Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?

– Jag hoppas på en folklig mobilisering mot den växande ojämlikheten. Kapital samlas i vissas händer och samtidigt som en grupp människor blir allt rikare och tryggare blir andras liv allt svårare att leva. LSS dekonstrueras, fattigpensionärerna ökar, asylrätten försämras dramatiskt och unga människor körs iväg från sina hem och utvisas till land i krig. Jag hoppas också på ett ökat fokus på ojämlikheten mellan land och stad, om till exempel hur sjukvården skärs ner på landsbygden och mindre städer, som Sollefteås BB, tidigare i år.

Vilka är dina farhågor?

– Att frågor om ordning och reda i nationen återigen görs till den politiska lösningen på diverse problem. Risken finns att upprätthållandet av nationens gränser blir en strategi framför andra i allt fler politiska partier. Redan ytterst utsatta människor som de hemlösa, de som tigger, de som flyr och muslimer fortsätter att göras till det stora hotet mot landet Sverige. Att nyliberal och högerextremistisk politik hotar kampen för jämställdhet, lgbtq-rättigheter, jämlikhet och välfärd förblir oproblematiserat.

Hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?

– Ja, det kan en verkligen undra. En fråga som jag ställer mig är hur och om de så kallade rikstäckande medierna skulle kunna förmås att bortom stereotyperna om olika platser på allvar lyfta det som händer och diskuteras i exempelvis Bengtsfors, Jokkmokk eller Rosengård. Att beskriva politiken som ett strategispel är ytterst avpolitiserande. Eventuellt kan en politisk mobilisering på olika orter också förändra de rikstäckande mediernas förhållningssätt. Jag hoppas på det samtidigt som jag funderar över de rikstäckande mediernas risk att tappa i betydelse framöver. Kanske står vi inför en ny storhetstid för lokalpressen?