Den 25 september 2017 röstar medborgarna i de kurdiska områdena i norra Irak om Kurdistans självständighet. Initiativet kommer från regionregeringen och de styrande politiska partierna. Resultatet är bindande, och med en majoritet ja-röster får den regionala regeringen mandat att via fredliga förhandlingar kräva självständighet för Kurdistan och förhandla med Irak och omvärlden. Shilan Hasan reflekterar över reaktionerna, bakgrunden och konsekvenserna.
De största partierna i den kurdiska regionen, det vill säga Kurdistan democratic party (KDP) och Kurdistans patriotiska union (PUK) samt andra mindre partier kom fram till det viktiga och historiska beslutet om folkomröstning i regionen den 7 juni 2017.
Den irakiska regeringen har dock inte välkomnat detta beslut utan har gång på gång via uttalanden uttryckt sitt missnöje och bestämt hävdat att beslutet inte har stöd i den irakiska grundlagen med följden att Kurdistan-regionen inte kan bli självständig.
Masoud Barzani, president i Kurdistans regionala regering (KRG) är målmedveten i denna fråga och hävdar att folkets rätt att bestämma över sin framtid är en mänsklig rättighet som även finns i FN-deklarationen. Han påpekar även att den irakiska regeringen inte lever upp till de artiklar som finns i den irakiska grundlagen. Den irakiska regeringen har hittills misslyckats med att fungera som en federal och sekulär stat. I stället är Irak ett religiöst, sekteristiskt land som fortfarande diskriminerar människor utifrån etnicitet och trosuppfattningar.
Barzani poängterar att han efter folkomröstningen, genom dialog och fredsförhandlingar med den irakiska regeringen, vill avsluta denna enligt honom icke fungerande federation. Målet är att Kurdistan-regionen blir en självständig, sekulär och multietnisk stat för alla medborgare som bor där.
Det bästa och mest önskvärda scenariot är att Irak och Kurdistan blir goda grannar i framtiden, menar Barzani.
USA har bett kurderna att skjuta upp folkomröstningen på grund av kriget mot terrorgruppen IS/Daesh, men regeringen har svarat att det snarare är för sent och att Kurdistan borde ha varit självständigt för länge sedan. Kurderna har kämpat för självbestämmande i åratal.
Finlands socialdemokratiska parti (SPD) har beslutat att skicka observatörer till Kurdistan inför folkomröstningen.
I Sverige har Liberalerna, genom bland andra Fredrik Malm och Birgitta Olsson, uttryckt sitt stöd för folkomröstningen. De anser att Sveriges regering ska erkänna Kurdistan som en självständig stat.
Den irakiska regeringen har misslyckats med att ena medborgarna i nuvarande Irak på grund av diskriminering. Sett ur en generell geografisk uppdelning i Irak bor de flesta sunnimuslimer i mitten, shiamuslimer i söder och kurder i norr. Folket som bor i områden som omfattas av KRG är ett heterogent folk med olika trosuppfattningar, språk, kultur och etniciteter.
Majoriteten av folket identifierar sig som etniska kurder som har levt i området i generationer, hundratals år tillbaka i tiden. I Kurdistan bor även folkgrupper som assyrier, yezidier, turkmener, faili, araber, armenier, och så vidare. Kurdistan-regionen har varit ett tryggare område för alla dessa minoriteter jämfört med andra delar av Irak. Det är i den kurdiska delen av Irak som demokratiska röster hörs och det är där ett mångkulturellt samhälle existerar.
Folket har insett att det enda sättet att leva tillsammans i fred är att utveckla Kurdistan mot ett ännu mer sekulärt samhälle som ska värna om alla medborgares mänskliga rättigheter oavsett trosuppfattningar och etniciteter. Regeringarnas misslyckanden i Irak har pågått i cirka fyra generationer, sedan Sykes-Picot-avtalet som godkändes av Frankrike, Storbritannien och Ryssland den 16 maj 1916.
De senaste 100 åren har kurderna i Irak, Iran, Turkiet och Syrien tvingats leva under systematiskt politisk förtryck i form av assimilering, diskriminering, ojämlikhet, krig, förföljelse, terror och folkmord, allt detta på grund av sin etnicitet och varierande trosuppfattningar. Folket har tyvärr aldrig upplevt samhörighet med dessa stater, utan de har i åratal kämpat för att få sina grundläggande mänskliga rättigheter respekterade och att få leva i fred, fria från förföljelse.
Kurdernas kamp fördes initialt med demokratiska metoder ur ett historiskt perspektiv. Men tyvärr har de demokratiska rösterna tystats ner med militärt våld från alla de centrala staterna, vilket lett till väpnad kamp från kurdernas sida och periodvis till större och mindre inbördeskrig i Irak, Turkiet och Iran och nu även i Syrien.
Värt att nämna är det senaste folkmordet på yezidier som begicks av terrorgruppen IS/Daesh som anföll Shingal den 3 augusti 2014. Omkring 5 000 yezidier blev offer för terror enbart på grund av deras trosuppfattning.
Dessa är de grundläggande orsakerna till att partierna i den kurdiska regionen i Irak nu har bestämt sig för att genomföra en folkomröstning för självständighet. Nu har medborgarna tillfälle att säga sin åsikt om frigörelse, självbestämmande och en egen stat.
Den 25 september går den kurdiska regionen i Irak till folkomröstning om sin självständighet. Enligt den högsta oberoende kommissionen för val och folkomröstningar finns det 5,5 miljoner röstberättigande, och 46 000 valurnor är förberedda inför folkomröstningen. Omröstningen sker i hela området som styrs av Kurdistans regionala regering och de områden som det fortfarande råder tvist om med den irakiska regeringen.
Denna folkomröstning är ett verktyg för rådfrågande om självständighet, resultatet ger den kurdiska regionregeringen underlag för diskussioner om regionens framtid. Frågan blir om Kurdistan-regionen kan övergå från region till en självständig stat eller vara kvar som en autonomi inom Irak. Regionregeringen KRG vill att majoriteten röstar ja för att kunna använda resultatet som ett ”grönt kort” att lägga fram i framtida diskussioner och fredliga förhandlingar om självständighet med Irak och omvärlden.
