Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?

– De frågor som måste upp handlar om inget mindre än vilket samhälle vi ska bygga tillsammans, vilken framtid vi vill skapa åt oss själva, och åt varandra. Jag vill därför se en valrörelse som fokuserar på verkliga problem. Sverige har till exempel störst växande klyftor, enligt OECD. Politiker bör då rimligtvis avkrävas svar på hur vi tänker minska inkomstskillnaderna och klasskillnaderna, och hur vi tänker skapa mer jämlika samhällen.

– Vi måste tala klarspråk om hur en rättvisare skattepolitik bör se ut som kan finansiera vår välfärd, och vi behöver se till att det blir tydligt hur (och om!) våra partier vill driva igenom kraven på en välfärd fri från vinstjakt. I valrörelsen 2018 vill jag prata feminism, rätten till våra kroppar, och om hur vi ska skapa ökad ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män. Vänsterpartiet driver frågan om sex timmars arbetsdag. För mig är detta en feministisk framtidsfråga som jag gärna vill se ta stor plats.

–Jag vill också fokusera på hur vi blir bättre både här hemma och i Europa på att ta emot flyktingar och organisera ett värdigt mottagande, snarare än hur vi ska stänga gränserna, förfölja papperslösa, och deportera unga människor till konfliktzoner. Och sist men inte minst, så vill jag prata fred, konfliktlösning och nedrustning istället för upprustning och upptrappning. Det är alltför många hökar som cirklar över våra huvuden just nu. Vi behöver en internationell feministisk fredsrörelse för att plocka ner dem.

Vilka är dina farhågor?

– Det finns en risk att partierna inte ger klara besked om hur och med vem de kan tänka sig att bilda regering och att alltför mycket av valet kommer handla om spekulationer kring detta. En annan farhåga är att flera partier anpassar sig till högerns och extremhögerns dagordning med en enögd syn på ”säkerhet”, där terrorism kopplas ihop med migration, där det piskas upp en negativ stämning som ropar efter mer försvar och förvar, militarisering och fotbojor. Där ”ordning och reda” och ”lag och ordning” blir till ett innehållslöst mantra som partiföreträdarna upprepar till oigenkännlighet. 

Och hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften?

– Jag hoppas att stora medier tar större ansvar och rapporterar om folks problem som sjukvård, skola, och bostäder, och att vi politiker avkrävs svar på hur vi ska minska klyftorna. Det är också viktigt att medierna rapporterar om olika visioner och politiska möjligheter och inte förminskar höger-vänster dimensionens centrala betydelse i politiken. För när politik reduceras till TINA (there is no alternative) gynnas bara extremhögern och antidemokratiska krafter.