”Vi måste organisera oss och bygga allianser för att motverka trumpifieringen av politiken och samhället”, skriver Malin Björk i sin krönika och betonar vikten av feministisk mobilisering.
De hundratals kvinnodemonstrationer som hölls i USA och runtom i världen i helgen var så mycket mer än en protest mot Donald Trump. Det är en kraftfull, feministisk mobilisering för en progressiv politik och ett försvar av demokratin.
Det är krav på en säkerhetspolitik som inte bygger på undantagslagar, eller vem som har flest bomber och fängelser. En feministisk politik som utgår från rätten att bestämma över våra kroppar och vår sexualitet, och att samhället organiseras för att ge omsorg åt alla de som behöver. En ekonomisk politik som håller sig inom planetens gränser. Ett jämlikt samhälle. Ett samhälle som gör upp med den så strukturellt djuprotade rasismen och sexismen.
Ett sådant samhälle kan bara byggas om vi förstärker demokratin och alla människors möjlighet att delta. Women’s March on Washington, och dess systerdemonstrationer, visade att vi behöver bygga ett brett motstånd mot den fördummande högerpolitik som riskerar att rasera så mycket av det vi värnar om, som ställer människor mot varandra och som piskar upp internationella konfliktlinjer till mycket farliga nivåer. Om vi inte vill se en trumpifiering av våra samhällen och politiska rum så är det dags att bjuda motstånd nu.
Det låter självklart. Om jag bara lyssnar med ena örat kunde jag ju få för mig att en i stort sett enad politikerskara – förutom extremhögern – tar avstånd från denna utveckling. Men sanningen är att samtidigt som de flesta ojar sig över Trump sker det i högerns politiska läger en anpassning till den extremhöger som jublar över Trumps valvinst.
Det ser vi inte minst i EU-parlamentet. Där håller den europeiska högern med snabba steg på att anpassa sig till Polens drift bort från rättsstatens principer och inskränkningar i mediefriheten, för att inte tala om kvinnors och hbtq-personers rättigheter. De ser mellan fingrarna med den rasistiska och auktoritära politik som både Polens och Ungerns högerregeringar har slagit in på.
Valet av högergruppens kandidat till parlamentets talmanspost, italienaren Antonio Tajani, var ett tydligt tecken på hur den nyliberala högern (inklusive svenska Liberalerna och Centerpartiet) och konservativa högern (Moderaterna och Kristdemokraterna) gick samman med de nationalkonservativa i EU-parlamentet. Hela den samlade högern ställde sig bakom en stockkonservativ homofob och abortmotståndare som talman för EU-parlamentet. Trumpifiering.
En samlad höger och extremhöger satte en fortsättning av sin misslyckade nyliberala ekonomiska politik före kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och hbtq-personers rättigheter. Dessutom lovade högerns gemensamma programförklaring en ytterligare centralisering och förstärkning av åtstramningspolitiken, planer på ytterligare militarisering och skapandet av EU-armé, samt förstärkning av fästning Europa-politiken.
Själv röstade jag på den enda verkligt feministiska kandidaten, vänsterns Eleonora Forenza, en röst från den generation som demonstrerade i italienska Genua för ett annat Europa. Men i sista valomgången, när bara två kandidater återstod, röstade jag på socialdemokraten Gianni Pittella. Han är långt ifrån en idealisk kandidat, långt ifrån en feminist, men valet mellan honom och Tajani var inte svårt.
Liksom Women’s March är den kraft som tydligast mobiliserar mot Trump och den farliga politik som han står för, så var det den feministiska Black Protest-rörelsen i Polen som lyckades sätta stopp för det omänskliga lagförslaget som skulle kriminalisera den som gör abort. Det var den första verkliga motgången för PiS-regeringen.
Vi måste organisera oss och bygga allianser för att motverka trumpifieringen – eller Orbániseringen, här i Europa – av politiken och samhället. Trump vann valet, men han har inte vunnit slaget om demokratin och vilka samhällen vi ska bygga.
Jag är övertygad om att kvinnor även fortsättningsvis kommer gå i första ledet i den kommande kampen både i USA och Europa. Vi kommer inte acceptera trumpifieringen av våra liv. Vi accepterar inte denna krympande vita man som inte tål något motstånd och som inte kan föreställa sig en värld där vi alla får plats.
