Göran Rosenberg talade om hur skammens gränser långsamt flyttar sig och hur det som först verkade otänkbart till sist blir vardag. Kristallnatten ledde inte till Förintelsen, men för att Förintelsen skulle kunna ske måste pogromerna först ha ägt rum, argumenterade han.

– Vi behöver komma ihåg vad en människa är förmögen till, en människa ungefär som vi, i ett samhälle inte helt olikt vårt eget. Att minnas Förintelsen är att chockeras av den människa som skulle ha kunnat vara vi själva.

Rosenberg varnade också för hur snabbt det går att vänja sig vid det som en gång verkade otänkbart.

– En gång i tiden var politikern Jörg Haider i Österrike en stor skandal, som ledde till repressalier mot Österrike på EU-nivå. Men i dag flyttar hans likar in i parlamenten, ja till och med i Vita huset, sade han.

Statsminister Stefan Löfven närvarade vid minnesstunden

Två överlevare från koncentrationslägren berättade om förlorade familjer och livslånga frågor.

– Av 80 000 barn överlevde 4 000. Det var ett barn på tjugo. Jag undrar ännu, varför var just jag en av dem som överlevde, berättade Piotr Zettinger. När han var fyra år flydde han ur ghettot i sin polska hemstad alldeles innan invånarna skickades till Treblinka.

Slutligen berättade Livia Fränkel om hur hon som liten flicka kom till Auschwitz-Birkenau och överlevde. Hon skildes från sin mor av ”doktor död”, det vill säga Josef Mengele, och skickades till ett annat arbetsläger. Hon avslutade med att fråga hur de krafter som gjorde Förintelsen möjlig nu kan vara på marsch igen runtom i Europa och världen.

Ett hundratal lyktor täckte torgets skulpturer