Varför lämnar kvinnor advokatyrket och vilka hinder möter de i arbetslivet? En ny studie visar att kvinnor upplever problem i advokatyrket. "Det handlar om att säkerställa ett tryggt rättssystem där män och kvinnor behandlas likvärdigt inom professionen men även i utfallet av rättsprocesser", skriver EU-parlamentariker Jytte Guteland (S).
I veckan hade jag ett möte med International Bar association (IBA), världens ledande organisation för internationella jurister. De ville berätta om sin färska studie som handlar om varför kvinnor lämnar advokatyrket och vilka hinder de möter. Utan att föregå den del av projektet som ännu inte är klar, att redovisa studiens resultat i lika länder, så kan jag konstatera att de var oroliga över trenden att kvinnor upplevde problem i advokatyrket. Problem som bland handlade om svårigheten att kombinera yrket med ett familjeliv.
IBA vände sig till mig eftersom jag är ansvarig förhandlare för gender mainstreaming i det rättsliga utskottet. Min uppgift där är att driva på för jämställt arbete såväl i utskottet som inom det rättsliga området inom EU. Det är inte första gången jag uppmärksammas på att det inte är jämställt i rättsväsendet. Förutom den privata iakttagelsen att en kompis som arbetade på en advokatfirma upplevde problem när det första barnet kom, så har jag också hört oro för att det kan påverka rättssäkerheten om den nuvarande uppdelningen mellan män och kvinnor, där männen blir advokater och kvinnorna åklagare, skulle permanentas.
Vi vill gärna tro att rättsväsendet skulle vara fritt från subjektiva bedömningar, men vi vet ändå att kvinnor och män kan få olika förförståelse eftersom de har olika erfarenheter på grund av sitt kön. Vi har tidigare haft debatter i Sverige om varför vi ställer vissa typer av frågor till kvinnor som utsatts för brott, medan män inte får liknande frågor. Frågorna kan exempelvis röra val av klädsel, tider för vistelse i vissa områden.
För att bryta den trend som vi ser inom rättsväsendet och bekämpa den segregering som baseras på kön så måste vi jobba horisontellt. I mitt uppdrag som ansvarig förhandlare för gender mainstreaming är det min uppgift att säkerställa att all utskottsverksamhet föregås av ett genusperspektiv. Det innebär delvis att den lagstiftning vi ansvarar för inte ska påverka människor olika baserat på kön, men även att arbetet inom utskottet ska fördelas jämlikt mellan män och kvinnor. Som gender mainstreaming-ansvarig handlar det om att även lägga in ändringsförslag på viktiga frågor med syfte att öka jämställdsintegreringen.
Som ett led i detta arbete drev jag ett förslag om att göra EU-domstolen mer jämställd under 2015. EU-kommissionen föreslog att EU-domstolen behövde förstärkas genom fördubbling av antalet domare och då fick jag gehör i Europaparlamentet såväl som ministerrådet för villkoret att nomineringarna från medlemsländerna måste vara jämställda och att könsbalansen i domstolen måste förbättras. Nu är det upp till bevis från medlemsstaternas sida att följa regelverket och nominera mer jämställt. Därför ser jag verkligen fram emot att ta del av den färdiga studien som International Bar Association ska presentera under året.
Min förhoppning är att studien kan peka på konkreta problem och efterföljande förslag på lösningar. Problemet är nämligen i förlängningen väldigt stort, det handlar faktiskt om att säkerställa ett tryggt rättssystem där män och kvinnor behandlas likvärdigt inom professionen men även i utfallet av rättsprocesser. För vår demokratis överlevnad är det nödvändigt att rättsväsendet är välfungerande i sin verksamhet och inte baseras på könsstereotyper då utfallet av ett sådant rättsväsende skulle resultera i godtycklig tillämpning av lagen och i förlängningen subjektiva dombeslut.
