”En ensam feminist gör kanske ingen sommar, men är åtminstone en god början”, skriver Tiina Rosenberg sedan Katju Aro, ordförande för Feministiska partiet, efter bara ett år i offentligheten, valts in i kommunfullmäktige i Helsingfors på ett feministiskt, antirasistiskt budskap och aktivt engagemang i flyktingfrågor.
Den feministiska partipolitiska organiseringen har sedan 1980-talet lett till nya politiska initiativ i Norden. Efter Island, Sverige och Norge har turen nu kommit till Finland där det nya Feministiska partiet deltagit i sin första valrörelse. Det rör sig om kommunalval, som till skillnad från det svenska valsystemet inte äger rum samtidigt med riksdagsvalet. Det Feministiska partiet har jämställdhet/jämlikhet, antidiskriminering och mänsklig trygghet som utgångspunkt för politiken.
Katju Aro, ordförande för Feministiska partiet har valts in i kommunfullmäktige i Helsingfors. Kukka Eskola och Nelli Ruotsalainen, båda i Helsingfors, är suppleanter, medan det i skrivande stund ser ut att det övriga Finland inte röstat fram feminister.
Katju Aros valseger är historisk eftersom partiet funnits endast i ett år. Hon gick till val med ett feministiskt och antirasistiskt budskap – ”ingen rasism i Helsingfors” – och partiet engagerar sig aktivt i flyktingfrågan. Feministiska partiet bildades som ett kritiskt svar på Finlands nuvarande högerpopulistiska regering och dess politik.
Feminister i Finland hade i flera år umgåtts med tanken på ett eget parti och varit i kontakt med Feministiskt initiativ i Sverige. Gudrun Schyman besökte Helsingfors för några år sedan och kontakterna med det svenska systerpartiet har fortsatt sedan dess. Finlands njugga inställning till flyktingar blev den utlösande faktorn och partiet bestämde sig förra året för att officiellt komma ut ur garderoben med parollen ”feminism utan gränser”. Samtidigt meddelade det Feministiska partiet att de skulle delta i kommunalvalet 2017.
Det finska Feministiska partiet delar sin ideologiska grundinställning med förebilden Feministiskt initiativ i Sverige. Den politiska utgångspunkten utmanar traditionell partipolitik och presenterar en ny dimension i partipolitiken. Feministiska partiet vill inte placera sig inom vänster-högerskalan, men skriver explicit att dess politik principiellt motsätter sig nyliberalismens vinsttänk. Diskussionen i Finland har liknat den svenska där många ifrågasatt feministers vägran att komma ut som vänster. Min bedömning är att Feministiska partiet i Finland placerar sig mellan De gröna och Vänsterförbundet (det finska Vänsterpartiet) och bidrar därmed med en rosa dimension till rödgrön politik.
Jag delar förhoppningen med många att den feministiska politiken i Finland och Sverige fokuserar på demokratifrågor och betonar en bred solidaritetsprincip snarare än identitetspolitik, som förvisso för upp många viktiga frågor till den politiska agendan, men som också kan fastna i framhållandet av identiteter i stället för konkret politik.
Som feminist känner jag mig tacksam för feministisk politik överallt i världen, men är förstås särskilt stolt en dag som denna när den första politikern med explicit feministisk agenda valts in i hemstadens kommunfullmäktige. Politik är att vilja, sade Olof Palme. Politik är att göra, säger feministen. Hjärtliga lyckönskningar till Katju Aro och lycka till i den finländska politik som fått många av oss både rasa och gråta under de senaste åren. En ensam feminist gör kanske ingen sommar, men är åtminstone en god början.
