Vi blir allt bättre på att ta vara på vårt avfall, genom återvinning och genom appar som gör det lätt att hitta mat som annars skulle slängas. Skräp börjar bli en bristvara med flera intressenter som tävlar med varandra, skriver Ana Valdés.
Världen är hungrig. Nej, det är inte sant, det är bara en del av världen som är hungrig. Vi andra går inte hungriga, tvärtom kastar vi hundratusentals ton mat dagligen. Det finns en allt större medvetenhet om detta och fler och fler människor är fast beslutna att förändra denna paradoxala situation.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, uppskattar att endast USA och Europa skulle kunna föda världen tre gånger med den mat som kastas. Bland FAO:s projekt är många avsedda för Afrika, en av kontinenterna med en mycket ojämn fördelning av mat. I de stora afrikanska städerna slängs mat, medan barn på landsbygden visar undernäring och anemi.
Ungdomar reser runt i världen och antar dieter där inga djur dödas. Man samlar ätbara örter eller ogräs, ibland från sopor, ibland från offentliga trädgårdar, från parker. Denna rörelse, som på engelska kallas ”urban foraging”, har fått många anhängare i Skandinavien. För några månader sedan träffade jag min guddotter, som berättade att bland hennes vänner var det nästan ingen som åt kött och många av de plockade mat från containers.
Två av världens mest berömda restauranger, Noma och Fäviken, en i Danmark och en i Sverige, har också specialiserat sig på att utforska vad som växer vilt i deras närhet och använda det i matlagning. Då har man återupptäckt gamla kryddor och växter som användes förr och på det sättet anammat de begrepp som slow food-rörelsen försöker sprida.
Några bekanta hat skapat en smartphone-app som kallas toogoodtogo (för bra för att slängas). Appen finns nu i England och Spanien. Tanken är enkel och lätt att genomföra. Bagerier och kaféer skriver ett avtal med TGG som ger lådor och påsar för att förpacka maten. I slutet av varje dag varnar de restaurangerna att de har matrester och packar den. Användaren söker restaurangerna närmast sitt hus och går för att leta efter den maten som skulle ha blivit bortkastad. Den betalar mellan 2 och 4 euro per låda. I Sverige finns apparna Karma och Resq club som bygger på samma tanke.
Om du inte har råd med det, är det samma, det här är inte en återförsäljning, men ett sätt att stoppa avfallet och spara maten och miljön. I Frankrike finns ett liknande alternativ, som kallas Optimiam, och definieras som en gourmetapplikation. Konceptet är möjligt att användas för kläder eller böcker, för allt som man har kvar i sitt hus och som en annan kunde använda.
I USA finns det en app som heter Olio, skapad av Teesa Cook, dotter till en engelsk bonde och Saasha Celestial-One, dotter till några hippies i Iowa. I Olio kan du dela böcker, kläder och mat, du kan byta, sälja eller ge bort.
I Norge och Sverige, där sopor är helt återvunna och sopor importeras från andra länder för att omvandlas till bränsle, finns en oro. Det stora antalet ungdomar – och inte så unga – som är dedikerade till att rota soporna i städer och städer gör att skräpet börjar bli en bristvara.
I Italien har maffian i många år kontrollerat den lukrativa handeln med skräp och de vill inte heller ha rivaler. Därför bekämpar de alla försök att göra något åt matslöseriet.
