Grundidén var en flashmob där Beata Sandegård och några vänner skulle framföra Milcks låt I can’t keep quiet men när vänners vänner bjöd in fler och fler växte engagemanget, och arrangemanget, parallellt.

– Det var många som under en längre tid inte känt sig nöjda, det fanns ett behov av samling, säger Jessica Winnberg.

Politisk bredd

Den grundläggande tanken bakom arrangemanget är att alla ska kunna delta och vara välkomna. Därav stickningsworkshop, körövningar och pepp-kväll för att träffas och få nya bekantskaper. Men, betonar Malin Aghed, alla är givetvis välkomna även utan mössa, utan sång, alla deltar på sina egna villkor.

– Det blir ofta tjafs, ska man vara feminist, ska man vara humanist? Det är jätteviktigt att det är olika människor från olika delar av samhället, och att vi inte utestänger män eller icke-binära, säger Beata Sandegård.

I can’t keep quiet:s startgrupp, fr v: Emma Nyman, Beata Sandegård, Jessica Winnberg och Malin Aghed. Hatten som hålls upp symboliserar Johanna Ericsson.

Redan ser de att gruppen har fått egna fötter, och att det sannolikt blir fler aktioner, inte nödvändigtvis arrangerade av de fem grundarna.

– Det är många initiativ och människor som inte kände varandra innan som nu fått kontakt och träffas och sjunger, säger Beata Sandegård.

– Man kan se det som att vi alla blir mer aktiva medborgare och flyttar fram positionerna kring inkludering, säger Jessica Winnberg.

På pepp-kvällen den 1 mars samlades cirka 300 personer på Världskulturmuseet för att sticka, sjunga och träffas.

Körledaren Emma Nyman sjunger upp på peppkvällen på Världskulturmuseet 1 mars.

– Det är ju också fantastiskt att Världskulturmuseet hör av sig och säger vill ni träffas här, hos oss, gratis? säger Malin Aghed, som omedelbart nappade på erbjudandet.

– I USA är många väldigt unga, i vår grupp är många lite äldre, det kan också bli en effekt, att kvinnor över 40 blir mer synliga, säger Jessica Winnberg.

Även om den rosa mössan, en pussy hatt, inte är obligatorisk har den varit en samlande kraft och i Göteborg har flera garnaffärer som snappat upp intresset börjat skylta med mössan och rosa garn inför 8 mars.

– Mössan har gett mod, jag har satt den på mig och sagt ifrån, och när jag sedan haft den i väskan och fingrat på har jag haft den känslan med mig, säger Jessica Winnberg, och tillägger:

– Mössan har även fått mig och andra mössbärare att nicka åt varandra, man känner samhörighet, och när även brevbäraren gav mig tummen upp, då kände jag, wow!

Självklart att engagera sig

En av dem som valde att engagera sig direkt när inbjudan kom var Khaali Mohamed.

– Feminism och all människors lika värde är viktiga frågor för mig och jag blev glad redan när jag såg vad som hände i USA, att kvinnorna kom igång.

Under peppkvällen med stick-workshop och körövning den 1 mars var Khaali Mohamed volontär.

– Det var jätteroligt att se så många människor som valde att komma till Världskulturmuseet, att se att så många var engagerade. Själv är jag oftast volontär var jag än hamnar, världen förändras, jag vill inte bara sitta hemma utan jag måste göra något.

Volontärkollegan Marja Wallmark tvekade inte heller.

– Klart man ställer upp, jag är feminist, röstar på Fi och är pensionär med tid.

Marja Wallmark menar att en av förklaringarna till det stora intresset är att arrangemanget inte är uttalat partipolitiskt.

– Sticka en mössa och kom och sjung, minsta gemensamma nämnare för många, att ses och ha kul. I dessa tider behöver vi gå ihop och slåss för rättigheter vi trodde var vunna.