Finns det ett före och ett efter #Metoo? Är samhället redo för ett verkligt genombrott i synen på kroppslig integritet och hantering av sexualiserat våld? Vi är många som senaste veckan delat med oss av erfarenheter, stöttat varandra och höjt våra röster. Kampanjen, som blev en global rörelse med många miljoner deltagare, skapades för tio år sedan av aktivisten Tarana Burke, som arbetar med stöd till kvinnor och barn som överlevt sexuellt våld, men spreds över världen först sedan skådespelaren Alyssa Milano använde den.

Många finner lättnad och kraft i att berätta och att ta del av andras erfarenheter. Du är inte ensam och det finns stöd att få. Kampanjen fungerar också upplysande för de som ännu inte insett omfattningen av problemen. Men alla vill inte berätta och det måste också respekteras. Alla ska dock veta sina rättigheter och att skulden aldrig är på den som utsätts. Därför behöver vi tala högt om problemen, och förstå att det krävs gemensamma ansträngningar för att möta dem.

Sexuella trakasserier har alltid funnits, men länge varit undanskymt som samhällsproblem. Det formulerades som begrepp av feminister under 1970-talet men etablerades först på 1990-talet, då lagstiftningen mot sexuellt ofredande skärptes och andra relaterade brottsrubriceringar infördes.

Att vara i beroendeställning till förövaren, ekonomiskt eller på andra sätt, kan öka din utsatthet. Chefen, regissören, tränaren, läraren, föräldern kan vara förövare. Men som vi ser varje dag skyddar varken framgång eller maktpositioner. Journalister, politiker, artister och handbollsproffs dränks i sexualiserade hot och bilder. Det handlar inte om okontrollerad sexualdrift, utan om att kränka, tysta och kontrollera oss som tar plats.

Enligt en aktuell enkät av Expressen/Demoskop uppger sig 78 procent av Sveriges kvinnor utsatta för sexuella trakasserier. I en EU-rapport från 2014 baserad på intervjuer med 42 000 kvinnor uppger sig i 55 procent utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag. Sverige toppar statistiken med hela 81 procent. Enligt samma undersökning har nära hälften av kvinnorna i Sverige utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. En aktiv feministisk debatt i Sverige innebär en högre medvetenhet kring frågorna. Utsattheten i många länder är troligen underrapporterad.

Alla kan motverka sexuella trakasserier och övergrepp – på skolan, jobbet, i det offentliga rummet och på nätet. Men politiken ska också göra sitt. Samtyckeslagen ska komma på plats, och måste kombineras med stora kompetenshöjande insatser och informationskampanjer.

Finansminister Magdalena Andersson sade sig i en intervju i Svenska dagbladet häromdagen inte utesluta förändringar i budgeten med anledning av #Metoo. Vi föreslår att hon läser Feministiskt initiativs skuggbudget, som nyligen presenterades. Konkreta satsningar som direkt svarar på de problem som #Metoo berör är:

• 450 miljoner kronor per år till skyddade boenden för våldsutsatta.

• 20 miljoner kronor per år utöver regeringens stöd till etablerade organisationer som arbetar med sexualupplysning och våldsförebyggande arbete.

• 20 miljoner till Åklagarmyndigheten och 20 miljoner till Domstolsverket per år öronmärkta för att kvalitetsutveckla och korta handläggningstiderna i sexualbrottsmål.

• 5 miljoner per år till statlig informationskampanj om den kommande samtyckeslagen.

Skolan är en vanlig plats för sexuella trakasserier. I de kommuner där Fi har mandat är skolans våldsförebyggande arbete och elevhälsa prioriterat.

Feminister har alltid talat om hur trakasserier och sexualiserat våld begränsar särskilt flickors och kvinnors handlingsutrymme och hur detta även undergräver demokratin. Kanske befinner vi oss i ett ögonblick i historien när vi kan bli lyssnade på och politiken är redo att ta nya kliv. När alla kan se att det inte handlar om enskilda skamfyllda fall, utan om genomgående mönster av förtryck. Att säkerställa allas rätt till kroppslig integritet handlar om mänsklig säkerhet och demokrati.