”Jag vägrar acceptera att mitt Rinkeby endast är en plats för kriminella uppgörelser, stenkastning och bråk. Jag har bott i Rinkeby i trettio år och jag vet att det finns så mycket mer. Förorten plågas av våldet men förorten är också mer än våldet. Inte minst alla de fantastiska tjejerna”. Det skriver Ann-Margarethe Livh (V) demokratiborgarråd i Stockholm, angående de senaste debatterna om våld i förorten.
De senaste månaderna har det skrivits mycket om våldet i Stockholms förorter. Våldet och skjutningarna som förekommit är fruktansvärda och sprider rädsla bland dem som bor där. De kriminella gängens aktivitet och stöket som ungdomsgängen ibland står för är ett problem i människors vardag. De här problemen tar vi på största allvar och arbetar med.Men det får inte bli den enda bilden av förorterna, vare sig av problemen eller av de satsningar som behövs. Som alldeles för ofta annars osynliggörs då tjejer, såväl deras problem som den kreativitet som ryms i deras tillvaro.
Stockholmsenkäten görs varje år för att skapa en helhetsbild av hur högstadie- och gymnasieungdomar har det i Stockholm. Det som verkligen sticker ut i enkäten är att tjejerna i staden mår sämre än killarna på nästan alla områden. De sover sämre, har mer oro och rädsla och är mer missnöjda med sig själva. Det här skrivs det dock inte stora rubriker om. Tjejer både mår dåligt och kämpar alldeles för mycket i det tysta. För samtidigt är några av de mest hoppingivande initiativen i Stockholm det arbete som görs av tjejer och för tjejer.
Förra veckan träffade jag 127 Sisters. Det är en verksamhet av och med tjejer som verkar i Skärholmen. Syftet är att öka tjejers självkänsla och därigenom delaktighet och engagemang. De har en väldigt bra verksamhet med bland annat idrotts- och kulturaktiviteter som riktar sig till tjejer i tonåren och som stöttar tjejer till att bli ledare. Och gör skillnad i mångas vardag.
Även i Järva där jag själv bor, sker många bra saker som det berättas alldeles för lite om. Ett exempel är den nyöppnade fritidsgården Hjuset som välkomnar alla men som vissa dagar i veckan erbjuder särskild verksamhet för tjejer och då är också alla i personalen kvinnor. Det är i dag killar som dominerar fritidsgårdarna i hela Stockholm, så satsningar på tjejers fritid är viktigt för att stärka deras rätt till sina egna stadsdelar men det är också viktigt ur ett feministiskt perspektiv eftersom vi ska fördela kommunens resurser så att de också kommer tjejer till del.
Det här är bara två exempel av tusen liknande på tjejers organisering i den här staden och i våra förorter. Det är ett arbete som kommunen ibland är med och stödjer men vars framgång är helt beroende av ideellt engagemang.
De här initiativen uppstår ofta spontant för att tjejerna sett ett behov av att stärka sig själva och andra. Men för att de ska kunna växa behöver de backning och resurser.
Det är därför den rödgrönrosa majoriteten öppnar upp lokaler för föreningslivet i Stockholm så att de ska få en plats där de kan mötas. Det är också därför vi tillsatt ett demokratistöd för unga som ska kunna gå till initiativ som dessa.
Våldet gör att vi ofta bara talar om männen. Det är framförallt männen som står för våldet vi ser och det är där de stora resurserna läggs. Och med tanke på frågans allvar, att unga män förlorar sina liv, så är det otroligt viktigt att våldet upphör.
Men för att skapa ett Stockholm där alla ungdomar kan må bra och få finnas till på sina egna villkor är det oerhört viktigt att vi inte heller glömmer bort tjejerna. De ska också ha stöd och resurser. Att bekämpa våldet får inte osynliggöra allt annat som sker och behöver göras.
Jag vägrar acceptera att mitt Rinkeby endast är en plats för kriminella uppgörelser, stenkastning och bråk. Jag har bott i Rinkeby i trettio år och jag vet att det finns så mycket mer. Förorten plågas av våldet men förorten är också mer än våldet. Inte minst alla de fantastiska tjejerna.
