Ett tiggeriförbud skulle få katastrofala konsekvenser och tar inte bort utsatta människors behov av att tigga för sin överlevnad. Det skriver en rad representanter för föreningar som hjälper människor som tigger. De är djupt kritiska till Moderaternas utspel.
Moderaterna har nyligen beslutat sig för att verka för ett nationellt förbud mot tiggeri. Som representanter för föreningar som hjälper tiggande EU-medborgare är vi djupt kritiska till förslaget.
Fattigdom och behovet av att tigga för sin överlevnad försvinner inte med ett tiggeriförbud. Tiggeriet är förvisso ingen långsiktig lösning på fattigdomen och de sociala problem som finns, men att förbjuda tiggeriet är att försämra dessa människors vardagssituation avsevärt och omänskligt.
En stor norsk studie från 2015, When poverty meets affluence. Migrants from Romania on the streets of the Scandinavian capitals, har åskådliggjort att ett förbud skulle få katastrofala konsekvenser. I studien intervjuas 1 200 tiggare i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. En majoritet av dessa personer uppgav att deras inkomst från tiggeriet var skillnaden mellan mat och inte mat, skola för barnen i Rumänien eller inte och vård för de sjuka eller inte.
Fattigdom bekämpas inte med förbud utan med konstruktiva politiska åtgärder. Ett tiggeriförbud skapar endast ett än mer polariserat samhälle. Det långsiktiga arbetet för att förbättra situationen i Rumänien stärks inte av att man rycker undan fötterna för de utsatta EU-medborgarna och tar ifrån dem den enda inkomsten de har nu.
Enligt forskarna i tidigare nämnda studie kommer inte migrationen att hejdas genom ett förbud mot tiggeri. I studien dras istället slutsatsen att förbudet endast påverkar vilken typ av migranter som kommer hit, inte hur många. Tuffa åtgärder innebär att det bara är de tuffaste migranterna som vågar sig på resan och enligt forskarna så är det en rimlig hypotes att ett tiggeriförbud kan leda till en ökning av brott i denna grupp.
Mycket tyder således på att Moderaternas förslag om ett tiggeriförbud är starkt kontraproduktiv i förhållande till partiets profilerade ambition att minska kriminaliteten.
Liksom professorerna Per Eriksson och Hans Swärd befarar vi att ett tiggeriförbud leder till en ökad stigmatisering av romer. Romerna i Sverige har förföljts och diskriminerats genom århundraden. Det är inte svårt att se parallellen mellan denna historiska skam och hur de rumänska romerna behandlas i dag.
Erfarenheter från Danmark och England visar dessutom att ett tiggeriförbud är ett både ineffektivt och dyrt sätt att hantera de utsatta EU-medborgarnas situation. Ett tiggeriförbud vore att kriminalisera fattigdom och att sopa problemet under mattan.
Tiggeri har funnits så länge det funnits fattigdom och aldrig har man kommit åt fattigdomen genom att förbjuda tiggeriet. För att komma åt tiggeriet måste man arbeta på två fronter: genom att hjälpa i det egna landet på lång sikt, men också här och nu.
Britt-Inger Hedström Lundqvist, etnolog och ledamot Rung
Micael Grenholm, ordförande för Stefanushjälpen
Mikael Good, aktivist, Huskvarna
Thord Kristiansson, SME
Marie Volkevics, En bättre chans
Joakim Månsson Bengtsson, Hjälp tiggare i Lund
Tore Andersson Hjulman, Tillsammansskapet
Sabina Vall, Hjälp Västerbottens tiggare
Maria Risberg, aktivist Skåne
