Det är fortfarande soligt när idrottsförbunden samlas i Rålambshovsparken vid 11-tiden på förmiddagen. En Djurgårdsflagga vajar, cheerleaders övar – skjuter varandra högt upp i luften, några står i skydd och håller i visirförsedda hjälmar. Amerikansk fotboll är representerat av flera lag, här finns Stockholm mean machines, Arlanda jets och Northside bulls, och naturligtvis finns också representanter från Svenska amerikansk fotbollförbundet (Saff) på plats. Saff som i förra veckan prisades av fackförbundet Unionen för bästa hbtq-arbetsplats.

– Vi är jätteglada, stolta och ödmjuka över att ha fått det för det är jättestora företagsarbetsgivare som fått priset tidigare. Vi känner att det är ett tecken på att vårt arbete för hbtq-inkludering och vårt strategiska arbete går i rätt riktning, det är skönt, säger Henric Hedberg, ansvarig för jämställdhet, integration och mångfald i Saff:s förbundsstyrelse.

Flerfaldiga mästaren i brasiliansk jiu jitsu Patricia Kazimierczak går i paraden:

– Jag är här både för att visa upp sporten och för att visa att alla är välkomna och är inkluderade. Jag tror att vi jobbar mer med frågorna nu, och jag hoppas på att allt fler väljer att hbtq-certifiera sig.

Det var 2016 som Saff genomgick en hbtq-certifiering och blev Sveriges och världens första hbtq-certifierade idrottsförbund. Henric Hedberg förklarar att Saff har arbetat med hbtq-frågorna på två sätt, dels i själva förbundet – som arbetsgivare – dels för att hela idrotten amerikansk fotboll med sina 4 500 aktiva idrottare ska vara inkluderande. De har fått ökad kunskap om frågorna och på ett aktivt sätt diskuterat vad det innebär att vara mer inkluderande – alla anställda och alla styrelseledamöter har deltagit i utbildningen. Henric Hedberg berättar att just kring transperspektivet fick han en aha-upplevelse:

– En av oss som har tonårsbarn hade funderat på det här med att identifiera sig i tvåkönsnormen, det kanske inte var vanligt för 40 år sedan att inte göra det men hur är det i dag? Hen hade gått hem och frågat sin son, ”hur ser det ut på gymnasieskolan där du går?” och han svarade att det är jättemånga som inte identifierar sig som man eller kvinna i hans gemenskap, det var en aha-upplevelse för mig under certifieringen.

Flera amerikansk fotbollsklubbar har visat intresse för att gå kortare utbildningar i samarbete med RFSL. En annan aspekt som kan komma att bli aktuell är att jobba med frågorna internationellt på något sätt. Saff:s arbete har uppmärksammats bland annat i USA, idrottens hemland.

– På Facebook skrev en spelare i USA att: ”Jag är så stolt över hur inkluderande ni är. Jag är glad över att jag har min förening som stöttar mig, men min dröm är att bli spelare i Sverige och bli en del av den inkluderande rörelsen”. Det var en ögonöppnare för mig och jag kommer att ta med mig det till styrelsen för att diskutera om vi ska jobba internationellt med frågan, säger han och förklarar att hbtq-certifieringen alltså redan kan fungera som en konkurrensfördel. Om lördagens parad säger han:

– Det här är ett sätt att visa upp oss, det är ett komplement. Det är viktigt att vara med i paraden men ännu viktigare att jobba med det i vardagen.

Den som har jobbat med Saffs hbtq-certifiering från RFSL:s sida är Sofia B Karlsson, aktuell med boken Stå upp när det blåser och numera på heltid på Riksidrottsförbundet. Även hon har kommit till parken, hon delar ut regnbågsfärgade armbindlar. Fler förbund än förra året är på plats, och flera idrotter finns också representerade, berättar hon. Det är för tredje året som Riksidrottsförbundet deltar i paraden och sedan dess har utvecklingen gått fort. Även lag eller föreningar som själva inte kan gå med har hört av sig eller skickat hälsningar till paraden, som det svenska herrlandslaget i basket som var i färd med en VM-kvalmatch i Armenien men som skickade en hälsning till paraden:

– Det finns mer och mer förståelse för varför vi gör det här. Vi har blivit bättre på att förklara, att vi behöver se till att idrotten verkligen är för alla och det kommer inte att gå av sig självt.

