En fotbollsturnering är i full gång intill Sofiaskolan och Duvnäsgården på Södermalm i Stockholm. Det är fredagen den 19 maj och klockan är strax före 21 när tre eller fyra vuxna män plötsligt kommer och attackerar ett gäng killar mellan 13 och 15 år.

Det finns uppgifter om att männen är beväpnade med tillhyggen, både enligt vittnen och den polisanmälan som gjordes mot männen senare under kvällen.

– Som från ingenstans kommer en man och slår min son med knytnäven, säger en av mammorna till de misshandlade ungdomarna.

Med hänsyn till barnen som är inblandade i den här händelsen är föräldrarna anonyma.

– Barnen har berättat att de upplevde männen som påverkade, som galna. De skrek: ”Era n*grer, ni har inget här att göra.”

Flera patruller larmas till platsen. Enligt vittnesuppgifter försöker de avvärja situationen med att rikta sina batonger mot ungdomarna.

– Det är inte polisens bild. När polisen kom till platsen var det väldigt kaosartat, där fanns mellan 50 och 100 personer som var i affekt. Det var väldigt upprörda känslor. Polisen hade svårt att bena ut vad som är var vad, säger Tomas Uhlin, Södermalmpolisens gruppchef för den brottsförebyggande ungdomsgruppen.

Attackerade från flera håll

Minst två av ungdomarna ska ha skadas och tvingats uppsöka vård.

– När 14-åringar behöver söka akutvård för att polisen slagit dem är något fel. Det här är fruktansvärt och det skapar förakt. Man kriminaliserar ungdomarna och det är väldigt allvarligt, säger mamman.

De föräldrar som Feministiskt perspektiv pratat med berättar att deras barn känt sig attackerade från flera håll, både av de misstänka gärningsmännen och av polisen.

– Det här är rasism. Polisen tar sig friheter mot barn som har utlandsfödda föräldrar. Maktstrukturerna är subtila och kan vara svåra att ta på, men barnen ser dem, säger en förälder.

– Det här är inte första gången som min son får stryk av polisen. Det här är en systematisk företeelse från polisens sida. Nu mår min son väldigt dåligt. Det här tär på honom, säger en mamma.

Dagarna efter händelsen samlades föräldrar och polisens representanter på fritidsgården för att tala om det som hänt. Fler möten är inplanerade.

Sekretessbelagd undersökning

En av föräldrarna berättar att upprinnelsen till attacken ska ha varit en händelse en kväll två veckor tidigare. Killarna hade då gått förbi Sofiaskolan och sett två tjejer som grät och ville ta reda på om de kunde hjälpa till. Vad som sedan utspelade sig är oklart. En av männen som attackerade killarna på fotbollsplanen ska vara pappa till en av de gråtande tjejerna. Två av männen är delgivna misstanke om brott, men det är oklart om utredningen omfattar något mer än misshandel. Förundersökningen är sekretessbelagd.

Tomas Uhlin, som inte var på plats under fredagskvällen men som deltog i mötet med föräldrarna, säger att samtal och dialog är ett viktigt verktyg till att skapa tillit mellan polisen och allmänheten.

– Det är klart att det inte är bra när ungdomar inte känner tillit till samhället. Vi har jobbat länge med de här killarna och vi ser stor skillnad i hur de agerar mot varandra och mot oss. Men vi tycker också att föräldrarna har ett ansvar och att de inte eldar på motsättningarna mellan samhället och ungdomarna. Man kan gallra i det som barnen säger och ta vissa saker med en nypa salt. Allt som de säger har inte hänt, det är jag övertygad om.

Föräldrarna och ungdomarna vittnar om rasism. Vad säger du om kritiken mot polisens agerande?

– Den här händelsen sticker ut. Vi tar det på största allvar att ungdomarna har blivit misshandlade. Men det är väldigt vanligt att folk säger att det är rasism. Jag har svårt att se att det har hänt. Jag har jobbat som polis i 25 år och jag har aldrig varit med om rasistiska tillmälen. Men jag förstår att de känner sig illa behandlade och kränkta av polisen, säger Tomas Uhlin.

Nu vill föräldrarna till de drabbade ungdomarna göra en gemensam anmälan mot poliserna som larmades till platsen samt en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.

– Killarna är rädda för att gärningsmännen ska komma tillbaka. Hur trygga är vi? Vi kommer inte våga ringa polisen nästa gång, säger en av föräldrarna.

Hon berättar att hennes son har märken på ryggen efter polisen
batonger och att hans hand svullnade kraftigt av ett slag.

– Hur ska man som vuxen förmedla ett förtroende från samhällets sida? Jag sa att man kan lita på polisen och min son sträckte fram handen och svarade: Tycker du?