I kölvattnet av den politiska förtroendekrisen har det uppstått ett politiskt tomrum, som i land efter land fylls av antidemokratiska krafter, såsom högerpopulistiska partier. Liksom många av EU:s länder befinner sig Italien i en djup ekonomisk och politisk kris.

– Bristen på vision om en bättre framtid skapar oro och rädsla hos människor, säger Giulia Rodano från styrelsen för Kvinnornas internationella hus i Rom.

Giulia Rodano, som är före detta vänsterpolitiker men numera hellre kallar sig vänsteraktivist, säger att extremhögerns framväxt möjliggörs av två fenomen i Italien i dag. Dels handlar det om att migration i stor skala är ett relativt nytt fenomen för Italien, som traditionellt sett är ett utvandringsland, dels har åtstramningspolitiken lett till utbredd fattigdom och ökade orättvisor – en situation som har accelererat sedan finanskrisen år 2008.

– Över 40 procent av ungdomarna står utanför arbetsmarknaden, en hög andel är underbetalda arbetare i prekariatet och i vissa samhällsskikt har inkomsterna minskat drastiskt. Samtidigt har de offentliga investeringarna minskat, vilket har påverkat samhällsservicen.

Hon menar att det även har haft en inverkan på människors sociala relationer, vilka har försämrats avsevärt. Resultatet har blivit ett elakare och hårdare samhälle.

”Den andre”

Människors rädsla, bitterhet och ilska plockas upp och projiceras på ”den andre”, i det här fallet ”migranten”, av ett högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti som Lega nord som leds av Matteo Salvini.

– Dels vill de ta bort ett par mycket kritiserade lagar, Fornero-lagen, som innebär att pensionsåldern höjs, och Jobs act, den lag som förenklar för arbetsgivarna att avskeda arbetare, och dels vill de skicka hem alla utlänningar. Det vill säga de kombinerar främlingsfientlighet och politikerförakt, samt utmålar utlänningar till fiender, säger hon.

På så vis söker Lega nord stöd bland de stora grupperna arbetare och arbetslösa, det vill säga alla de som lever i det växande prekariatet.

Vad innebär då en politik som den Lega nord förespråkar för kvinnorna?

– La lega (Lega nord, reds anm) är inte bara antifeministiskt utan snarare mot kvinnor generellt. Förutom att kvinnan värderas utifrån klassiskt konservativa värderingar, som går ut på att kvinnan bör veta sin plats, används hon i princip uteslutande i debatten när det handlar om att svartmåla ”den andre”, säger Rodano och ger ett exempel.

– Om La lega pratar om våld mot kvinnor så är det inte för att prata om hur våld mot kvinnor ska förebyggas och för att stärka kvinnors rättigheter, utan för att sätta fokus på utlänningar och göda en främlingsfientlig politik. Samma sak gäller för debatten kring slöjan.

Aborträtten i centrum

I socialpolitiken menar Rodano att La lega driver politik för privatiseringar och nedskärningar i det offentliga, vilket är en politik som slår hårdast mot kvinnor.

Forskaren Giorgia Seraghetti, från universitetet Milano-Bicocco, säger att utvecklingen vad beträffar kvinnors rättigheter är oroväckande, inte bara i Italien utan över hela världen.

– Kvinnors rättigheter i ett internationellt perspektiv är på väg att försvagas, varav ett exempel är aborträtten som inskränks och hotas i flera länder, bland annat Polen och USA, säger hon.

– Partierna på den yttersta högerkanten, såsom Lega nord, Fratelli d’Italia liksom de mer moderata högerpartierna inklusive Silvio Berlusconis Forza Italia har däremot inte attackerat aborträtten. Just därför att det inte finns något att attackera, eftersom rätten till abort, även om den finns på pappret, redan är ett gigantiskt problem i Italien, säger Serughetti.

Samvetsvägrarna uppgår till 90 procent i vissa regioner, vilket innebär att de inte utför aborter och i många fall inte ens medicinskt nödvändiga sådana.

