Över Europa och USA väcks ständiga initiativ till att inskränka och begränsa sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor. Men när aborträtten hotas av organiserade intressen så organiserar vi oss tillbaka, skriver Malin Björk (V).
Attacken mot aborträtten känns ibland som en aldrig sinande ström av patriarkala krafter som tar olika vägar beroende på sammanhang och tidpunkt. Stänger vi dörren så kommer de in genom fönstret och täpper vi till fönstret kommer de via köksfläkten.
Sveriges radio kunde i januari rapportera att domstolsfallet med barnmorskan Ellinor Grimmark, som kräver att få arbeta som barnmorska men inte utföra den abortvård som ingår i tjänsten, finansieras av den amerikanska organisationen ADF (Alliance Defending Freedom). Det är en organisation som arbetar mot aborträtten över hela världen.
I Europaparlamentet känner vi väl till dem och det nätverk av konservativa, religiösa och nationalistiska organisationer som försöker inskränka aborträtten i olika länder. De är välorganiserade och agerar målmedvetet. De knyter enskilda parlamentariker till sig för att påverka Europaparlamentets arbete och inriktar sig på att få bort alla skrivningar och rekommendationer om abort och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). De agerar också samstämt för att motarbeta hbtq-personers rättigheter, i synnerhet om det handlar om rätten att gifta sig eller skaffa barn.
Samma krafter som systematiskt arbetar mot aborträtten punktmarkerar också de feministiska parlamentariker som liksom jag sticker ut för att vi tar striden för aborträtten, hbtq-rättigheter, preventivmedel och ungas rätt till sexualundervisning. Tillsammans med några progressiva parlamentariker från jämställdhetsutskottet har vi organiserat oss i ett nätverk, All of us, för att stå upp mot de konservativa, kvinno- och hbtq-fientliga krafterna i Europaparlamentet. Det sticker naturligtvis i ögonen på abortmotståndarna.
Polen är en arena där abortmotståndarna försöker flytta fram sina positioner lagstiftningsvägen. Efter en kraftfull mobilisering, den största i Polen sedan sammetsrevolutionen, tvingades regeringspartiet PiS i höstas backa från sitt drakoniska lagförslag som skulle totalförbjuda abort.
Men abortmotståndarna försöker nu komma in bakvägen. Regeringen har gått fram med lagförslaget att genom receptbeläggning försvåra tillgången till dagen-efter-piller. Andra förslag som för nuvarande också behandlas i polska parlamentet är en skärpning av påföljderna för dem som på något sätt är inblandade i abortvård och en religiös uppstramning av den så kallade sexualundervisningen för polska ungdomar.
En annan strategi som abortmotståndarna använder är att liksom den republikanska Trump-administrationen strypa finansieringen. Offentlig finansiering är avgörande för tillgången till god sexuell och reproduktiv hälsovård, abortvård och preventivmedel. Det räcker liksom inte med att du har laglig rätt till abort om det kostar både kjol och skjorta att få tillgång till det eller om preventivmedel förblir dyra.
Det är inte bara i Sverige, med Grimmarks fall, som abortmotståndarna driver rätten att vägra tillhandahålla eller utföra abortvård – det som abortmotståndarna kallar för samvetsvägran. Jag kallar det för abortvårdsvägran.
Denna strategi har varit framgångsrik och konsekvenserna är dramatiska i vissa delar av Europa. Värst är det i länder där hela institutioner har valt att vägra abortvård. Då är det inte bara den enskilda läkaren eller barnmorskan utan hela sjukhuset eller vårdcentralen som säger nej. I Italien har det resulterat i att det finns hela regioner där det i stort sett är omöjligt att få tillgång till abortvård. I Frankrike är väntetiderna ofta långa eftersom alldeles för få gynekologer utför abort.
Abortmotståndare använder alltså en uppsjö av strategier för att motverka sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är tack vare nära samarbete mellan olika parlamentariker, aktivister och progressiva organisationer som vi har bra koll på de organiserade abortmotståndarna och deras skiftande strategier. Det är också tack vare vårt nära samarbete som vi själva kan sätta dagordningen.
I nätverket All of us, där parlamentariker från flera olika partigrupper i Europaparlamentet ingår, gör vi just det. Vi bildar en försvarslinje av solidaritet med dem som står upp för aborträtten och SRHR på olika håll i Europa när våra rättigheter hotas. Och vi är en plattform för alla de hjältar som ser till att vi flyttar fram positionerna.
Just nu mobiliserar vi för att EU ska sälla sig till de enskilda nationella initiativen och öka sin biståndsfinansiering till SRHR för att täcka upp för Trump-administrationens svek mot kvinnorna. Vi kommer också fortsätta arbeta i solidaritet med polska aktivister och vänsterpartiet Razem som står upp för aborträtten. Och vem vet, kanske är Irland nästa land där vi tillsammans kan flytta fram positionerna?
