjligheter under sin utbildning och slippa kränkas i sin vardag på grund av att man förminskar eller förnekar den afrofobi som sker i skolan trots alla välformulerade likabehandlingsplaner om nolltolerans gällande rasism. Vidare vill vi att att man ser över allt undervisningsmaterial, detta då flertalet böcker har ett rasistiskt språkbruk. Detta reproducerar en ny generation om utsatta människor med trauman. Vi kämpar för att afrosvenska familjer skall bemötas på samma sätt av socialtjänsten som övriga delar av befolkningen. Och att afrosvenskar skall ges samma levnadsvillkor på bostadsmarknaden.
