Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?
– De växande klyftorna i det svenska samhället och den progressiva nedmonteringen av välfärden som har pågått under väldigt lång tid nu. Jag vill att valet ska handla om ekonomiska orättvisor som att folk blir utförsäkrade, att väldigt rika människor betalar procentuellt mindre skatt än vanliga löntagare och att de har större möjlighet att gömma undan pengar och slippa betala skatt här. Skatteflykten och dess effekter borde vi prata mer om. Om vinsterna i välfärden också.
– Vi måste hitta lösningar på dessa orättvisor som i slutändan drabbar främst redan svaga grupper – barn, kvinnor, äldre, invandrare, arbetare – eftersom det saknas resurser i det allmänna för att täcka behoven hos befolkningen.
Vilka är dina farhågor?
– Jag är rädd för att det finns krafter som vill slippa prata om problemen som jag nämnt ovan. Och för att slippa prata om det så kommer de vilja sätta agendan med andra ämnen: att flyktingar är hotet, att invandrare är hotet. Man har använt den taktiken ett tag nu. Att till exempel ställa svenska pensionärer mot nyanlända flyktingar. Jag är rädd för att man vill ställa fel grupper mot varandra. Jag är rädd för den växande rasismen. När mäktiga grupper i samhället letar syndabockar för att slippa prata om verkliga problem så kan det gå helt fel.
Och hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?
– Jag hoppas att de känner pressen. Hela debatten om ”fake news” och källgranskning som har pågått, mest med anledning av vad som händer i USA, borde påverka dem. Jag ser att vissa medier har försökt göra satsningar på mer källgranskning. Men jag ser tyvärr att svenska redaktioner befolkas av en väldigt homogen grupp. Det speglar också vilka vinklar man väljer, vilka nyheter, vilka man intervjuar, vilka frågor man ställer, vilka frågor man inte ställer och så vidare. Så det handlar inte enbart om hur de källgranskar, utan också om hur man ser på världen eller vad man inte kan se för att man inte har tränat sig i att se vissa saker. Media är en viktig aktör i samhället och det svenska samhället ser inte ut som det gör på de flesta redaktionerna numera. Jag brukar själv tänka på vem det är som förmedlar budskapet när jag läser, ser eller hör.
