Terrafems årliga konferens till minne av Fadimes Sahindal inleddes med ett kort välkomnande av moderatorn Anna-Klara Bratt, chefredaktör och ansvarig utgivare på Feministiskt perspektiv. Hon blickade tillbaka till den manifestation på Sergels torg som hölls för Fadime Sahindal för 15 år sedan, och mindes Alexandra Pascalidous tal och citerade hennes uttalande: ”Nu behövs vi som både är feminister och antirasister och vi som har förmågan att dra de kopplingarna”. Strax efter välkomnade Bratt jämställdhetsminister Åsa Regnér som tände ett ljus för att inleda den minnesstund som varje konferens inleds med.

På scenen stod ett stativ med en bild på Fadime. Samma bild hänger på en vägg inne på Terrafems kontor. Jämställdhetsministern påpekade flera gånger att kvinnors och flickors rättigheter är en högst levande fråga. Hon sade att motståndet hårdnar så vi måste organisera oss och svara på motståndet. Hon talade optimistiskt om FN:s kvinnokommison och var glad över att antalet kvinnor, män, pojkar och flickor som anmäler sig till det årliga mötet i New York ökat allt mer för varje år och menade att det är ett bevis på ett större engagemang för kvinnors och flickors rättigheter. Vidare pratar jämställdhetsministern om barnäktenskap.

– Jag vill inte att barn ska vara gifta i Sverige och ska se över hur vi kan göra för att stå på barnens sida. De flickor som kommer till Sverige och är gifta bör betraktas som ensamkommande barn, sade hon.

Åsa Regnér redovisade även regeringens arbete och strategier mot mäns våld mot kvinnor. Det hedersrelaterade våldet har fått extra fokus i arbetet där bland annat en nationell samling mot hedersrelaterat våld är en insats som kommer att formas under året.

Begränsad räckvidd

Mari Heidenborg, justitieråd i Högsta domstolen pratade om sitt betänkande om stärkt skydd för den sexuella integriteten som föreslår en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivilligt deltagande. Den nuvarande lagstiftningen bygger på den manliga sexualiteten men steg för steg ändras lagstiftningen och nu behövs ännu ett steg eftersom den nuvarande inte täcker upp alla fall, sade hon.

Mari Heidenborg pratade om olika våldtäktsfall och hur de främst handlar om makt snarare än sexualitet och att i dagens lagstiftning är utgångspunkten det fysiska övergreppet och våldet vilket hon menar är missvisande. I de flesta fall görs inget motstånd på grund av rädsla, så inget fysiskt våld behöver ha skett. Övergreppet blir svårt att döma eftersom lagens definition inte fångar upp sådana situationer.

Vidare fick Rebecca Dison, åklagare från Norrorts åklagarkammare, ta plats för att prata om fridskränkningsbrottens begränsningar vid hedersrelaterad brottslighet och hennes arbete mot våld i nära relationer.

– Året innan Fadime dödades höll hon ett tal, hon berättade om sin situation, att hennes släktingar hotade henne till livet men de här släktingarna betraktas inte som närstående. Vi behöver diskutera begreppet, i dag faller många fall mellan stolarna på grund av begränsningar av begrepp, sade hon.

Som åklagare möter hon kunskapsbrist kring hedersrelaterat våld från yrkesverksamma. När det gäller statistik över förövare anser hon att statistik och utredning är bra men även att denna typ av brott inte har någon färg, att det är individer som begår brotten.

Lyssna och agera

Under senare delen av konferensen lyftes barns perspektiv, hur deras behov försummas på skyddade boenden och hur våld även präglar dem, antingen som direkt utsatta eller som vittne till våldet. Linnéa Bruno berättade om sin avhandling i sociologi, Ofridstid. Fäders våld, staten och den separerade familjen, om hur mödrar fortsätter även efter separationen.

– Feminismen och kvinnorörelsen har banat väg för barnens rättigheter genom att bryta upp den traditionella bilden av familjen, sa Bruno.

Anna Rantala Bonnier, gruppledare för Feministiskt initiativ i Stockholm berättade om hur Stockholm stad satsar på kampen mot våld i nära relationer. Även hon förde in barnperspektivet i sitt tal, och lyfte deras situation på skyddade boenden och hur de måste få tillgång till förskola och skola. Anna Rantala Bonnier berättade om särskilda satsningar på våldsutsatta papperslösa kvinnor samt en ny satsning på utbildning i skolan om hedersrelaterat våld och förtryck som kommer att göras under det kommande året.

– Vi hör återigen flera unga tjejer i Stockholm som höjer sina röster och vittnar mot våld förtryck och begränsning och ingen typ av förtryck får relativiseras eller förminskas utifrån kultur, religiös eller etnisk tillhörighet. För att ge rätt stöd måste vi kunna se att beroende på våldets särdrag och beroende på vem eller vilka som sanktionerar våldet så måste hjälpen och stödet kunna se olika ut. I den här polariserade tiden vi lever i just nu är det viktigt att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Fadime har lärt oss att vi måste lyssna på den som har erfarenheter av våldet men också att vi måste agera, sade Anna Rantala Bonnier.