Fällan att ”ta debatten” och argumentera ur ett perspektiv där man inte ens är överens om vare sig historieskrivningen, ideologin eller sakfrågorna kan lätt resultera i fokus på fel saker, säger Louise Lindfors och uppmanar politikerna att fokusera på mänskliga rättigheter och visa med konkreta politiska förslag vad det innebär.
Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?
– Mänskliga rättigheter. Hållbarhet, social och ekonomisk och så, självklart, jämställdhet! Och allt detta hänger ihop. I tider av polarisering och ideologisk turbulens så blir just mänskliga rättigheter den tydligaste kompassen för demokratiska partiers fokus på människors trygghet, utveckling och säkerhet. Jag önskar att alla demokratiska partier i Sverige ska fokusera på mänskliga rättigheter och visa med konkreta politiska förslag vad det innebär. På nationell nivå betyder det att lyfta frågor om skola, vård, pensioner och arbetsmarknadsfrågor. Jag hoppas att de sociala och ekonomiska frågorna får mycket fokus och gärna i kombination. Och så ser jag fram emot att se vilket parti som går till val på att föreslå en lagstiftning mot löneskillnader mellan kvinnor och män enligt den modell som Island antagit, det är verkligen dags för jämställda löner!
Vilka är dina farhågor?
– Att polarisering och splittring ska få de demokratiska partierna att gå i svaromål på de premisser som antidemokratiska rörelser utmanar till. Fällan att ”ta debatten” och alltså stå och argumentera ur ett perspektiv där man inte ens är överens om vare sig historieskrivningen, ideologin eller sakfrågorna kan lätt resultera i fokus på fel saker. Jag hoppas att allianser ska uppstå bortom klassisk blockpolitik och att det politiska samtalet ska syfta till att lägga fram konkreta, hållbara förslag som kan fungera på sikt. En farhåga är att det politiska samtalet dras ned till en populistisk och ovärdig nivå. Jag önskar höra politiker som uppfattar sin roll som pedagoger snarare än säljare!
Hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?
– Jag hyser stort hopp till svenska mediers förmåga till oberoende och heltäckande bevakning samt djupa analyser. Jag är en inbiten P1-lyssnare och har mycket stor respekt för public service och är mån om att vi ska fortsätta ha en fri press i Sverige. Se bara på Ungern, Turkiet, Italien och till och med USA nu, hur snabbt en begränsning av fri press och kommersiella intressen kan slå ut delar av demokratin. Heja svensk press, fortsätt vara oberoende och bred! Och nischad också såklart: heja i synnerhet Feministiskt perspektiv som alltid vågar ifrågasätta, bevaka och uppmärksamma att jämställdhet är en mänsklig rättighet!
