Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) kräver fullständiga rättigheter för flickor mot sexuella trakasserier inom idrotten. KSAN befarar att idrotten, trots högt ställda ambitioner, inte har någon skyddande effekt när vägledningar för förebyggande arbete inte följs i praktiken.
FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen), som ratificerades av Sveriges regering för drygt 20 år sedan, ger en universell definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen. Varje människa under 18 år räknas som barn så det gäller också dem vi vanligtvis benämner som ungdomar. Idrottsrörelsen har enhälligt bestämt att svensk barn- och ungdomsidrott ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa barnkonventionens principer. Dessutom har regeringen beslutat att all idrottsverksamhet som får statligt stöd ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv.
Det finns även en allmän övertygelse om att idrott anses vara en effektiv skyddsfaktor som hindrar ungdomar från att hamna snett i livet. Denna övertygelse utsätter tyvärr många tjejer i oönskade situationer som kan få långtgående konsekvenser för deras kroppar och själar och ofta leda till att tjejer slutar med sin idrott.
Sexuella trakasserier och övergrepp förekommer inom idrotten och är en viktig fråga att belysa. Det handlar om idrottens och ledarnas trovärdighet gentemot barn, ungdomar, föräldrar och samhället i övrigt. Idrottens drogförebyggande effekt sätts också i gungning när en idrottsledare serverar alkohol som förspel till en minderårig tjej på ett idrottsläger.
Det viktigaste kännetecknet för sexuella trakasserier är att de är oönskade av den som utsätts för dem. Avgörande är den utsattas upplevelse, inte trakasserarens motiv. Gång på gång får vi ändå vittna om att ”ord står mot ord”, ”hon var med på det”, ”det var väl inte så farligt”, ”hon såg äldre ut” och tjejen blir förloraren.
Det finns ytterligare ett egendomligt system – idrotten har sin egen juridiska nämnd som hanterar internt till exempel bestraffningsärenden och andra beslut tagna i respektive specialidrottsförbund. Vem är trovärdig i en beroendeställning vuxen-barn: en ledare vars idrottskarriär ”inte får förstöras på grund av en ”incident” och ”ett litet överskridande över föreningens strikta alkoholpolicy”, eller tjejen som varit utsatt? Vad händer med hennes karriär, hälsa och liv?
Detta är en av orättvisorna som KSAN belyser i sitt samnordiska projekt Fullständiga rättigheter för flickor i Norden.
KSAN befarar att idrottens förebyggande verkan och vägledningar inte har någon skyddande effekt när de inte följs i praktiken. Barnkonventionen gäller i Sverige sedan 1990 och Sverige har förbundit sig att tillgodose alla barns rättigheter – även tjejers.
KSAN kräver fullständiga rättigheter för flickor mot sexuella trakasserier inom idrotten! Skyndsamma förebyggande insatser behövs nu!
