Åtta kvinnor begav sig den 9 februari till ett av Madrids största torg, Plaza del Sol, för att på obestämd tid hungerstrejka.

Orsaken: det högsta antalet dödsfall till följd av våld i nära relationer sedan statistiken började föras år 2003.

– Om någon säger att ”här, under dessa sju dagar, har 21 kvinnor mördats”, går det inte att vänta till den åttonde dagen. Vi var tvungna att göra något – och att göra något nu, förklarar Gloria Vázquez som är ordförande i Ve La Luz (Se ljuset), den organisation som tagit initiativet till hungerstrejken.

Enligt Ve La Luz, och andra ideella kvinnojourer i Spanien, skiljer sig det verkliga dödstalet till följd av våld i nära relationer (aktuella partners, förre detta partners och relationer i pågående separationer) från regeringens officiella siffror. Medan kvinnojourernas statistik visar på 21 dödsfall sedan den första januari i år, uppger spanska myndigheterna 15 konstaterade dödsfall. Samt ett fall som fortfarande är under utredning.

– Även om våra siffror skiljer sig åt när det kommer till morden så handlar det om så mycket mer ändå. Sådant som ändå aldrig syns i statistiken: torterade och slagna kvinnor, kvinnor som tar livet av sig på grund av vad de utsatts för och alla de som fortsätter att leva, men är döda inuti, menar Vázquez.

Ny lag

År 2004 infördes en ny lag i Spanien som innebar att det, utöver rent rättsliga påföljder för förövaren, även ska finnas skydd, hjälp och stöd åt den som blivit utsatt för våld i en nära relation. Exakt vad som ska ingå i detta skydd och stöd är inte helt klart, men innebär rent generellt att skyddsboende och juridiskt stöd ska finnas till hands. Hur det sedan fungerar i praktiken skiljer sig markant åt runt om i landet, då ansvaret för verkställandet ligger på de olika regionernas ansvar. Därmed blir insatsen helt beroende av det lokala politiska styret, samt regionens ekonomiska förutsättningar.

Enligt Gloria Vázquez och de övriga medlemmarna i Ve La Luz som alla själva blivit utsatta för, eller är anhöriga till någon som blivit utsatt för, våld av i en nära relation innebär dessutom dessa stödinsatser ofta snarare ytterligare ett övergrepp, än en hjälp:

– Du flyr från en relation där din partner kontrollerar allt du säger och allt du gör, för att komma till en myndighet som gör detsamma: du blir tillsagd när du ska gå och lägga dig, när du ska gå upp, vad du och dina barn ska äta… de förminskar dig inför dina barn och får dig att känna skuld inför vad som hänt. De säger att de här systemen är till för att skydda offren, men i verkligheten exponerar och skuldbelägger man oss.

Gloria Vázquez är ordförande i organisationen Ve La Luz, en ideell kvinnojour som dagligen möter kvinnor som lever i, eller försöker ta sig ut ur, våldsamma och kontrollerande relationer.

Höga dödstal

Den officiella statistiken som de spanska myndigheterna presenterar visar att förra året registrerades det lägsta antalet dödsfall till följd av vad man kallar ”könsrelaterat våld” (violencia de género). Vad som har gjort att siffrorna skjutit i höjden nu, under detta års första två månader, är oklart.

Och även om det höga dödstalet bara är en tillfällighet kände Gloria Vázquez, och de sju andra hungerstrejkande kvinnorna, att det var läge att skapa opinion nu – innan även dessa fall begravs och faller i glömska.

Statistik från 2017.

– Det har blivit en norm i Spanien att man avbryter eller avskriver de här utredningarna. Det är illa i hela landet men värst är det i Andalusien, som är en av våra fattigaste regioner. Där lade de ner 78 procent av alla utredningar förra året, förklarar hon.

Hur många av utredningarna som faktiskt läggs ner, eller avskrivs, framgår inte av den officiella statistiken. Däremot är det tydligt att väldigt få av alla de som dödas i en nära relation hade anmält sin förövare i ett tidigare skede: bara mellan 20-30 procent hade gjort det. Samtidigt visar samma statistik att den stora majoriteten av de misstänkta förövarna levde, eller tidigare hade levt, i en parrelation med sitt offer.

Ve La Luz, som dagligen jobbar ideellt med att stötta kvinnor ut ur våldsamma relationer, hävdar att dessa kvinnor så gott som alltid har blivit utsatta för våld av sina förövare tidigare, men att de inte anmäler på grund av misstro till rättssystemet.

Den ekonomiska krisen

– En måste förstå att det här är ett system av pantomim och lögner. De säger att vi har polis, domare, skyddade boenden och allt det där men verkligheten är en annan. Sedan den ekonomiska krisen började 2008 har man sagt upp 12 700 poliser inom kåren och de avdelningar man skär ner på först är såklart de som arbetar med fall som de här. Som i alla krig och kriser är det kvinnorna som får betala högst pris, menar Gloria Vázquez.

Efter 15 dagar avbröt fyra av kvinnorna sin hungerstrejk, på grund av olika fysiska åkommor. Men de fyra som har fortsatt – påtagligt trötta, hungriga och slitna – är fortfarande fast beslutna att stanna kvar på torget tills de antingen uppnått en miljon underskrifter, som stöttar den 25 punkter långa kravlista de gått ut med, och/eller tills dess att de stora politiska partierna för upp frågan på agendan i parlamentet igen.

Och trots tröttheten och utsattheten i den gassande vårsolen, känner de sig optimistiska inför möjligheten att nå sina mål.

– Se dig omkring. Titta vilket stöd vi har. Människor står på kö för att skriva under. Vi har artister, konstnärer och musiker som kommer hit för att uppträda och stödja oss. Och det är inte bara kvinnor i vår ålder, eller från vår bakgrund, som kommer hit. Det är människor av alla kön, generationer och klasser som kommer hit. Så det finns stöd och opinion i frågan. Problemet vi har är den machokultur som råder i landet och inom politiken.

Gloria Vázquez, Martina Gómez, Susana Bejarano och Sara Estrada är sedan den 25 februari de fyra hungerstrejkande kvinnorna som är kvar på torget, som började den nionde februari.