I min krönika den 27 april skrev jag att jag min medverkan i Almedalen i år hängde på huruvida Region Gotland och polisen tänkte vidhålla att ge plats åt den nazistiska terrororganisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Det är nu drygt en vecka vecka kvar och allt pekar på att de kommer få vara där.
Vänsterpartiet har lämnat in en överklagan och förhoppningen var att göra den tillsammans med de övriga riksdagspartierna (utom SD givetvis), men inget av de andra partierna ville överklaga.
Inbjudningarna till olika seminarium och mingel i Almedalen fyller som vanligt inkorgen vid den här tiden på året. De goda krafterna, som det ofta refereras till i dessa sammanhang, som ska vara motpolen till de onda, tiger stilla. Allt verkar vara som vanligt för PR-byråerna, branschorganisationerna, lobbyisterna, fackförbunden, partierna. Det vill säga att man kör på som planerat.
Några organisationer har dock avstått – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) kommer inte vara där, inte heller Streetgäris. RFSL har meddelat att de tvingats ställa in två tredjedelar av sina planerade aktiviteter. Dessutom har det rapporterats om att flyktingboenden kan komma att evakueras.
Jag betvivlar inte att de allra flesta som ändå medverkar i Almedalen i år tar avstånd från nazism och NMR, men för att citera en av mina systrar: det handlar inte om att säga hur lite rasist man är, utan att visa hur mycket antirasist man är.
Att säga att man tar avstånd är enkelt, men på vilket sätt kommer de som väljer att vara där agera gentemot nazisterna och gentemot projektgruppen för Almedalsveckan, vars projektledare, Mia Stuhre, försvarat deras närvaro genom att hänvisa till yttrandefriheten, men också genom att säga att vi inte kan ha förutfattade meningar om NMR?
I går inleddes rättegång mot tre personer, som är med i NMR, för tre bombdåd i Göteborg. I samband med skolavslutningen hade Oxievångsskolan i Malmö ”spärrats av” med NMR:s gröna avspärrningsband och skolan hade klottrats ned med nazistiska budskap. I höstas utsattes Skurup-politikern Pierre Esbjörnsson för ett brandattentat och på hans garagevägg hade tyrrunan, NMR:s symbol, sprejats. Det var NMR-aktivister som angrep en antirasistisk demonstration i Kärrtorp 2013, varpå 27 dömdes för våldsamt upplopp.
Listan kan göras lång över brottsliga handlingar kopplade till NMR, som begåtts med politiskt syfte och för att ingjuta skräck hos befolkningen, alltså terrorhandlingar. Ändå väljer Region Gotland att hyra mark till denna terrorgrupp, samtidig som de säger nej till Motorhistoriska riksförbundet för att inte främja bilism. Absurditeten har nått en ny nivå.
Som jag skrev i min tidigare krönika så bygger mitt ställningstagande på att jag inte vill bidra till att ge terrorister legitimitet, jag vägrar delta i normaliseringen av nazister. Detta innebär dessutom att Sverigedemokraterna framstår som vilket helylleparti som helst. Betänk att det inte var så många år sedan de inte var välkomna till Almedalen.
Det är bara lite drygt en vecka kvar till Almedalen inleds, men jag har fortfarande inte hört något om hur de goda krafterna ska agera för att ”bemöta” nazisterna eller ”ta debatten” på plats. Därför är jag glad över att det nu formas alternativa politikerveckor. Själv kommer jag under Almedalsveckan istället att vara i Gottsunda, i Uppsala, för att delta på demokratifestivalen Mitt ord – min framtid den 6-7 juli. Kom dit du med.