Sofia B Karlsson, Riksidrottsförbundet och Hanne Liljeholm, Skolidrottsförbundet.

Marcus Juhlin, huvudtränare Northside bulls.

I parken har också tre Arlanda jets-spelare samlats i sina orangea matchställ – Malin Elsäter, Renée Hammarlund och Klara Olsson. Förra året gick stora delar av laget i paraden, men i år krockar Pride med landslagslägret som hålls i Skövde.

– För oss är inkludering fruktansvärt viktigt och för att stå för det vill vi också delta i sådana här aktiviteter även om vi också jobbar med det på hemmaplan, säger Renée Hammarlund.

– Vi pratar en del om hbtq i styrelsen, vi ska jobba mer med det till nästa år, säger Lina Andersson som sitter i Stockholm mean machines styrelse.

Vad tycker du är viktigt att idrotten fortsätter att arbeta med framöver?

– Att visa att alla är viktiga men också ta steg framåt vad gäller transfrågor. Homo och bi kan vara lättförståeligt för många, men man gör transfrågan för svår. Vi behöver se till att fylla kunskapsglappet hos förbunden, ta fram utbildning i normer, bland annat cis-normer det hoppas jag ska ros i hamn, säger Sofia B Karlsson som jobbar med att ta fram utbildningsmaterial till idrottsrörelsen i form av tränarplattformen som alla som utbildar sig till tränare ska kunna. I den nya plattformen som lanseras nästa år kommer norm-medvetenhet finnas med som ett kunskapsområdet.

Rollerderby är en idrott som i grunden och praktiken alltid har varit inkluderande. Lena och Laura Hagström har rullskridskorna, hjälm och armbågs- och knäskydd på. De kommer från Uppsala roller derby, en liga som har funnits sedan 2011 men som har spelat i division ett de senaste två åren.

– Jag är gay, jag går i alla parader jag kan, säger Lena , som ursprungligen är från Östterike.

– Vissa tycker att det mesta redan har gjorts, men det är viktigt att visa och demonstrera för det återstår mycket att göra, säger Laura Hagström.

Båda tycker att det är bra att den organiserade idrotten går gemensamt i paraden:

– Det är viktigt att framhålla att vi är en öppen sport, att alla är välkomna hos oss, vilket inte alltid är fallet i andra sporter. Så därför är det viktigt för mig att gå som rollerderbyspelare och inte bara som en privatperson, säger Laura Hagström.

– Jag vet att inom mansdominerade sporter i Österrike är det få som har kommit ut, det finns ingen som kommit ut inom herrfotbollen. Därför är det så coolt att det är spelare som har kommit ut inom amerikansk fotboll här, säger Lena .

En av dessa spelare är Marcus Juhlin, och han har varit en viktig pådrivande kraft inom amerikansk fotboll. För några år sedan vände han sig till tidningen QX för att få hjälp att komma ut. Tidningen intervjuade honom, han kom ut i intervjun som fick stort genomslag. Han är glad över att förbundet tagit så stark ställning för hbtq-frågor men menar att sporten i Sverige varit inkluderande även innan förra årets hbtq-certifiering.

– Det är därför jag spelat och hållit på med det så länge, det kvittar hur du ser ut eller var du kommer ifrån, lång, kort, tjock, smal eller läggning, spelar ingen roll. Charmen med amerikansk fotboll och varför det är en av de roligaste sporterna är att det finns plats för alla kroppstyper, alla behövs, säger han när vi möts i vimlet på Norr mälarstrand.

Henric Hedberg, Saff.

Hade du kunnat ana att du skulle mötas av så många positiva reaktioner?

– Nej det kunde jag inte, det var därför det dröjde så länge – jag var rädd för att det skulle gå åt fanders. Jag var tränare i landslag och klubblag och spelade i ett av Sveriges bästa lag, Carlstad crusaders. Jag var rädd att jag inte skulle få ta del av det. Nu i efterhand känns det dumt för det blev ju totalt motsatsen.

