”Relationsdramer ska tydligen bara vara intressanta om vuxna människor innehar huvudroller. Men precis som vi var många som älskade Fucking Åmål, trots vår vuxna ålder, är vi många som nu älskar Skam”, konstaterar Sandra Dahlén i månadens sexkrönika, och ifrågasätter misstänkliggörandet av vuxnas intresse för ungas tankar, erfarenheter, liv.
I dag fick jag höra av sambon att säljarna på jobbet, grabbarna i kostym, intensivt diskuterat säsong 3 i Skam till morgonkaffet. Maken till norsk succé har vi inte sett och unga likväl som gamla i hela Europa följer nu eleverna på Hartvig Nissens skola i Oslo. Serien blev direkt älskad av både tittare och kritiker och jag förstod för ett par månader sedan att jag måste se vad det handlar om.
Det blev dessutom extra intressant när hurraropen på Facebook började blandas ut med gliringar om att det ändå är lite märkligt med 40-åriga kvinnor som följer en ungdomsserie så maniskt. Och var det ändå inte på gränsen att de sitter och tittar på sexscener med så unga inblandade? Så kom Kristin Lundells text i Aftonbladet som delas flitigt i sociala medier.
Lundell menar bland annat att ”Det kommer bli ett helvete för oss som inte orkar engagera oss i fiktiva fjortisars liv” och ”För om ni absolut ska hålla på och referera till en tonårsserie i tid och otid blir ju den enda logiska följden att myndigheten tas ifrån er”.
Jag vet att Lundells text ska vara en rapp och rolig krönika och kanske ingenting som vid en första anblick behöver ännu mer uppmärksamhet. Men jag tar den på allvar då det där kommer igen – poängterandet av det tokiga med att vuxna följer en serie om just unga människor. Och det extra intressanta med inlägget är att hon gör karaktärerna yngre än vad de är. För serien handlar inte om ”fjortisar” utan om elever på gymnasiet. En kan tycka att ett par år hit eller dit inte är så noga men skribenten gör oss äldre tittare ännu konstigare genom att påskina att karaktärerna skulle gå på högstadiet.
Jag lämnar alltså åt andra att recensera eller önska mer av själva serien. Istället vill jag fokusera på just dessa reaktioner av vuxna följare – reaktioner som visar på barns sämre position i vårt samhälle. Ungas tankar, erfarenheter, liv är det suspekt att vara väldigt intresserad av, eller kanske till och med se som allmänmänskliga berättelser.
Relationsdramer ska tydligen bara vara intressanta om vuxna människor innehar huvudroller. Men precis som vi var många som älskade Fucking Åmål, trots vår vuxna ålder, är vi många som nu älskar Skam. Så detta om just 40-åriga kvinnor som följer serien. Det är ju tydligen inte bara 40-åriga kvinnor som gör det men påpekandet hamnar i samma kategori som ”kultur-tanten” eller ”tant-snusk” – något att på traditionellt vis raljera över.
I Skam finns sex med, det ska erkännas, men procentuellt väldigt lite och de flesta avsnitt innehåller inte något sex alls. Det är mest ett evigt kyssande, precis som det så ofta är i den verkliga tonårstiden. De scener som tangerar sex är nära filmade och tar snart slut innan det blir för mycket action. Det vi får se är inte på något sätt förförande, inte gjort för en tittare att gå igång på. Filmare och regissör har tydligt gjort scenerna till något som på intet sätt är suspekt för en äldre publik att titta på.
Kanske behöver det även påpekas att skådespelarna är färdig-puberterade äldre tonåringar. Som sexualupplysare tänker jag dock att tittare får vatten på sin kvarn om ungas sexliv. Alla ”vet ju” att unga bara håller på med sex som dessutom går ner i åldrarna. Ingen forskning pekar på att det skulle vara så, men när vi ser några tonårskaraktärer prata om och ha sexuella relationer bidrar det till känslan av att alla har så mycket sex. Trots att de flesta av karaktärerna inte får till något alls i den riktningen. Och i verkligheten ser det ju ut så – för de flesta är det mycket snack och lite verkstad till sena tonåren. Men det kanske ska utvecklas i en annan krönika…
Och för er som med hjälp av serien bearbetar sin egen ungdomstid (är tydligen också märkligt) vill jag säga so be it – vad är det för konstigt med det? Så långt jag har sett är det lite bättre än verkligheten, vilket kan fungera helande. Den som får rykte konfronterar personer. De som kommer på att en kompis är bög outar honom inte. En tjej som tar sig ur en dålig relation med äldre kille drar en generell analys om att killarna i trean får alldeles för mycket uppmärksamhet. Självklart är vi många som hungrar efter detta. Och säsong 3 ska tydligen vara ännu bättre.
