Vellinge har nu röstat för ett tiggeriförbud. Det är fel väg att gå, och visar att det saknas omsorg om de människor som drabbas, menar Joakim Månsson Bengtsson, som är ordförande för Hjälp tiggare i Lund, och har direkt insikt i hur hjälpen från Sverige bidrar till ett bättre liv i Rumänien.
När jag skriver detta är jag i Rumänien. Hit kommer jag ungefär en vecka var tredje månad och har gjort så i nästan tre års tid. Jag åker till byn som är hem åt många av de romer som ber om hjälp från förbipasserande i Lund. Det finns inga lögner eller överdrifter om de bedrövliga levnadsvillkoren här. Det är tydligt att stöd behövs, och den hjälp romerna har fått av medmänskliga Lundabor har varit värdefull.
Under åren jag har varit här har åtskilliga hus renoverats, så att de inte riskerar att falla ihop, och för att hålla vinterkylan från sovrummet. Åtskilliga familjer har investerat i barnen. På deras skolgång och deras hälsa, och inte minst kan fler familjer sätta fram mat på bordet till hela familjen nu. Tack vare resorna till Sverige har också flera familjer skapat en väg ur fattigdomen. De har nämligen fått jobb och bostad i Lund med omnejd.
Pengarna som vi ger hjälper familjerna och det står klart att hjälpen verkligen behövs. Varför diskuteras ett förbud om tiggeri, när det uppenbarligen bara skulle göra det värre för dem? Mitt svar är att moderater och Vellingeliberaler inte menar allvar när de säger att de bryr sig om de medmänniskor som ber om hjälp. Annars hade de föreslagit insatser som faktiskt gör nytta och hjälper utsatta.
I flera år har vi i Lund visat att när romerna får sina mänskliga rättigheter respekterade genom härbärge följt av samhällsguidning, så kommer de också in i arbete i betydligt större utsträckning än om de förbjöds be om hjälp från första början. Insatsen bär därigenom sig själv rent ekonomiskt, och gynnar såväl samhälle som individ. Familjer får hoppet åter, och framtidstro.
Utsatthet ökar i sig risken att bli utsatt för kriminalitet såsom människohandel. Men det kan motverkas genom ett starkt socialt sammanhang, som exempelvis en förening som känner alla och som sprider information om vart en kan vända sig, vilka lagar som gäller, och som kan guida till olika myndigheter eller instanser. Detta säger Vellingeliberaler och moderater också nej till. Jag har inte hört dem prata om annat än straff för utsatta och fattiga, straff som de dessutom hävdar är för de utsattas och fattigas egen skull.
Vi hade kunnat hålla en fin diskussion i medierna om hur vi som världsmedborgare och medmänniskor kan stötta EU-medborgare i utsatthet att inkluderas i samhället och finna sin väg ut ur fattigdomen. Men vi kan bara föra en sådan önskvärd konstruktiv diskussion om vi har en någorlunda gemensam värdegrund. Den enda tolkning som är möjlig att göra av förslaget om tiggeriförbud är att dess förespråkare inte delar värdegrund med oss andra som kämpar för mänskliga rättigheter. Men kanske kan gräsrötterna nå förändring inom partierna? Låt oss hoppas det, innan medmänniskor på riktigt kommer till skada.
Förslaget om tiggeriförbud måste bemötas som ett hot mot fattiga. Utan någon ekonomisk hjälp från medmänskliga givmilda förbipasserande och utan någon annan samhällsinkluderande insats kommer familjerna bara att få det värre. Låt oss föra diskussionen utifrån verkligheten. Det finns effektiva sätt att stötta så att de kan lämna utsattheten och fattigdomen. Om Lund kan så kan fler kommuner.
