Under lördagen demonstrerade 450 000 människor för att frige politiska fångar och för att stoppa artikel 155, som ger spanska högerregeringen institutionell makt över Katalonien. Feministiskt perspektiv var på plats.
På nästan varje balkong i området Clot, Barcelona hänger de katalanska flaggorna över räckena. Likadant är det i många andra områden i staden. Banderoller och graffiti med uppmaningar om att rösta pryder fortfarande hustaken fastän omröstningen redan varit.
Varje kväll vid 22-tiden hörs Caserolazon, ett av Barcelona-bornas svar på hotet om artikel 155, att Spanien helt ska överta den institutionella makten över Katalonien. Det börjar med det trummande ljudet av en kastrull men sprider sig till ett massivt oljud, när människor över hela staden trummar med kastruller från sina balkonger i protest mot den spanska regeringens politik.
Lördagens demonstration, som först organiserades för att frige Jordi Sànchez och Jordi Cuixart, två ledare i den katalanska självständighetsrörelsen som har anklagats för uppvigling och gripits av spansk polis och sitter fängslade i Madrid, utvecklades till att fokusera på hotet om att infria artikel 155 i den spanska konstitutionen. Runt 450 000 människor samlades i Barcelona under slagord som frihet, autonomi, stoppa 155, och frige de politiska fångarna.
Jag kommer sent till demonstrationen för att de flesta vägar är avspärrade i centrala Barcelona. Busschauffören stannar bussen, reser sig upp och förklarar att det kommer att ta ett tag att komma fram, eftersom det är så många människor som demonstrerar.
En äldre kvinna reser sig upp och klagar.
– Se hur de redan splittrat landet, utropar hon, vilket genast sätter igång en hätsk diskussion.
På demonstrationen är det fullt av människor i blandade åldrar; familjer med barn, ungdomar och pensionärer, som bär den katalanska flaggan och egengjorda banderoller.
”Frihet, amnesti, autonomi”
”Ni kan ta blommorna men ni kan inte stoppa våren.”
”Självständighet”
”Inte ett steg bakåt”
”Demokrati”
”Herr Rajoy, ta bort dina smutsiga händer från de katalanska institutionerna”
Bilder: Felicia Mulinari
– Det enda vi kräver är frihet, säger en ung tjej som vill vara anonym, när jag frågar henne varför hon är här.
Den 10 oktober talade regionpresidenten Carles Puigdemont till det katalanska regionparlamentet och vidhöll att Katalonien ”förtjänat rätten att bilda en egen stat”, utan att helt definiera om det innebär att han ska verka för självständighet eller inte. Den spanska högerregeringen har svarat med repression, och röstat igenom att konstitutions möjligheten att artikel 155 ska användas, vilket innebär att Spanien tar makt över polis, media, ekonomi och inte minst ministrar och borgmästare i Katalonien. På fredag tas förslaget upp till senaten, och många tror att det kommer att röstas igenom, trots att det för människor i Katalonien på många sätt påminner om Francotiden.
– Jag har kämpat mot Franco, och nu är jag här igen, berättar en kvinna med rullator i demonstrationens folkhav.
