En ny studie har jämfört löner i likvärdiga yrken som domineras av antingen män eller kvinnor. Resultat: ett strukturellt lönegap på 76 miljarder kronor. Rapporten presenterades i veckan av en rad jämställdhetsaktörer som kräver en nationell strategi för omfördelning.
Studien, som är den första i sitt slag, jämför yrken bedömda som likvärdiga. Det innebär att lika stora krav ställs på utbildning, färdigheter, ansvar och ansträngning, samt att arbetsförhållandena är likvärdiga. Som exempel jämförs grundutbildade sjuksköterskor, grundskollärare, personal- och HR-specialister – yrken där kvinnor är i majoritet – med mansdominerade yrken som poliser, it-specialister, ingenjörer och tekniker.
Enligt rapporten 76 miljarder – prislappen för den strukturella löneskillnaden, som presenterades i en debattartikel i Svenska dagbladet på tisdagen, är genomsnittslönen i kvinnodominerade yrken 28 600 kronor, jämfört med 33 900 kronor i mansdominerade yrken. Rapporten visar också att de som arbetar med människor, vilket i högre omfattning gäller i kvinnodominerade yrken, värderas lägre än de som arbetar med materiella värden som data, text och siffror.
Det kallas värdediskriminering, att yrken där män är i majoritet värderas högre än de där kvinnor dominerar. Genom att jämföra över 200 likvärdiga yrken, bekräftar studien att lönediskrimineringen är strukturell, att värdediskriminering finns och att lönegapet inte kan förklaras av att kvinnor och män har olika krav på sig i arbetet, presterar olika, är mer eller mindre skickliga och andra faktorer som brukar framhållas som möjliga orsaker till löneskillnader kopplade till kön.
Fack och arbetsgivare ansvarar för lönesättningen i Sverige, men har hittills inte lyckats råda bot på de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män. På 30 år har lönegapet minskat marginellt, konstaterar rapportförfattarna Anita Harriman, Lena Johansson och Marie Trollvik från Lönelotsarna, samt Agneta Stark, docent i företagsekonomi, Clara Berglund, Sveriges kvinnolobby, Gertrud Åström, jämställdhetsexpert, Louise Lindfors, Fredrika Bremer-förbundet, Magnus Pettersson, Fastighetsanställdas förbund, Sineva Ribeiro, Vårdförbundet och Ulrika Boëthius, Finansförbundet.
I debattartikeln uppmanar de stat, arbetsgivare och fackförbund att arbeta fram en nationell samordning och strategi som tillgodoser kvinnors och mäns lagstadgade rätt till lika lön för likvärdigt arbete.
”Det är inte en naturlag att en person som arbetar inom ett kvinnodominerat yrke ska tjäna i genomsnitt 5 300 kronor mindre varje månad. Det är dags att politiken och arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar och rättar till snedfördelningen”, skriver debattörerna.
Feministiskt perspektiv ställde tre frågor till Marie Trollvik om rapporten.
Nu har vi värdediskrimineringen svart på vitt, vad kan det få för betydelse?
– Vi har gjort studien för att väcka debatt. Vi hoppas det ska leda till att både fack, arbetsgivare och politiker förstår vikten av frågan och börjar ta sitt ansvar för minska de strukturella löneskillnaderna.
Rapporten är den första i sitt slag, varför har det dröjt så länge?
– Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, JA-delegationen, genomförde en liknande studie för två år sedan. Vår rapport är en utveckling av denna genom att vi värderat kvinno- och mansdominerade yrken på hela arbetsmarknaden och använt den nya standarden för yrkesklassificering som gör det möjligt att följa upp lönerna varje år framöver.
– Det blev ingen debatt kring JA-delegationens förslag för att minska strukturella löneskillnader. Kanske beror det på att på att parterna inte ville ta diskussionen om att gå utöver industrins ”märke” för att ändra strukturella löneskillnader.
– Vi menar att det är nödvändigt med en debatt om nedvärderingen av kvinnodominerade yrken. Det är både orättvist och ett allvarligt samhällsproblem med tanke på svårigheten att rekrytera och behålla personal i välfärdssektorn. Ett stort problem är också de låga lönernas effekter på pensionerna livet ut.
Hur ser du på möjligheterna att värdediskrimineringen nu erkänns och att snedfördelningen faktiskt rättas till?
– Vår studie har visat på omfattningen och systematiken i värdediskrimineringen. Prislappen gör det tydligt. Priset i form av utebliven lön för arbete i kvinnodominerade yrken. Den förhandlingsordning vi har kan inte rätta till det. Därför föreslår vi en nationell strategi, att alla berörda sätter sig ned och pratar och kommer överens om samordnade insatser på fler områden. Vi har några förslag till åtgärder, parterna kommer säkert på fler när de sätter sig för att diskutera konkreta lösningar.
– Det är svårt att sia om möjligheterna för att det faktiskt görs något. Nästa vecka ska vi redogöra för rapporten på Forum jämställdhet i Örebro och debattera resultaten med företrädare både för fack och arbetsgivare. Hoppas att det kan leda vidare mot att något görs.
