– Jag önskar mig något som jag tror är svårt att förverkliga: en stark intersektionell och antirasistisk valrörelse som visar att begreppet solidaritet kan återuppstå.

Vilka är dina farhågor?

– Jag befarar att den galopperande normaliseringen av rasismen och den allt starkare nykonservatismen kommer att göra redan marginaliserade delar av befolkningen ännu mer utsatta för våld och mordförsök. Vår regering ställer sig likgiltig inför nynazistisk och vit makt-relaterad terrorism, vilket är en ohyggligt skrämmande politisk utveckling. Detta gäller i hög grad även public service-medierna.

Och hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?

– Om medierna inte slår back i maskin riktigt kraftfullt, så tror jag tyvärr att de bidrar till att normalisera nazifieringen av det offentliga samtalet ytterligare. Om jag ska våga vara en smula optimistisk mitt i eländet, så börjar det dock växa fram ett visst motstånd bland journalister. Men betydligt fler måste ta bladet från munnen – och det fort. Och ett tillägg: det duger inte längre att peta i hur felaktiga rasistiska politikers verklighetsbeskrivningar är. De kan inte fås att skämmas – deras uttalade mål är ju att sprida desinformation och propaganda.