– Jag fick ett stort stöd, från lagkamrater, spelare i andra klubbar runt om i Sverige och även i sporten runt om i världen, det skrevs ju internationellt om det också. Speciellt i USA för sporten är stor där, att komma ut i sporten är stort för dem.

Ofta är det svårare för herridrottare att komma ut än damidrottare, blir det särskilt viktigt med förebilder då?

– Ja Anton Hysén var en viktig förebild för mig och då tänkte jag ”varför ska han vara själv i det”. Han var modig och han fick också megarespons. Han liksom jag vill ju vara förebilder, så att det ska bli bättre, framför allt inom de manligt dominerade idrotterna som vi representerar, säger Marcus Juhlin som i dag är huvudtränare för Northside bulls.

Hanne Liljeholm är föreningsutvecklare och utbildningsansvarig på Skolidrottsförbundet, riksorganisation för omkring 1 300 skolidrottsföreningar med sammanlagt cirka 150 000 medlemmar. För Hanne Liljeholm har Pride och paraden varit viktigt i många år, men är också något som förpliktigar:

– Jag har deltagit i Prideparaden i tio år, dels för min egen skull – för att boosta mig och få träffa likasinnade men också för att visa vilken kraft det är. För mig är Pride väldigt politiskt. Att gå med idrotten är för att visa att vi är med, idrotten är en speciell värld, säger hen och pekar på att idrotten i sin uppdelning i dam- och herrklasser är kraftigt könsbinär, att det fortfarande finns mycket homofobi och machoattityder på många håll.

– Men det händer mycket positiva saker. Det finns ett dubbelt syfte med paraden, att komma hit och synas utåt men det blir också en större chans att tänka till kring frågorna: ”Hur inkluderande är vi, hur inkluderande är min förening?”. Det sätter också press, är du här kan du inte sedan bara strunta i det, säger hen.

Stockholm mean machines representerades i paraden av bland andra systrarna Lovisa och Elise Lefvedahl.

Idrottsförbunden går bakom en lastbil med Flygsportförbundet och längst bak går Sportbladets lastbil där flera kända idrottsprofiler finns med. Paraden har bara nått slutet av Norr mälarstrand när regnet börjar falla. Någonstans i mitten av idrottssektionen spelar Stockholm berserkers rugby i vätan. Stockholm berserkers är en hbtq-klubb, där kvinnor och män tränar tillsammans.

– Vi är inkluderande för alla oavsett sexuell läggning, bakgrund eller erfarenhet av rugby, säger Maja Hedengren, som förklarar att den avancerade formationen – där spelare lyfts upp i luften av sina medspelare – görs för inkast. Rugby började spelas i Sverige på 1930-talet, när det gäller herrar. 1983 hölls SM för damer första gången. Stockholm berserkers damlag har funnits sedan 2014 och förra säsongen var deras första matchsäsong. Liksom många inom amerikansk fotboll framhåller är det gemenskapen och att det i sporten finns plats för alla som Maja Hedengren framhåller:

– I rugbyn behövs alla, de som är större och starkare, de som är mindre och kvickare. Utifrån styrka eller snabbhet finns det en speciell plats för alla.

Malin Mertala och Charlotta Forsén, systrar i cheerleading. – Alla är välkomna i cheerleading och vi är här i dag för att visa det, säger Charlotta Forsén.

Matilda Davidsson och Janne Ström från Ebba dansklubb dansar bugg i paraden.

Maja Hedengren i mitten.

– Det är jättekul att det är så många idrotter som är på gång – idrotten är på gång. Jag är glad över det lilla jag bidrog med och var med och påverkade, säger Johan Köhler, här med barnen Mikaela Köhler och Alex Köhler. Johan Köhler var med och drev hbtq-frågan i hockeylaget Kiruna IF som också började spela i regnbågsfärgade matchställ.

– Det ingår i idrottens tanke att alla ska få vara med. Det borde ha varit självklart sedan länge.