”Kawesa säger själv att hon välkomnar att makten granskas och att utredningar görs. Jag håller givetvis med, men jag måste ställa mig frågan: Hade en vit man behandlats på detta sätt för ett liknande snedsteg?” Joel Boni ifrågasätter proportionerna och kritiserar medierapporteringen om plagiatanklagelserna mot Feministiskt initiativs partiledare Victoria Kawesa.
Likhet inför lagen är både viktiga och fina ord. Sveriges rättssystem fungerar för det allra mesta väl och de allra flesta känner en någorlunda stor tilltro till polis och domstolar. Men det går inte att komma ifrån det faktum att det finns grupper i detta land som behandlas annorlunda endast på grund av vilken hudfärg de har, vilken religion de utövar, vilken könsidentitet de har, vilken sexuell läggning de har. Det finns ett begrepp för denna orättvisa: strukturell diskriminering. Hur hårt straffas olika personer i vårt samhälle och på vilka sätt?
I flera år har Victoria Kawesa, en svart, svensk, ledande politiker vid hundratals tillfällen blivit utsatt för rasistiska, sexistiska hot i det svenska samhället utan vidare reaktioner eller konsekvenser. Medierna som utger sig att vara opinionsbildare prioriterar annat. De som skriker sig hesa om hotet från ”invandrare” är skrämmande tysta när vita svenska män skriver att de hoppas att någon slänger Kawesa framför ett tåg. Polisen kan inte göra något åt hoten säger de.
Angreppen blir så grova att hon till slut tvingas stänga sitt privata Facebook-konto. Medierna visar fortfarande inget intresse för de grova, personliga kränkningar Kawesa är offer för.
Men när samma person gör ett misstag i samband med en powerpoint-presentation på en konferens i november förra året, något Kawesa ber om ursäkt för, blir det ett helt annat tonläge. Kawesa glömmer att ange källor till ett tiotal formuleringar i hennes presentation, ett allvarligt misstag i den akademiska världen, men ingen hade kunnat tro vilka konsekvenser det skulle komma att få.
Kawesa polisanmäls och plötsligt blir det liv i nyhetstidningar och i tv-programmen. Rapporteringarna haglar, den ena editerad för att överträffa den andra. Inte minst i sociala medier döms Kawesa som om hon begått ett brott mot mänskligheten. Helt vanliga människor skriver saker som ”Sparka aset ur detta land.” ”Apor är kända för att härma.” ”Lita aldrig på en leende n-ord.” ”Korrupt, afrikanskt beteende.” ”Apjävel.” Och hotbreven Kawesa får intensifieras.
I veckan blev det klart att åklagare och polis delgivit Kawesa misstanke om brott mot upphovsrättslagen. Kawesa säger själv att hon välkomnar att makten granskas och att utredningar görs. Jag håller givetvis med, men jag måste ställa mig frågan: Hade en vit man behandlats på detta sätt för ett liknande snedsteg? Hade en vit man dömts lika hårt på förhand av sociala medier? Hade medierna skrivit spaltmeter efter spaltmeter?
Jag anser att det är väldigt tråkigt och mycket allvarligt att somliga ledande svenska medier som åtar sig uppgiften att leda informationsflödet till allmänheten ibland gör det på ett så snedvridet, selektivt sätt. Det är på gränsen till subjektivt och missvisande på ett sätt som inte hedrar dem. Denna bristande rapportering bidrar till den hotfulla stämning och den utsatthet politiker som Victoria Kawesa lever i.
Och vad är det som Göteborgs universitets doktorandkommitté är ute efter egentligen? Att de driver den här händelsen som om det gäller ett synnerligen grovt brott? Jag uppmuntrar inte intrång i intellektuella egendomar men det straff Victoria Kawesa får sona just nu innan hon ens dömts för något över huvud taget är inte proportionerligt på långa vägar.
Och jag vill också ställa frågan: händelsen som Kawesa är anmäld för skedde långt innan, fyra månader för att vara exakt, Victoria Kawesa blev vald till partiledare för Fi. Varför drev inte institutionen och Therese Svensson ärendet lika hårt då som den gör nu? Varför polisanmäldes Kawesa först efter att hon valts?
Långt innan en dom förkunnats av rättsväsendet straffas personer som tillhör minoriteter på extraordinärt allvarliga sätt. Offentligt dessutom. Medierna i Sverige måste börja ta ansvar och se att de är en del av denna våldsamma process med rasistiska, sexistiska undertoner. Tills dess kan vi inte hävda att rättvisa existerar i vårt avlånga land.
