Fem remissinstanser säger nej till att slopa våldtäktsbegreppet i nya samtyckeslagstiftningen. Kvinnofronten står för ett av de mest kritiska remissvaren, och har till skillnad från de flesta andra även starka invändningar mot resonemangen som förs kring frivilligt deltagande.
Även om de allra flesta är för ny sexualbrottslagstiftning med frivillighet som grund får utredningen stark kritik för motstridiga resonemang och bristande könsmaktsperspektiv från Kvinnofronten. Svea hovrätt stöder förslaget att införa straffansvar för de allvarligaste sexualbrotten även vid oaktsamhet, men anser inte att det finns tillräckligt med fördelar att hänvisa till i erfarenheterna från andra länder där samtyckeslagstiftning finns för att införa en reglering som bygger på frivillighet. Skulle lagen ändå genomföras anser hovrätten att de allvarligaste sexualbrotten även i fortsättningen bör benämnas våldtäkt:
”Enligt hovrätten är det oegentligt att inte benämna gärningar som våldtäkt när de bestått i samlag eller därmed jämförliga sexuella handlingar och genomförts efter våld eller hot om våld.”
RFSL positiva till förslaget
RFSL däremot välkomnar förslaget att ta bort ordet våldtäkt ur lagen. Enligt RFSL är våldtäkt ett heteronormativt ord som förknippas inte bara med våld, utan även med vaginalt penetrerande övergrepp.
”Detta får till följd att en kvinna som utsatts för sexuellt övergrepp av en annan kvinna, en man som utsatts för sexuellt övergrepp av en annan man samt sexuellt utsatta transpersoner sällan identifierar det de varit med om som en våldtäkt”.
Synen på penetrationen som det mest kränkande med ett sexuellt övergrepp är något som RFSL diskuterar utförligt i sitt remissvar. Utgångspunkten är att lagstiftningen inte ska kunna leda till att samma slags sexuella kränkning tillmäts olika straffvärde beroende på vilket kön, vilken könsidentitet och vilka genitalier brottsoffret respektive förövaren har eller uppfattas ha.
Även Allmänna barnhuset och Kriminologiska institutionen anser att utredningens argument för att ändra brottsrubricering är rimliga, liksom Fatta – som varit pådrivande i de senaste årens debatt kring behovet av samtyckeslagstiftning.
Enligt Fatta är det inte bara förekomsten av våld i ordet våldtäkt som gör begreppet olämpligt, utan även -täkt i betydelsen egendom som tas med våld. En kvarleva från den tid då kvinnan var sin fars eller mans egendom. Förutom de rent språkliga argumenten lyfter Fatta fram de felaktiga föreställningar som finns om att en ”riktig våldtäkt” innehåller fysiskt våld från förövaren och motstånd från den utsatta. Fatta delar utredningens uppfattning om att lagstiftningen tydligare behöver signalera att sexualbrott är ett brott även då fysiskt våld inte förekommit.
”Vad vi än anser om denna koppling till fysiskt våld så existerar den, och den riskerar att få negativa konsekvenser på flera plan. En brottsbeteckning som inte överensstämmer med vad som faktiskt utgör ett brott kan försvåra för både förövare och utsatt att definiera ett sexuellt övergrepp som inte innehållit fysiskt våld som ett brott. Detta riskerar i sin tur att leda till att brottet inte anmäls och att hjälp inte söks”, skriver Fatta som menar att begreppet övergrepp tydligt markerar tydligt brottets innebörd och kan möjliggöra ett modernt samtal om sexuella övergrepp.
För snäv syn på våld
Men det är alltså fler remissinstanser som är kritiska till att ändra brottsrubricering. Unizon, som samlar 138 tjej-, kvinno- och ungdomsjourer i Sverige, menar att förslaget bygger på en snäv syn på våld. En syn som inte stämmer överens med vedertagna juridiska och politiska våldsdefinitioner, konstaterar Unizon och hänvisar till definitionen av våld i regeringens nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor, som riksdagen antog så sent som i onsdags:
”Strategins tillämpningsområde är därför alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och hot om våld som riktas mot kvinnor och flickor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck med skiftande uttryck såsom könsstympning och tvångsäktenskap.”
S-kvinnor poängterar också att våld inte behöver vara fysiskt, utan lika väl kan vara psykiskt, socialt eller ekonomiskt.
