”Vi vill inte se fler påtvingade försvinnanden. Vi vill att alla ansvariga ställs inför rätta och att fler sanningskommissioner tillsätts för att ge sanningen chans att komma fram.” En rad företrädare för Feministiskt initiativ och närstående till försvunna uppmärksammar och vill även att Sverige ställer hårdare krav på demokrati och mänskliga rättigheter i samarbetsländer.
Begreppet ”påtvingat försvinnande” används när en person utsätts för ett hemlighållande anhållande, häktning, bortförande eller annan form av frihetsberövning som är utfört av representanter för staten eller av individer eller grupper som handlar med statens bemyndigande, stöd eller godkännande. Enligt den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden är påtvingade försvinnanden olagligt under alla omständigheter, inklusive under krig, under inre politiska instabiliteter samt andra allmänna nödsituationer.
Påtvingade försvinnanden har i första hand varit en produkt av militära diktaturer som med hjälp av underrättelsetjänster, som till exempel CIA, begick dessa avskyvärda brott. I dag förekommer det även i komplexa situationer med inre konflikter, särskilt som en metod för att tysta och terrorisera civilbefolkningen, människorättsaktivister samt politiska motståndare.
Tvångsförsvinnanden är ett globalt problem och påverkar inte endast en viss region i världen. I Syrien har 65 000 människor försvunnit under 2011-2015. Framförallt kritiker till regimen, men även läkare, advokater och barn har förts bort. I Colombia beräknas att cirka 40 000 personer försvann under den interna konflikten som präglade landet. I Mexiko försvann 43 studenter samtidigt, den 26 september 2014, sedan de deltagit i högtidlighållandet av minnet av studentmassakern i Tlalelolco. Nyligen försvann aktivisten Santiago Maldonado i Argentina i samband med husrannsakan och attacker mot mapucheurfolksbyar. Något som påminner om de tusentals försvunna där på 70- och 80- talet under militärdiktaturen.
Ett påtvingat försvinnande innefattar inte bara den människa som försvunnit under tvång, det är mycket större och värre än så. De anhöriga till den försvunna utsätts för ett psykiskt lidande då de ofta står totalt maktlösa, utan kännedom om familjemedlemmars hälsa, var de befinner sig eller om de ens är vid liv. Det kan handla om år av ovisshet, att inte veta om en någonsin kommer att få se sin familj igen.
Ofta är det kvinnor som går i spetsen och kräver svar om försvunna familjemedlemmar, som ”Madres de la Plaza de Mayo” (Mödrarna på Plaza de Mayo) som under 30 år har kämpat för att återförenas med sina barn som blev bortförda under militärdiktaturen i Argentina 1976-1983. Även i Peru, Colombia, El Salvador och Kurdistan har mödrar varit de som organiserat sig och hållit frågan om deras försvunna anhöriga aktualiserad. När det är den huvudsakliga försörjaren som bortrövas innebär de en kamp om överlevnad även för den resterande familjen..
Det är mer regel än undantag att de försvunna utsätts för både tortyr och våldtäkt. De lever under oacceptabla förhållanden med ständig fruktan inte bara för sina egna liv, utan även för sina familjers liv då hot om våld mot familjemedlemmar ofta förekommer. Många dör under tiden de hålls i förvar och för de som överlever denna inhumana behandling väntar fysiska och psykiska ärr som bärs livet ut.
En del av oss som skriver har vänner, nära och kära som försvunnit och som vi alltid kommer att minnas. Tillsammans uppmärksammar vi i dag den internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden. Vi solidariserar med alla de människor som har blivit utsatta för och som fortsätter utsättas för påtvingade försvinnanden och deras anhöriga. Vi skänker kärlek och stöd och vi minns er. Vi vill inte se fler påtvingade försvinnanden.
Vi vill att alla ansvariga ställs inför rätta och att fler sanningskommissioner tillsätts för att ge sanningen chans att komma fram. Vi vill att Sverige ställer hårdare krav på demokrati och mänskliga rättigheter i de länder som de har ett samarbete med. Och framförallt vill vi att alla försvunna ska återföras levande till sina familjer. Levande togs de, levande vill vi ha dem tillbaka.
Alejandra Gomez Lozano, styrelseledamot i Feministiskt initiativ
Carmen Blanco Valer, urfolkspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ
Oldoz Javidi, kulturpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ
Victoria Kawesa, partiledare för Feministiskt initiativ
Mitra Seifrabiei, medlem i Feministiskt initiativ
Myriam Gomez Lattes, medlem i Feministiskt initiativ
Baharan Raoufi-Kvist, medlem i Feministiskt initiativ
Blanca-Lilia Lozano, styrelseledamot i Feministiskt initiativ Höör
Sanna Ghotbi, kommunfullmäktigeledamot för Feministiskt initiativ Göteborg
Milka Saxlund, förskolelärare
Silvia Leiva, före detta politisk fånge i Chile
