Feministiskt Perspektiv har tidigare rapporterat om att barn som bor på skyddade boenden ofta tvingas vänta länge på skolplats. På det skyddade boendet som drivs av Helsingborgs kvinnojour har det bott barn som fått vänta upp till ett år på att få börja skolan i kommunen. Just nu bor det ett antal barn från andra kommuner på boendet – ingen av dem har börjat i skolan eller förskolan trots att de har bott på boendet i snart tre månader.

Else-Marie Larsen, verksamhetschef på Helsingborgs kvinnojour, menar att detta är vardagsmat.

– Det är horribelt. De här barnen har inte valt detta och de har rätt att gå i skolan. De bor i ett annat hem, med andra människor. De har inte sina kompisar eller sina saker. De måste få en vanlig vardag, och där är skolan väldigt viktig. Dessutom kommer glappet i deras skolgång att påverka dem i framtiden, vem kommer att hjälpa dem med det glappet?

Enligt Else-Marie Larsen finns det ett stort avstånd mellan de som beslutar och de som utför i den här frågan. Även om jouren har god kontakt med de socialsekreterare från barnens hemkommuner som utreder deras situation, så finns det kunskapsluckor i hur förvaltningarna ska hantera just barnens skolgång.

– Regeringen har delat ut en massa pengar, och det finns lagar som reglerar det här, men det räcker inte. Det är tyvärr inte så att socialtjänster i alla kommuner kan Socialstyrelsens riktlinjer. Här hos oss är handböckerna sönderlästa, men allt som oftast inom socialtjänsten vet de inte ens vilka handböcker vi menar. Det som krävs är att någon berättar för socialsekreterarna och för deras chefer att så här ska ni göra, dessa lagar måste ni följa, annars kommer ingenting att hända, säger Else-Marie Larsen.

För lite kunskap

I många fall verkar det vara oklart vems ansvar barnens skolgång verkligen är och kommunikationen mellan hem- och vistelsekommun samt mellan dessas socialtjänster och utbildningsförvaltningar brister ofta.

– När vi frågar barnens barnavårdsutredare säger de ”jag ska kolla med mina kolleger” och så hör vi inget mer sen. Vår personal får hela tiden ligga på om detta, säger Else-Marie Larsen.
I grunden har hemkommunen ansvar för barnets skolgång. Men om särskilda skäl föreligger, så får vistelsekommunen komma överens med en annan kommun om att denna ska ta emot elever som hemkommunen ansvarar för. I Socialstyrelsens vägledning för socialtjänsten och dess utförare, alltså de socialsekreterare som träffar dessa barn, står det att barnets vistelsekommun har ett ansvar att uppmärksamma barnets behov av skolgång.

Tar ansvar för medföljande barn

Helsingborgs kommun har alltså huvudansvaret för de kvinnor och barn som kommunens socialtjänst placerar på skyddade boenden i andra kommuner.

– När vi placerar personer och medföljande barn hemmahörande i Helsingborgs kommun på skyddade boenden så säkerställer vi deras skolgång genom den uppföljning som vi gör. Sannolikt gör andra kommuner också det, säger Ann-Christine Borgman (MP), ordförande i socialnämnden.
Helsingborgs kommun har ingen skriftlig och på ledningsnivå beslutad rutin för hur de ska säkerställa skolgången för de i Helsingborg hemmahörande barnen som är placerade på skyddade boenden i andra kommuner. Däremot uppger Jessica Granquist, enhetschef på socialförvaltningen, att kommunen endast placerar skyddssökande och medföljande barn på skyddade boenden i kommuner där skolplats kan garanteras. Förvaltningen arbetar även för att denna rutin ska formaliseras snart.

Många kommuner brister

Men de kommuner som placerar skyddssökande på Helsingborgs kvinnojours skyddade boende verkar ofta sakna sådana rutiner. Else-Marie Larsen menar att det främst är kunskap som behövs, samt att socialtjänsterna måste ha tydliga riktlinjer för hur de ska kunna säkra dessa barns skolgång:

– Alla parter måste från dag ett veta vad de ska göra. Socialtjänsterna måste ha rutiner för vad de ska göra. Processen att hitta skolplats måste sättas igång direkt. Speciellt för de barn som är i grundskoleåldern, för dem är det väldigt viktigt. Vi påpekar detta hela tiden.