För knappt två år sedan publicerade riksförbundet Unizon Kvinnofridsbarometern, en rapport om kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Granskningen visade att drygt nio av tio kommuner inte har en skriftlig och på ledningsnivå beslutad rutin för att säkra skolgången för barn som bor på skyddade boenden. Hälften av alla jourer hade då erfarenhet av att barn som bor på skyddade boenden har missat skola, allt ifrån några dagar upp till en termin.

Feministiskt perspektiv har intervjuat personal på ett antal skyddade boenden för ta reda på hur länge barnen får vänta på skolplats. Under en vecka i januari intervjuades personal på 19 boenden angående de barn som just då bodde på boendet. På majoriteten av boendena bodde barn i förskole- eller skolåldern, varav nästan alla gick i skolan. Men majoriteten av boendena vittnar om att det tar mellan tre veckor och två månader för barnen att få skolplats. I ett mindre antal fall har det tagit upp till ett halvår.

En person som arbetar på ett skyddat boende i södra Sverige förklarar varför det är problematiskt att många barn får vänta såpass länge för att få en plats i skolan:

– För det första är det skolplikt, kommunerna är skyldiga att sätta barn i skolan, punkt slut. Men det handlar också om att det inte är normalt att bo på ett skyddat boende, det är ett avbrott i barnens liv. Då är skolan väldigt viktig för att det ska finnas normalitet i deras liv. Vi har sett många barn som tappar i både utveckling och i utbildning när de tvingas sitta och vänta på boendet, istället för att vara med jämnåriga i skolan.

Olika anledningar till lång väntetid

Att barnen ska få skolplats så fort som möjligt är alla som Feministiskt perspektiv pratat med överens om, en till två veckor anses vara rimligt. Men det måste även finnas utrymme för att anpassa väntetiden till den individuella situationen.

– Det beror hur traumatiserat barnet är, ibland behöver barnet landa innan det börjar skolan. Men ibland klättrar de ju på väggarna och behöver få stimulans och den struktur som skolan ger. Och att mamman kanske också behöver den strukturen. Men det är en bedömning som ska göras från fall till fall, och som inte ska påverkas av yttre omständigheter, säger en ur personalen på ett skyddat boende i norra Sverige.

Anledningarna till varför barnen får vänta varierar dock mellan olika skyddade boenden. En som många uppger är brist på skolplatser. Stora barnkullar och nyanlända barn gör att många skolor har brist på platser. Många boenden uppger att de inte får hjälp med skolplats av kommunen, vilket stämmer överens med faktumet att många kommuner än i dag saknar strategier för att få in dessa barn i skolan.

Några av de skyddade boendena uppger att de själva har minskat väntetiden genom att tillsätta en barnsamordnare som har ansvar för de barn som bor på deras boende, också gällande skolgång. En av dessa jourer uppgav att det tidigare tagit runt två till tre månader att få barnen i skolan, men nu när barnsamordnaren var tillsatt hade de kommit ner till ett par veckor.

– Vår barnsamordnare har under de senaste åren arbetat upp ett nätverk med skolor, som gör att det nu går snabbare att få plats, säger en ur personalen på boendet.

Krångligt regelverk

Vilket skyddat boende en utsatt person hamnar på beror på många olika saker. I vissa fall bor personen kvar i sin hemkommun, där barnen i bästa fall kan gå kvar i sin gamla skola. I andra fall måste personen på grund av hotbilden flyttas till en annan kommun. I dessa fall blir regelverket mer komplicerat, och hur kommunerna hanterar sådana ärenden varierar mycket. Vissa boenden har specifika kontaktpersoner inom den offentliga förvaltningen som hjälper till att ordna skolgång. Andra har fått informationen att det är hemkommunen som har ansvar för barnens skolgång i en annan kommun.

– Det finns en stor okunskap och folk är så rädda för att göra fel, men det ska ju inte fungera så här. De kan ge hur mycket pengar som helst till kvinnojourerna men om lagarna som reglerar detta stoppar istället för att skydda så spelar det ju ingen roll, säger en person som arbetar på ett skyddat boende.

Där tillkommer även problem då barnen ofta har båda föräldrar som vårdnadshavare, varav den ena är förövare. För att ett barn ska få byta grundskola behövs i regel båda vårdnadshavares godkännande, men detta går att gå ifrån i särskilda fall. Vad ett särskilt fall är verkar dock vara oklart.

– Det är ett jätteproblem, vi har varit med flera gånger när skolorna säger ”det går inte om han inte skriver på”. Det får ju inte hända när de gäller de här barnen, säger en person som jobbar på ett av de skyddade boenden som Feministiskt perspektiv har varit i kontakt med.