Nyligen har en folkomröstning om en ny grundlag gått igenom i Turkiet. Detta innebär i princip att all makt centraliseras hos en person – president Recep Tayyip Erdoğan. Lagen går bland annat ut på att han på eget bevåg kan upplösa parlamentet, utlysa undantagstillstånd, utropa ministerposter och landets högsta domare samt ändra lagar med dekret. Ja-sidan vann med knappa 51 procent, medan regeringen anklagas av oppositionen, OSCE och internationella valobservatörer för valfusk och manipulation.

Meral Zin Cicek har bakgrund som journalist och aktivist och leder i dag en organisation som heter Kurdish women’s relation office (Repak). I en intervju med Feministiskt perspektiv förklarar hon den nya utvecklingen i Turkiet:

– Grundlagsändringen är ingen isolerad händelse, den är en del av ett större förtryck som har pågått länge och inte bara mot kurder. Vi ser en generell trend i världen där det globala kapitalistiska och fascistiska systemet håller på att omformulera sig utan att det behöver bära demokratins mask. Detta system har producerat fenomen som Erdoğan, Donald Trump, Theresa May, Vladimir Putin, Brexit och liknande.

Enligt Meral Zin Cicek har president Erdoğan i princip gjort det omöjligt för nej-sidan att föra kampanj. Oppositionella har fängslats, medier och organisationer har stängts ned, folkvalda har förlorat sina mandat i kommunerna, flera tusen har blivit mördade och Turkiet har i dag upp till en halv miljon internflyktingar.

– Turkiet är ett starkt polariserat land i krig och i misär. Det är en smutsig situation som har skapats av hans regerande parti AKP. Det här valet presenterades som ja eller nej till fred och stabilitet. Argumentet från Erdoğan har varit att kaos har pågått så länge och det enda sättet att få ordning och reda på läget är att stärka statens makt. Att använda folkets rädslor för att få igenom fruktansvärda lagar är en effektiv metod som fascister alltid har hållit på med. Lagen hade inte gått igenom annars.

Homogen stat

Den hårda censuren, militärkuppen och fängslandet av oppositionella i dagens Turkiet är inget nytt, utan en upprepning av landets historia. Republiken Turkiet grundades vid det Osmanska rikets slutskede, på ruinerna av folkmordet på armenierna, med syfte att skapa en mer homogen stat. Folkmordet på armenierna har konsekvent förnekats och den som vågat påstå något annat har straffats. Den kurdiska minoriteten har dessutom blivit förnekade sin identitet genom förföljelse och hård assimileringspolitik.

– Det vi ser i dag är en ny republik under konstruktion. Den första turkiska republiken skapades genom folkmordet på armenierna. I den nya republiken är de sekulära fascisterna på väg ut och ersätts istället med islamistiska fascister, den här gången på ruinerna av det kurdiska folkmordet. På grund av muslimhatet i västvärlden och Erdoğans avståndstagande från Europa så tror jag att synen på situationen i landet den här gången är annorlunda än förr.

Vad betyder Erdoğans system för kvinnorna i landet?

– Hans parti AKP har alltid varit dåligt för allt som har med jämställdhet att göra, men det har blivit värre med eskaleringen av inbördeskriget. Vi har fått besked om att utförandet av abort är likställt med att bidra till en massaker och att kvinnors jobb är att föda så många barn som möjligt. Patriarkatet och fascismen måste ses hand i hand. Erdoğan tror att han bestämmer över våra kroppar och kvinnor reduceras till varor han kan exploatera. Den mentaliteten har koppling till vår frihetsrörelse. Det är svårt för oss att föra statistik om detta, men vi märker en ökning av sexuellt våld som strategi för att stoppa oss.

Hur går det till?

– Vi har sett hur domare har försvarat kvinnomord, vilket skickar en signal om att det är okej att göra så mot kvinnor som inte beter sig ”korrekt”. Kvinnorna i oppositionella partiet HDP har också blivit utsatta för sexistiskt hatprat i form av frågor om de är oskulder eller orena. Kvinnliga demonstranter som fängslats har blivit utsatta för sexuellt våld. Militären har tagit bilder på döda kvinnliga gerillakrigare helt nakna för att sedan med fräckhet sprida dessa bilder. Det här är inte enstaka personers handlingar, det är ett systematiskt handlande av makthavarna. De försöker framställa oss som försvarslösa, detta för att kunna skrämma oss från att vara politiskt aktiva, att kvinnor är svaga objekt som aldrig kan vinna.

Hur kämpar aktivisterna vidare i solidaritet med varandra?

– I Europa säger man ”aldrig igen” när det gäller fascismen, men det betyder inget om det enda man gör är att upprepa frasen utan handling. Solidaritet är en aktiv handling och just nu pågår ett tredje världskrig med en aktiv folkmordspolitik. Vi behöver inte vara eniga i allt, men vi behöver ha en enad front mot fascismen oavsett var i världen den är. Hitler kom till makten i enlighet med lagen. Vänstern i Europa ser ut att ha en identitetskris, rädslan för PKK gör den svag i sina handlingar mot Erdoğan. Men det går att stödja vänsterrörelsen i Turkiet utan att stödja PKK. Det avgörs genom att säga ja eller nej till fascismen. Vänstern i Europa är i behov av en akut självrannsakan, för dagens handlingar kommer att avgöra hur ärliga vi var när vi säger ”aldrig igen”, betonar Meral Zin Cicek avslutningsvis.