I helgen höll Feministiskt initiativ kongress i Västerås. Mellan 200 och 300 deltagare närvarade. Motioner vändes och vreds på och drog ut på tiden. Så till den grad att presentationen av de som nominerats att leda partiet, som var inplanerad i samband med valet vid lunch på lördagen, inte hanns med.
När valresultatet presenterades på söndagen stod det klart att kongressen blev historisk. Valberedningens förslag gick igenom i sin helhet och Sverige får därmed sin första svarta partiledare genom tiderna.
Det var en ärad, glad och tacksam Victoria Kawesa som tillsammans med övriga partiledningen tog emot kongressombudens applåder.
– Fi fortsätter att skapa historia hela tiden. Först har vi en romsk kvinna i EU-parlamentet och nu har vi den första svarta partiledaren i svensk historia. Många frågar ”varför är det så viktigt för dig att påpeka din hudfärg”. Jo, säger jag, därför att svarta människor har i 500 år varit förtryckta, förföljda och mördade på grund av sin hudfärg. Nu har vi en partiledare som kan representera människor som lever på marginalen, som finns i förorterna, som aldrig har känt sig representerade i svensk politik, sade hon i samband med att resultatet tillkännagavs.
Antirasistisk feminism
Partiet fortsätter den inslagna linjen från förra valrörelsen med starkt fokus på antirasistisk feminism som motpol till nationalism. Under kongressen fattades beslut kring asyl- och migrationspolitiska frågor, i tydligt avståndstagande från regeringens pågående politik. Partiet kommer att driva försörjningsstöd för papperslösa, amnesti för alla ensamkommande barn samt att ingen ska kunna dömas till utvisning.
– Vi måste vara så radikala som det går i invandrarfrågan. Alltså det är inte så radikalt egentligen men det blir det i jämförelse med hur resten av Sveriges partier pratar om mottagandet av flyktingar, säger Anna Rosén från Feministiskt initiativ i Västra Götaland, ett av ombuden som Feministiskt perspektiv intervjuade under kongressen.
Under lördagsförmiddagen besöktes kongressen av ordförande för Fi Danmark och Sunniva Schultze-Florey, Fi Norge vars organisationer båda startade i samband med ett homeparty med Gudrun Schyman. De önskade sitt syskonparti lycka samt tackade för inspiration i flera politiska frågor.
Straff och brott
Frågor som behövde behandlas en extra omgång innan beslut diskuterades vid kongressens åsiktstorg. Det gäller bland annat motionen om skärpta straff vid brott i hederns namn från Fi i Stockholms stad. Kongressen valde, efter en känsloladdad debatt, att gå på partistyrelsens förslag och avslå större delen av motionen men driva en vidgning av begreppet närstående i brottsbalken vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Detta så att släktingar och andra personer i den utsattas nätverk inkluderas. En skrivning med den innebörden kommer nu, i enlighet med motionärernas förslag, att integreras i partiprogrammets kapitel om Kvinnofrid, våld i nära relationer och i namn av heder. Därtill bifölls en motion om reparativ rättvisa för att ge brottsutsatta upprättelse, som komplement till det konventionella rättssystemet.
Mänsklig säkerhet
En central fråga på kongressen var säkerhetspolitik i bred bemärkelse. Företrädarna pratade om vikten av mänsklig säkerhet, solidaritetsrörelser och miljöfrågor. Kongressen gjorde även ett uttalande om att Sverige bör fokusera på mänskliga rättigheter snarare än vapenexport. Gudrun Schyman säger till Feministiskt perspektiv att hon är särskilt stolt över partiets analys av säkerhetsfrågor:
– Vi sätter mänsklig säkerhet i motsättning till den militaristiska och territoriella säkerhet som majoriteten av de andra partierna pratar om i dag.
Vid förra kongressen tillsattes en arbetsgrupp som tog fram en rapport om basinkomst samt andra metoder för ekonomisk trygghet och en ny syn på arbete ur ett feministiskt och intersektionellt perspektiv. Partistyrelsen ansåg att fler frågor återstår att besvara och lade därför inte fram någon proposition om basinkomst. I stället tog arbetsgruppen fram en motion med utgångspunkt från sin rapport, som avslogs samtidigt som styrelsen fick i uppgift att utreda frågan vidare och undersöka hur förankrad den är på olika nivåer i partiet.
Feministerna
Förslaget att ändra namn till Feministerna avslogs vilket beskrivits som ett nederlag för Gudrun Schyman, som länge förespråkat ett namnbyte.
Schyman skrattar och säger:
– Jag har varit med på många kongresser – alla – och tror att jag var en av de första som skrev en motion om det här. För varje gång tycker jag att vi flyttar oss närmare. Styrelsen ville ju ha den här ändringen, men den gick inte igenom. Inte den här gången heller.
Kanske behöver partiet mogna innan namnet Feministerna känns självklart, eller ligger det något i att det vore att beslag på begreppet feminist, vilket en del motståndare hävdar?
– Nej, det tycker jag är en pseudodebatt, säger Schyman och hänvisar till att alla som bryr sig om miljön inte är med i Miljöpartiet och att alla liberaler inte är med i Liberalerna.
– Däremot hade det varit bra om vi sluppit trasslandet med de här i:na.
När kongressen var över hade inte alla motioner hunnits med, utan några fick överlämnas åt den nya styrelsen att hantera. Stämningen under helgen pendlade mellan frustration och optimism. Redan första dagen fattades ett beslut som väckte frågor kring maktfördelningen inom organisationen.
Fi är inte det första parti som brottas med frågor kring den interna demokratin, men kongressen har beskrivits som avgörande inför valrörelsen där det är nu eller aldrig för Fi, vinna eller försvinna. I ett samtal med Linda Hiltmann, sakkunnig för Fi i Bryssel, under lördagen säger hon att ”nej, det handlar inte om nu eller aldrig, det handlar om att så ett frö vars frukter inte kommer skördas av denna generation feminister”.
