Hbtq-organisationen Helem, vars namn betyder dröm på arabiska, bildades för cirka 14 år sedan. Joseph Aoun, som leder Helems kulturcentrum i Beirut, berättar att många aktivister har avstått från att delta på grund av rädsla. Det förekommer trakasserier och anklagelser mot hbtq-aktivister från olika grupper i Libanon.
– Många av oss är väldigt försiktiga med att delta i sådana demonstrationer, eftersom vi inte vet hur de kan arta sig eller vilka attacker som kommer riktas mot oss, säger Joseph Aoun.
Joseph Aoun.
Aoun berättar också att en planerad konferens under helgen ställdes in efter hot från religiösa och radikala grupper, samma krafter som också hotat aktivister och arrangörer under pride-manifestationerna. Aoun förklarar att eftersom varningarna kom från Libanons säkerhetstjänst togs hoten på stort allvar. Konferensen sändes i stället live via Facebook och nådde flera tusen följare, vilket är rekord för Helems livesändningar.
Pride-manifestationerna under veckan i Beirut fokuserade på medvetandehöjande kampanjer. Aktivisterna informerade särskilt om trakasserierna mot homosexuella och pride-manifestationerna har också haft till syfte att bekämpa hat mot homosexuella genom att uppmana till solidaritet i samhället.
Kampanjer för lesbiskas rättigheter.
Generellt sett är tal om sex i offentligheten tabu i Libanon, precis som i andra delar av Mellanöstern. Sex anses även som något skamligt när det sker utanför äktenskapet. Religiösa ledare vägrar gifta homosexuella par, vilket betyder att homosexuella bryter tabun både kring sex utanför äktenskapet och när det gäller samkönade relationer.
2014 avkriminaliserades i praktiken samkönade relationer i Libanon genom en banbrytande dom. I huvudstaden Beirut har många homosexuella fått uppleva lite mer frihet än i andra städer och andra länder i regionen. I Beirut finns allt från gaybarer, caféer, biografer, hamam (turkiska bad) och även nattklubbar. Men utbudet och friheten gäller endast inom huvudstadens innersta gränser. Runt om i Libanon ser det i övrigt ut som resten av regionen.
– Hbtq-flyktingar som tar sig till oss i Libanon vågar komma ut och njuta lite av vår begränsade frihet innan de försöker ta sig vidare till Europa, på grund av förföljelserna i sina hemländer, berättar Joseph Aoun, som menar att Beirut har blivit lite av en fristad för regionens homosexuella, även om friheten är väldigt begränsad och ytlig, då hbtq-personer fortfarande utsätts för trakasserier.
Joseph Aoun berättar också hur han själv blev gripen av polisen för bara ett par år sedan för sitt engagemang och sin sexuella läggning. Men hoten och rädslan för repressalier har inte stoppat honom utan snarast lett till ökat engagemang. Fortfarande riskerar homosexuella i Libanon böter, liksom fysiska och verbala trakasserier, fängelse, fysisk tortyr och till och med döden.
Än i dag förekommer, bland andra former av fysiska övergrepp, att myndigheter utför ”anala undersökningar” för att avgöra misstänkta personers sexualitet. Trots att undersökningarna fördömts av både landets läkarförbund och justitieminister så förekommer de fortfarande, enligt lokala människorättsorganisationer.
– Till skillnad från i de andra länderna i regionen så finns det åtminstone organisationer, som Helem i Libanon, som kan bistå med både juridisk hjälp och skydd, säger Joseph Aoun.
I resten av regionen, där homosexuella handlingar betraktas som ett brott och i en del länder även bestraffas med döden, vågar man ofta inte driva organisationer kring den typen av frågor. Även om hbtq-personer i Libanon har långt kvar till likaberättigande, har de genom sin organisering lyckats visa vägen och ge hopp till hbtq-personer i hela regionen.
Joseph Aoun skriver på sin Facebook-sida i samband med Beirut Pride:
”The MENA region was in our thoughts all along the making of this campaign.”
I Baghdad/Irak har dessa affischer setts på gatorna under veckan.