”Vi upplever att allmänheten har en god förståelse även för detta. Ordet våld bör inte tas bort, snarare bör vi förstärka att även när det inte är fysiskt våld, så kan det vara en våldshandling. Sverige har högre anmälningsfrekvens för våldtäkter än de flesta andra länder. Det finns flera skäl till att många ändå inte anmäler – stigmatisering, rädsla, skam osv. kopplat till makt och våld. Men vi ser inte att detta är kopplat till att offren inte förstår vad de blivit utsatta för”, skriver S-kvinnor och konstaterar att våldtäkt är en väl etablerad rubricering med både tyngd och allvar som riskerar att förminskas med en ny rubricering.
Sveriges kvinnolobby för ett liknande resonemang och betonar att våldtäkt kopplar samman brottet med det bredare arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, vilket är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska mål:
”Att ersätta ordet våldtäkt med sexuella övergrepp skulle få konsekvenser för hela politikområdet mäns våld mot kvinnor. Kvinnorörelsen har under många år arbetat för att utvidga våldsbegreppet. Att säga att sexuella övergrepp skall ersätta våldtäkt med argumentationen att tydliggöra att våldtäkt inte alltid innefattar fysiskt våld visar på bristande kunskap och är detsamma som att underkänna arbete som bedrivits under lång tid.”
Både rättsväsendet och politiken borde konsekvent definiera våld på ett brett sätt, och med en lagstiftning som bygger på ömsesidig frivillighet borde det i än högre grad stå klart att alla handlingar som inte är frivilliga är våldshandlingar – oavsett om de inbegriper fysiskt våld eller inte – anser kvinnolobbyn.
Kan innebära ett steg bakåt
Kvinnofronten är starkt kritisk till den snäva syn på våld som utredningsförslaget utgår ifrån och menar att resonemanget innebär stora steg bakåt i kunskapsutvecklingen om mäns sexualiserade våld mot kvinnor. Ett av skälen som kommittén angivit till stöd för en ändrad brottsrubricering är dessutom att våldtäktsdömda erkänner i lägre utsträckning än vid andra brott. Kvinnofronten anser inte att en förövares inställning ska få avgöra vad ett brott ska kallas och förespråkar att begreppet våldtäkt finns kvar för den grövsta formen av sexualbrott och att begreppet sexuellt utnyttjande används för det sekundära brottet.
Över huvud taget saknar Kvinnofronten ett könsmaktsperspektiv i sexualbrottskommitténs utredning, inte minst när det gäller resonemangen kring samtycke. Kvinnofronten är emot att våldtäktslagen endast ska utgå från samtyckesvarianten ”frivilligt deltagande”, bland annat med hänvisning till att ojämlikhet kan få människor att samtycka till nästan vad som helst. Ett resonemang som utvecklats av juristen Catherine A MacKinnon, tidigare special gender adviser till åklagaren vid Internationella domstolen i Haag. Enligt Kvinnofronten visar kommitténs resonemang kring begreppen ”tillåtelse” eller ”medgivande” en medvetenhet om denna problematik, vilket resulterat i förslaget att använda begreppet ”frivilligt deltagande” i stället för samtycke som ett sätt att uttrycka en positiv ömsesidighet i den sexuella samvaron. Men det frivilliga deltagandet definieras inte, utan ska förstås genom konkreta exempel som enligt Kvinnofronten inte ger uttryck för den ömsesidighet som förespråkas.
”När det inte finns några formkrav för hur frivilligt deltagande ser ut, blir det istället varje enskild domstol som helt subjektivt ska bedöma vad uttrycken för frivilligt deltagande konkret och i praktiken kan innebära. Det innebär att bedömningarna kan komma att se helt olika ut från domstol till domstol. Detta innebär i sin tur att öppna för en närmast systematisk rättsosäkerhet”, skriver Kvinnofronten.
Varken Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Amnesty eller Hopp, riksorganisationen mot sexuella övergrepp, har tagit ställning till ett ändrat våldtäktsbegrepp.
Hopp vill att lagstiftarna tar hänsyn till de som skadar sig med sex, en grupp som enligt deras erfarenhet sällan anmäler sexualbrott:
”Beteendet drivs av psykologiska faktorer utifrån ofta allvarlig psykisk ohälsa (och inte sällan tidigare sexuella övergrepp), snarare än sexuella känslor. De sexuella mötena kännetecknas ofta av en medvetenhet hos den andra parten om att personen ’egentligen inte vill ha sex’ utan använder det som självskada. Våld, förnedring och utnyttjande av situationen är vanligt. Det här är viktigt att beakta i en ny sexuallagstiftning.”
