Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?

– Asylrätten. Om människorna som får lämna allt och fly. Om vilka vi svenskar egentligen vill vara. Solidariska eller helt avhumaniserade? Vi har en socialdemokratisk regering som för en brutal flyktingpolitik. Palme lär vända sig i graven och det här kommer historiskt sett bli en stor skamfläck för Sverige. Många av oss skäms redan nu.

– Jag skulle också önska som alltid att vi talade mer om visioner. Vilken värld vill vi leva i. Att våga hoppas och tro på något annat.

– Jag tänker att vi har testat liberalism, socialism, kommunism och kapitalism, men vi har inte prövat feminism. Är det inte på tiden nu?! Med feminism följer så mycket annat gött; som en grönare och fredligare värld där också djur blir behandlade med respekt.

Vilka är dina farhågor?

– Pajkastningen. Positionering. Röstfisket till varje pris. Och att feminismen inte kommer upp på dagordningen. I senaste partiledardebatten nämndes knappt den katastrof som utspelar sig på Medelhavet nästan dagligen. Om inte ens detta ger upphov till diskussion så finns en uppenbar risk att ett så smalt ämne som ”kvinnor” och våra rättigheter blir en icke-fråga.

Hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?

– Svår fråga. Jag vill inte gnälla heller. Vet hur redaktioner sliter för att göra ett bra jobb med nedskärningar och en journalist som får göra jobb för två-tre reportrar samt agera fotograf. Dessutom allt minskade resurser för grävande journalister. Jag hoppas att det sker en fortsatt bevakning av SD och att lögner fortsatt blir belagda med fakta. Att vi alla håller skärpan, stringensen. Kanske viktigare nu än någonsin.