– Det är så illa ställt att högern inte skulle tjäna något på att bekämpa aborträtten, eftersom det är bra som det är, säger hon och menar att högern i stället riktar in sig på ett annat tema, nämligen genus och jämställdhet.

Serughetti pekar på den koppling som extremhögern tenderar att göra på senare tid mellan att vara både anti-genus och anti-migration.

– Samma politiska krafter som använder sig av migrationsfrågan för att vinna väljarstöd har ofta även en politik som vänder sig mot genus- och jämställdhetsutbildning och samtidigt försvarar basen för den ”naturliga familjen”, säger forskaren.

Det handlar, enligt Serughetti, om att den traditionella familjemodellen understryks gång på gång. Kvinnors roll är att reproducera nationens barn.

– Reproduktionen av italienska barn innebär i sin tur att immigrationen av unga män från andra länder inte är önskvärd, eftersom man inte vill se en rasmix.

Samma tendenser menar sig Serughetti även ha uppfattat från tyska Alice Weidel från partiet Alternativ för Tyskland (AfD), som nådde stora framgångar i valet i Tyskland i september.

– Det faktum att Weidel är lesbisk är för henne en anledning till att hon tillhör ett parti, som enligt henne är det enda som kan garantera hennes rätt att leva som lesbisk, genom att avvisa det hot som hon menar muslimer och islam utgör, resonerar Serughetti.

Kvinnor på toppositioner inom högerpartierna

Giulia Rodano från styrelsen för Kvinnornas internationella hus reflekterar även hon kring att det är relativt många kvinnor på toppositioner inom högerpartierna (högerpopulistiska, reds anm).

Det skulle, enligt henne, kunna bero på att det handlar om relativt nya partier, som har lämnat ett större utrymme åt kvinnorna. Men hon ser det inte som hela förklaringen.

– Jag tror även det handlar om en kamp mellan kvinnor, och ett behov av att hävda sig och söka individuell bekräftelse genom att vara konkurrenskraftig, eftersom det är det som krävs på dagens marknad, säger hon.

Hon tycker sig ha sett detta bland annat hos tyska AfD:s nya partiledare Alice Weidel.

– Det finns absolut ingen solidaritet med andra kvinnor hos henne, säger Rodano.

Giorgia Serughetti är inte förvånad över att det finns många kvinnor inom extremhögern, eftersom det alltid har funnits kvinnor i politiken med konservativa värderingar.

– Däremot är det nytt att dessa kvinnor utger sig för att vara feminister och håller tal till försvar för kvinnors rättigheter, säger hon.

Marine Le Pen som leder Nationella fronten i Frankrike riktade sin kampanj mot kvinnor i väljarkåren genom att framställa sig som en kvinna som har förstått vilka problem Frankrikes kvinnor står inför. Samtidigt tog Le Pen varje tillfälle att understryka att kvinnors frihet hotas av islam.

Samma tendens ser Serughetti hos Afd:s ledare Weidel men även hos den avgående partiledaren Frauke Petry, nämligen att de, likt Marine Le Pen, talar för kvinnor i västs frihet i relation till hotet från muslimer.

Så vad finns det då att sätta emot?

– Antikropparna mot högerns retorik är mycket knappa i dag, säger Giorgia Serughetti.

Hon, som även är feministisk debattör, har nyligen utkommit som medförfattare med boken Låt alla bli fria! Från abort till slöja, kvinnor i det nya millenniet.

Hon varnar för att den populistiska antimigrations-propagandan även har ätit sig in i den feministiska rörelsen.

– När jag åker runt och presenterar min bok får jag allt fler frågor om slöjan, och jag märker att vissa börjar gå i fällan och målar upp en konflikt mellan italienska kvinnors frihet och hotet från islam, säger hon.

Giulia Rodano är även hon oroad över framtiden, men tycker ändå att det finns antikroppar lite här och där. Hon nämner det löst organiserade feministiska nätverket Non una di meno, som först bildades i Argentina 2015 som ett kollektivt rop för att stoppa de många morden på kvinnor, och som fortsätter väva samman feminister i kampen mot våld mot kvinnor inom alla samhällssfärer.