”När demokratin hotas av våldsverkare vilka inte drar sig för att vandalisera, misshandla och – i värsta fall – mörda behöver vi, som tror på öppenhet och demokrati, ta än bättre hand om varandra”, skriver Aleksa Lundberg och summerar sina intryck från Almedalen i en betraktelse över veckan i Visby.
Så var Almedalsveckan till ända och med kluvna känslor summerar jag härmed årets politikervecka i Visby. Som reporter för Feministiskt perspektiv har jag, i nära samarbete med övriga redaktionen, främst velat belysa nazistiska Nordiska motståndsrörelsens (NMR) närvaro ur de drabbades perspektiv. Alltså feministernas, hbtq-personernas, funkispersonernas och de som rasifieras som annat än vita.
En hel del möten med aktivister har det blivit. Till exempel Alicia Nathansson Thulin, aktiv i Unga feminister (UF), som var med och anordnade ungdomsförbundets ekonomiska mingel.
– Vi vill belysa vår nya ekonomiska politik som togs fram i januari. Den innehåller bland annat gröna skatteväxlingar, flygskatt och subventioner till tåget. Även punktskatt på kött, vilket ska göra det billigare med miljövänliga alternativ. Men det här är också ett antirasistiskt mingel där brandtal hålls av olika organisationer som arbetar med antirasistiska frågor (Arena idé, Vi står
inte ut, med flera, min anm).
På UF:s hemsida finns de ekonomiska förslagen att läsa i det politiska programmet.
Feministiskt perspektiv har också pratat med politiker på plats, både de med marginell och de med större makt, för att ställa frågorna vi anser att det pratas på tok för lite om.
Tomas Pettersson, advokat och säkerhetspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ (Fi),
redogjorde – med brinnande inlevelse och sprucken röst (efter en demonstration mot nazism) – för varför han polisanmält NMR. Pettersson menar att den nazistiska organisationen gjort sig skyldig
till brott mot kårförbudet, brott mot ordningslagen och hets mot folkgrupp.
– It’s spinning out of control. Vi måste stoppa det här. Vi måste införa ett förbud enligt våra
konventionsåtaganden från FN. Det har inget med yttrandefrihet att göra, du får tycka vad du vill,
men nazistisk organisering har vi sett nog av i världen.
Utbildningsministern och språkröret för Miljöpartiet (MP), Gustav Fridolin, höll presskonferens på
lördagen. En standardfråga från journalister var om MP:s tio förslag, att bygga tryggare städer för
barn, är ”ekonomiskt realistiska”. På FemPers ville vi snarare veta vilka barn de tryggare städerna
ska byggas åt. Kanske de ensamkommande flyktingbarnen som riskerar utvisning till Afghanistan?
– Vi har reglerad invandring, det finns massa skäl att stå i den just nu, när vi slåss för att
asylrätten ska överleva den väldiga prövning den står inför. Vi ser att de andra länderna helt drar
sig undan asylrätten och de grundläggande principerna, svarade Fridolin.
Men när asylreglerna skärptes menade ni ju att Sverige ville visa andra EU-länder att de
måste hjälpa till. Effekten blev snarare den motsatta; fler länder följde vårt exempel…
– Man kan nog alltid diskutera ”vad hände på grund av vad”. Det tror jag kommer bli en viktig
forskningsuppgift framåt. Eftervärlden kommer verkligen studera de här åren och nog vara
förvånade över en del. Det här är politik när det är som svårast, men också som allra viktigast
att vara med. Vi såg risken för en regeringskris där partier, som inte är så rädda om asylrätten,
hade kunnat riva upp den om de kommit till makten.
Att inkomstklyftorna ökar och Sverigedemokraterna (SD) blivit största parti bland arbetarväljare är
en politisk verklighet som FemPers belyste under Almedalsveckan. När vi fick chansen att intervjua
Carina Ohlsson, ordförande för S-kvinnor, svarade hon så här på frågan om missnöje (på grund av
ökade klyftor och låga pensioner) är del av förklaringen till att rasistiska partier växer:
– De som står längst ned på klasstrappan är ju kvinnor med invandrarbakgrund. De står längst
ifrån arbetsmarknaden och många har låg utbildningsnivå. Vi behöver satsa på utbildning och då
rikta oss till de grupper som är långt ifrån arbetsmarknaden.
– Jag är ganska säker på att det snart presenteras förslag om hur låga pensioner kan
kompenseras. De sämst ställda pensionärerna är ju kvinnor, så vi i S-kvinnor driver på i frågan.
– Vi måste se över bostadstillägget, till exempel. Gällande SD så säger de att skatterna för
pensionärer ska sänkas, men de röstar ju inte med sådana förslag.
När Mångfaldsparaden gick av stapeln vibrerade energin mellan deltagarna. Kärleken, stoltheten
och beslutsamheten att inte låta nazisterna vinna var påtaglig. Paraden passerade NMR:s tält vid
Hamnplan, där nazisterna stod beredda att skandera slagord:
”Krossa homolobbyn!”
”Ut med packet, ut med packet, ut med packet!”
”Leve nationalsocialismen!”
Men paraddeltagarna gav svar på tal:
”Inga nazister på våra gator!”
”Era normer passar inte här!”
”Jag är lycklig, fri och kär!”
Många grät av hatet som strömmade från nazist-tältet. Själv var jag koncentrerad på att
dokumentera konfrontationen så nogsamt som möjligt, dock med tårarna tryckandes bakom
ögonloberna. Upplevelsen var nästintill surrealistisk. En känsla av att vara under attack utan att
riktigt förstå varför. Varifrån kommer hatet, äcklet, beslutsamheten att krossa andra?
Väl hemma framför datorn, när de politiska samtalen och manifestationerna lagt sig, blir jag upplyst
av en kollega om att 14-åriga Irma Flores, aktiv i UF, har mordhotats av NMR.
”Vi varnade dig för vad som skulle hända om du inte passade dig jävligt noga och sen åkte du till
Almedalen och spred propaganda och deltog i homolobbyns aktiviteter ändå. Vi har koll på vad du
gör och om du inte håller käften kommer vi att tysta dig.”
Så skriver alltså fullvuxna män till en tjej på 14 år. Det är ofattbart och så fruktansvärt att ilskan inte
vet vart den ska ta vägen. Dessvärre tillhör det inte ovanligheterna att vuxna nazister ger sig på
barn. De drivs av hatet och gränslösheten blir som en signal till oss demokrater att ingen går säker.
”Vi spelar inte efter era regler.”
Att ge efter för hoten och hatet är inte ett alternativ. Vi ska normalisera oppositionen mot nazism,
som Eduardo Gran Villanueva-Contreras (rektor för Folkhögskolan Hvilan), formulerade det i en
intervju i början på veckan. Vi ska bekämpa hatet som riktas mot oss och våra barn.
Kärlek och solidaritet, samarbete och gemenskap är viktiga ledstjärnor i den kampen.
När demokratin hotas av våldsverkare vilka inte drar sig för att vandalisera, misshandla och – i
värsta fall – mörda behöver vi, som tror på öppenhet och demokrati, ta än bättre hand om varandra.
Vi får inte sluta debattera politik eller ”bråka” sinsemellan om ”vilka strategier som är bäst”.
Tillsammans är vi starka och vi har bara varandra.
No pasaran. (De ska inte få passera.)
Föreningen JAG och Funktionsrätt Sverige invigde en utställning om nazismens brott mot funktionsnedsatta i Nazityskland i samband med en presskonferens där de förklarar att och varför de tvingades lämna Visby innan NMR slog upp sitt tält.
