– I den patriarkala fantasin är horan kåt och villig, men i verkligheten är hon asexuell när hon säljer sig. Slutsatsen från mina möten med kvinnor i prostitutionen är att de till varje pris undviker att vara sexuella i mötet med köparen, säger Hanna Olsson, handledare, författare och tidigare prostitutionsutredare.

– I prostitutionsvärlden säljer man lögnen, den bygger på illusionen att det finns känslor, att det finns kåthet hos kvinnan, att det finns något riktigt mannen köper, men det gör det inte. Fantasifiguren den sexuella horan finns inte i verkligheten, det visas genom kvinnornas berättelser om sin faktiska verklighet.

Rubriken på föreläsningen som Unizon arrangerade den 7 december på Scandic Malmen i Stockholm var ”Hon som kallas horan”. Hanna Olsson berättar om ett fyrtioårigt perspektiv på arbetet med mäns våld mot kvinnor. En viktig slutsats är att horan, så som hon framställs i porren och kulturen, är en fantasi. Hon finns inte i verkligheten, för verklighetens kvinnor i prostitutionen försöker på olika sätt skydda sig från köparnas närhet. Hanna Olsson var prostitutionsutredare på 1970-talet och träffade då ett 50-tal kvinnor i prostitution varav hon djupintervjuade 25. De svarade regelmässigt att de i relation till sexköparna undvek kyssar, närhet och intima beröringar.

– Det handlar kort sagt om ickesexualitet, om att till varje pris skydda sig från att vara sexuell.

Det finns de som menar att män som köper sex gör fattiga kvinnor och barn en tjänst. Detta avfärdar både Hanna Olsson och Unizons generalsekreterare Olga Person med ord lånade från Rachel Moran, irländsk författare och kvinnorättsaktivist som tidigare varit prostituerad: ”If somebody is hungry you don’t put a dick in her mouth.”

Kvinnor

I debatten hörs ofta att feminister inte lyssnar på ”sexsäljarna” själva, men det var just det Hanna Olsson gjorde, i den utredning som blev starten för ett nytänkande i prostitutionsfrågan.

– Det är minst sagt historielöst att säga att feminister inte lyssnat på kvinnorna i prostitutionen, för den svenska sexköpslagstiftningen vilar ju på berättelser från just kvinnorna. Det var ju hela poängen med den svenska prostitutionsutredningen från 1980, att lyssna på kvinnorna.

När kvinnor talar för sig själva även i dag ger de en helt annan bild av verkligheten än vad de som förespråkar sexköp ger. Som exempel nämner Hanna Olsson boken Prostitution narratives och #metooupproret #intedinhora.” Hon citerar även Tanja Rahms öppna brev till sina sexköpare:

”När du kom till mig för att styrka din maskulinitet, genom att se om du skulle kunna få mig att komma, så ska du veta att jag fejkade så mycket att jag borde få en guldmedalj. Vad hade du räknat med? Du var kanske nummer tre, nummer fem, eller nummer åtta den dagen. Trodde du verkligen att jag mentalt eller fysiskt skulle kunna tända på ett samlag tillsammans med en man jag inte själv valt? Nej du. Mitt underliv brann. Av glidmedel och av kondomer.
Och jag var trött. Så trött att jag var tvungen att kämpa för inte stänga ögonen, därför att jag riskerade att somna – under tiden gick mitt stönande på rutin.”

– Genom motståndshandlingar försöker kvinnorna till varje pris skydda det som de betraktar som sitt själv. Kvinnan gör sig till den andra, till den som är till salu.
Hanna Olsson beskriver prostitution genom en formulering från en kvinna hon mötte: ”det är som att bära fittan i sin hand.”

– Prostitution handlar om ren sexism. Kvinnan är reducerad till kön och till salu, och det finns inget nej, för då kommer aggressionen.

Hora- och madonnamyterna

Här menar Hanna Olsson att det finns likheter mellan erfarenheter som prostituerade berättat om, och de berättelser som nu väller fram genom #metoo-uppropen: många gånger är det just när kvinnan säger nej som mannen blir aggressiv.

– I prostitutionen finns inget nej, säger Hanna Olsson och ger en definition av vad hon menar med fantasin om horan: Horan är en patriarkalt kodad fantasi om en lägre stående individ som är sexuellt tillgänglig och kan användas och bestraffas på mannens villkor. Det är när denna fantasi placeras på verkliga kvinnor, unga som äldre, som det blir riktigt farligt.

– Det är som att vi haft kvinnor för två olika system genom historien, en ”ren” och en ”smutsig”, den ”rena” är mamman, madonnan, hustrun, den ”smutsiga” är horan, säger Hanna Olsson och tillägger att hon nu ser än förändring.

– Det jag ser nu är madonnan får allt mindre utrymme i den västerländska kulturen och att en och samma kvinna kan bli både madonna och hora, men i våldsrelationens olika faser. När mannen utsätter kvinnan finns det alltid också psykiskt våld. Under uppvaktningsfasen blir kvinnan ofta idealiserad, men senare, när idealiseringen släpper, förvandlas hon i mannens ögon till horan, och han anser sig ha rätt att bestraffa henne.

Enligt Hanna Olsson är det mer regel än undantag att män som använder fysiskt våld även kallar kvinnan för saker som hora, fitta och slampa.

– En annan aspekt är att pornografin nu lättillgängligt erbjuder allt vad man kan göra med fantasibilden hora. Betydelsen av den sexualiserade våldtäkten i pornografin går inte att underskatta och det som visas i porren av anala, vaginala och orala övergrepp kräver männen i verkligheten, och det är detta som nu också finns för barn och unga i mobilen och datorn.

