En människa som tigger är inte en ”utsatt person”, utan någon som blivit utsatt och övergiven av samhället, skriver Soraya Post (Fi). Hon menar att en konservativ, nyliberal politik varken har verktygen eller intresset att bygga ett tryggt samhälle för alla.
I en av Sveriges mest välbeställda kommuner, Vellinge, trissar nu Moderaterna upp kampen mot fattiga människor och förbjuder den allra mest utsatta formen för att be om ekonomisk hjälp – att tigga. Detta är ett steg gentemot de nationella tiggeriförbud som Moderaterna vill se. De tycker att tiggeriet har spårat ut. Jag tycker att det är de som har spårat ut.
En människa som tigger är inte en ”utsatt person”. Det är en person som har blivit utsatt och övergiven av samhället. Jag ser en människa som inte har fått sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda och som gör vad den kan för att överleva, med ärliga medel.
Ett tiggeriförbud är helt enkelt antiziganism. För debatten och lagförslaget har inte uppkommit i fråga om tiggare, utan vi talar om tiggande romer. Och förbuden mot tiggande romer är inte något nytt, utan har en lång tradition i Europa. Jag är helt övertygad att diskussionen hade sett annorlunda ut om dessa människor inte vore just fattiga romer. Då hade vi ställt oss andra frågor: hur kan de få leva i denna misär, varför går inte barnen i skolan, varför får de inga jobb som de kan försörja sig på? Vi hade ställt oss frågan – hur kommer det sig att just denna grupp under århundraden alltid ställs på undantag?
Moderater för fram argumentet att det är obehagligt att se en tiggande människa. Min fråga till er moderater är, om ni nu tänker att det är effektivt att lagstifta bort obehagligheter, varför lagstiftar ni då inte bort cancer eller krig? Jag undrar: tycker ni inte att dessa fenomen är lika obehagliga att uppleva?
Nej, det är klart att ett tiggeriförbud inte handlar om omsorg för den utsatta människan. Det är helt enkelt inte moderat politik. Jag tror istället att de försöker lagstifta bort den djupare insikten om att det kunde ha varit de själva, om de inte haft tur och privilegier i livet. En konservativ, nyliberal politik har inte verktygen eller intresset att bygga ett tryggt samhälle för alla utan bara för några få. En moderat är inte intresserad av att våra mänskliga rättigheter tillgodoses och att skyddsnäten är starka för alla, utan deras politik grundar sig i tron att vissa människor är födda till att ha och få mer, och den som misslyckas med detta i livet av någon anledning helt enkelt får skylla sig själv.
I min roll som ledamot i Europaparlamentet är jag nu mitt uppe i att färdigställa mitt förslag till betänkande om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Jag vill framförallt att EU ska ta ett tydligt ansvar för att säkerställa romers mänskliga rättigheter, och se till att romer har samma strukturella samhällsskydd som alla andra människor.
En viktig del i detta är att inse varför de inte har detta i dag. För att komma framåt måste vi se bakåt, och förstå att romer har blivit satta på undantag så länge att de blivit avhumaniserade. Majoriteten i Europa ser inte romer som fullvärdiga människor eller samhällsdeltagare. Det är denna människosyn måste vi erkänna och vända.
För att nå dit behöver vi mer solidariska handlingar, och inte förbud som kväver den goda mänskliga egenskapen att känna empati. Vi behöver mer förståelse, mer engagemang och mer gemenskap. På så vis kommer vi att koppla an till varandra och jag tror att detta är ett avgörande steg för att nå målet: att romer ska erkännas som fullvärdiga medborgare med tillgång till alla sina mänskliga rättigheter.
