Grete Brochmann, professor i sociologi vid Oslo universitet, har lett en norsk offentliga utredning om nödvändiga åtgärder för integration, vikten av samhällstillit och ett fungerande välfärdssystem. Rapporten Integration och tillit – långsiktiga konsekvenser av hög invandring presenterades i Stockholm under ett seminarium anordnat av Delegationen för migrationsstudier (Delmi).
Enligt Grete Brochmann fokuserar rapporten på integrationsfrågan istället för invandringspolitiken, med avsikten att möjliggöra en konstruktiv diskussion i offentligheten kring integration.
Rapportens utgångspunkt är att den norska välfärdsmodellens legitimitet kan ifrågasättas om den skulle fungera sämre på grund av migrationen. Och minskad tillit till välfärdssystemet skulle enligt rapporten kunna leda till att stödet för välfärdsstaten försvagas när olikheterna inom befolkningen ökar, vilket i sin tur kan leda till att fler infödda norrmän vill reservera vissa välfärdsrättigheter för norskfödda eller föredra privata och mer marknadsbaserade lösningar.
Utredningen rekommenderar att den metod som tidigare i Norge använts för inkludering och social integration också används för nyanländas integrering i samhället. Metoden innebär fokus på arbete, sociala rättigheter och rösträtt. Utlandsfödda ska socialiseras in i det norska samhället via utbildning, medan ojämlikhet och segregering motverkas. Dessa åtgärder tror utredarna på sikt kan återskapa tillit, fast under nya förutsättningar.
Tillit – ett nyckelord
En viktig punkt som genomsyrar den norska utredningen handlar om relationen mellan tillit med samhällsdeltagande och välfärdssamhällets funktioner. Rapporten likställer låg mellanmänsklig tillit med lågt samhällsdeltagande. För att vända på detta krävs åtgärder som syftar till att bibehålla tilliten i nordiska samhällen.
– Inkludering plus likabehandling är centralt, betonade professor Grete Brochmann.
Susanne Wallman Lundåsen, docent i statsvetenskap, kommenterade rapporten under seminariet. Hon arbetar själv med ett forskningsprogram om social tillit i Sverige och underströk den norska rapportens huvudtes om vikten av fortsatt tillit och menade att det finns likheter i utmaningar i Sverige och Norge.
– De nordiska länderna är unika när det gäller hög mellanmänsklig tillit. Vilket har bidragit till att dessa relativt små länder kunnat hävda sig väl i konkurrens med andra länder.
Välfärdsstaterna är relativt öppna, rättssäkra, rättvisa och dess offentliga institutioner är tillgängliga för alla. Däremot är arbetsmarknaden relativt sluten för de som kommer till dessa länder, menade hon. Därmed uppstår en potentiell risk för konflikt när majoritetsbefolkningen uppfattar sig bidra ekonomiskt till välfärdssystemet medan de antar att de med utländsk bakgrund utnyttjar systemet, behandlas bättre av offentliga institutioner eller försörjs av välfärdssystemet, påpekade Susanne Wallman Lundåsen och menade att detta på sikt blir problematiskt och solidariteten utmanas.
– De offentliga välfärdssystemen som vi skapat är till viss mån baserade på tillit, vilket krävs för att systemet ska fungera.
En slutsats som kan dras enligt detta resonemang att det måste återskapas ett system som de flesta i ett heterogent samhälle kan lita på.
Källa: Tillitsbarometern
Tilliten ökar
Men trots varningar om motsatsen visar fakta och mätningar att den generella mellanmänskliga tilliten i Norge och Sverige på nationell nivå ökar eller åtminstone är relativt stabil, trots ökad invandring under de senaste åren. Tillitsbarometern i Sverige visar detta, med lokala variationer. Dessutom visar barometern att tillitsnivån inte har något direkt samband med mångfalden i befolkningen.
– Den vetenskapliga debatten har de senaste åren diskuterat betydelsen av mångfald för att kunna upprätthålla tillit. Mångfald i befolkningen skapar långsiktigt ekonomisk vinst och kreativitet medan homogena länder riskerar att stagnera, sade Susanne Wallman Lundåsen sammanfattningsvis.
Utredningens rekommendationer
När det gäller andra generationen, barnen till de som flytt, hyser den norska rapporten viss optimism. Den generationen har, till skillnad från nyanlända och första generationen flyktingar, social mobilitet.
Den norska rapporten, som enligt seminariedeltagarna är applicerbar på svenska förhållanden, betonar vikten av integration som politiskt medel. Utredningen formulerar tre övergripande strategier för framtiden:
a) Rättighetsorienterad universalism, som lägger vikt vid att tillhandahålla välfärdsrättigheter och att utjämna levnadsstandarden.
b) Marknadsbaserad anpassning, som fokuserar på arbetsmarknadens funktionssätt, lönebildning och flexibilitet.
c) Social investering, som lägger tyngdpunkten på att investera i kompetens, kvalifikationer och socialt kapital.