– Ju mer man tränger in i våldets olika former så ser man att fantasibilden är kärnan; den finns i olika former som våldtäkter, gruppvåldtäkter, hedersrelaterat våld och i mord. Det är med legitimeringen att kvinnan är en hora som man tar sig rätt att bestraffa och göra det man gör. Kvinnohatet läggs på fantasibilden horan och drabbar verkliga kvinnor.

– Horan som fantasi i mäns huvud kan bli livsfarlig, säger Hanna Olsson, som också kommer in på hur flickor och kvinnor ”görs till horor” av sin omgivning, inte minst bland ungdomar:

– Man sprider sexuella rykten om en tjej, och det spelar ingen roll om hon är sexuell eller inte, för det är ett maktspel. Flickan stigmatiseras genom att göras till hora, det är hon som förföljs och trakasseras.

Ny feministisk revolution

Hanna Olsson kopplar #metoorörelsen till sitt eget 1970-tal.

– Det har funnits ett starkt socialt tabu mot att avtäcka mäns våld mot kvinnor och barn, och det var på 1970-talet genom kvinnorörelsen allt startade. Då var det Maria Pia Boethius som synliggjorde våldtäktsfrågan och jag och mina arbetskamrater avtäckte prostitutionens verklighet. Och 1978 startade kvinnojoursrörelsen. Sedan dess har feminister aldrig släppt våldsfrågan.

– Den är alltid på tapeten, men inga andra jämställdhetsfrågor utlöser lika starka reaktioner som prostitution och mäns våld mot kvinnor. När man talar om detta talar man om män på ett negativt sätt, och därför slår rekylen tillbaka på den som talar.

– Genom #metoo knäcks nu det sociala tabut en gång till, genom lavinen av kvinnors berättelser. Ingen, inte ens vi som arbetar med dessa frågor hade kunnat förutse omfattningen av våld och övergrepp. Och det finns inga rum som är så upphöjda eller fina att de är förskonade, inte ens Svenska akademin.

#metoo har inneburit en revolution menar hon.

– Tidigare hade vi fallna kvinnor, nu har vi fallna män. Det sociala fallet är nu på männen, inte på offren. Det är så många kvinnor, rädslan minskar, varje person som lyfter sin röst betyder något. Någon lyssnar och tar på allvar. Och nu behöver inte kvinnorna i prostitutionen förneka sina erfarenheter, deras röster finns också med, säger Hanna Olsson och hänvisar bland annat till Talitas artikel i Aftonbladet.

Även på ett annat sätt har #metoo inneburit en revolution, förklarar hon.

– Tidigare har man anklagat oss som arbetar med våldsfrågan för extremism, att vi överdriver problemen. Skammen placeras nu på den som förgriper sig och inte på offret. Det är i verklig mening början på ett paradigmskifte, ett nytt sätt att förhålla sig. #metoo synliggör genom berättelser från så många kvinnor vad en struktur är, strukturen framträder i kött och blod.

Mot slutet av sitt föredrag kommer Hanna Olsson in på Stockholms stads nedmonteringen av Mikaklinikens hjälp till människor i prostitutionsvärlden, som något hon kallar för en skandal.

– Ansvaret vilar nu tungt på den förvaltning i Stockholm som demonterat en fungerande verksamhet.

”Det finns bara vi”

Efter föreläsningen tar ett samtal Olga Person och författaren Maria Sveland vid på scenen. Olga Persson knyter direkt an till porrens skadeverkningar.

– Vi har nästan gett upp om vuxna män men vi försöker begränsa den fria tillgången på porr för barn och unga, och jag är förvånad över att folk tycker att vi inte ska ha någon åldersgräns.

– Varför plöja ner massa skattemedel på att jobba med värdegrund och våldsprevention när vi har en miljardindustri som plöjer ut raka motsatsen i våra barns mobiler och Ipads?

– Den erotisering av våld som finns i porr och prostitution sätter käppar i hjulet i relationer. Och i den liberala debatten finns ett mantra: det finns alltid andra kvinnor som kan göra det där som inte jag vill göra, så vem är du som säger att det är fel? I den liberala debatten är det är alltid någon annan som säger det, det inte kvinnan själv, hon som förväntas utföra det som du inte vill själv eller vill att din syster eller dotter skulle ställa upp på. Det finns alltid andra kvinnor som ställer upp.

– Men, konstaterar Olga Persson, det finns inga andra kvinnor. Det finns bara vi. Så länge inte alla kvinnor är fria är ingen kvinna fri.

Maria Sveland pekar på en underliggande struktur och tar upp kritiken mot att #metoo rörelsen blandar sexistisk jargong och skämt med ”riktiga” övergrepp och våldtäkter.

– Det finns ovilja att se att sexuella trakasserier och skämt faktiskt hänger ihop med våldtäkter.

Hon är också kritisk till vissa tongångar inom den debatt om pressetik som uppstått i samband med #metoo.

– Man pratar om att det är ett stort pressetiskt problem, men av alla 10 000-tals berättelser är det bara en handfull män som har namngivits i pressen.

Också Maria Sveland beskriver #metoo som en revolution.

– Även om #metoo skulle ta slut nu kan vi inte prata om det som annat än en revolution, men om det är en sak man som feminist kan vara säker på är det att man aldrig kan lämna vaktpostitionerna.

Innan kvällen är över kallas Amanda och Gabriella, två unga tjejer med bakgrund i prostitutionen upp på scenen. De är initiativtagare till #metoouppropet #Intedinhora och möts av en varm applåd. De vädjar till oss i den fullsatta föreläsningssalen om att dela deras upprop.

– Hjälp oss att sätta press på makthavarna, vi kommer att behöva er backning.