Kriget i Syrien fortsätter in i 2017. Etniska majoriteter förföljs, oppositionella torteras och städer bombas sönder till grunden. Det har rapporterats om att IS/Daesh slängt homosexuella män från taket, men vi får sällan höra queera själva berätta om sin situation. Aktivisten och skribenten Begard Reza har följt Nazdar Ali, en syrisk-kurdisk transkvinna och vänsteraktivist, från tillvaron i det krigsdrabbade Syrien, på flykten genom Turkiet och slutligen till Kanada.
Nazdar Ali var optimistisk i början av revolutionen och aktiv i demonstrationerna mot Assad-regeringen. Det var dags att få slut på diktaturen och införa demokratiska reformer, den arabiska vårens optimism hade gjort befolkningen hungriga efter ett nytt och bättre samhälle. Assad svarade massdemonstrationerna med brutala attacker, vilka eskalerade och skapade den onda spiralen av det krigsdrabbade Syrien vi ser i dag. Alis identitet och ursprung gjorde henne extra utsatt.
– Assads polis och militär har under lång tid förföljt queers, kurder och oppositionella. Tre farliga saker att vara, på världens farligaste plats, säger hon.
Inbördeskriget består av en brokig blandning av olika beväpnade grupper, en av de mest kända aktörerna är terrorgruppen IS/Daesh. Att ta sig runt i Syrien när så många olika grupper har kontroll över olika delar av landet är långt ifrån enkelt. Vid ett tillfälle var Nazdar Ali tvungen att passera IS vid en checkpoint.
De stoppar henne, ser hennes feminina uttryck och sedan hennes kurdiska namn. Hon dras ut ur bilen och de börjar utsätta henne för verbala och fysiska kränkningar. De hotar henne med döden och efter en del misshandel ser hon själv inget annat än döden framför sig. Det som kom att bli hennes räddning var människorna i bilen bakom henne.
– De kände inte mig, men när de såg det jag blev utsatt för, hoppade de in och svor för IS-soldaterna att jag kom från en god muslimsk familj. Främlingarnas handlingar var det som räddade livet på mig.
Från Syrien till Turkiet
Nazdar Ali hade i många år jobbat i flera humanitära organisationer, så när kriget bröt ut var det ingen tvekan om att hon skulle stanna kvar för att bistå den civila befolkningen med humanitär hjälp. I takt med tiden ändrar kriget form, och i rädsla för IS och Putins nära samarbete med Assad, vänder västvärlden nu kappan efter vinden och börjar stödja Assad, den man som dödat flest civila av alla aktörer i kriget.
Nazdar Ali hamnar i bråk med sina föräldrar, de är oroliga för henne och vill att hon ska lämna Syrien medan hon själv vill stanna kvar som aktivist. Det är först när hennes aktivism börjar bli ett hot mot familjen som hon bestämmer sig för att lyssna på föräldrarna. Ali börjar processen med att ta sig ut, och efter ett antal försök lyckas hon ta sig över den syriska gränsen, in till Turkiet och Istanbul. Hennes bror är den enda i familjen förutom henne som också har lyckats sig ut ur Syrien, föräldrarna är kvar i Syrien.
– Jag vet inte var mina andra syskon är eller om de ens lever.
En dag promenerar hon på gatorna i Istanbul, på väg till ett queer-evenemang, men blir stoppad av ett par män och utsatt för en grov våldtäkt. Hon fick ett tydligt besked om att det hände henne för att hon var en kurdisk transkvinna och flykting från Syrien.
– Händelsen krossade mig och under ett par månader isolerade jag mig från omvärlden.
Hennes queera vänner, tillsammans med en ideell organisation, ger henne den tid och det stöd hon behövde för att må bättre. Efter detta bygger hon strategier för att skapa sin egen trygghet, det är viktigt att passera som icke-kurd, icke-trans och icke-syrisk. Hon har ljust hår, blå ögon och kan engelska flytande, så hon slutar prata sina modersmål och låtsas istället att hon är en amerikansk turist på besök.
”Såna som henne”
Efter ett par månader får Nazdar Ali ett jobb i en humanitär organisation och flyttar till en turkisk stad vid den syriska gränsen för att fortsätta det hon gjorde inne i Syrien. I början går det bra för henne, hon trivs och tycker att hon gör något viktigt. Men en händelse leder till att hon blir outad som transperson av ett par turkiska islamister och måste därför flytta till en ny lägenhet och byta namn. Ryktet sprider sig dock och under loppet av fyra månader får hon flera hot av fascister som lovar att rensa landet från ”såna som henne”. Hon byter namn och flyttar till en stad längre bort, men det hela upprepar sig igen.
En kväll ringer en vän till Nazdar Ali och säger att det delas bilder av henne i olika Facebookgrupper till IS-sympatisörer och de går tillsammans till en ideell organisation för att kartlägga hennes situation och säkerhet. I samråd med organisationen kommer de fram till att hon måste söka om flyktingstatus och flyttar därmed henne till ett tryggt ställe, där hon lever isolerat i väntan på sitt nya hemland.
I dag bor Nazdar Ali i Kanada och allt är annorlunda, aldrig har ljudet av stillheten känts så skarp som nu. Det kommer ta tid att bearbeta allt som har hänt, men hon har i alla fall tid och stöd, till skillnad från sina medsyrier.
– Bomberna kanske blir färre i år, men det blir inte enklare att vara kurd i Turkiet. Syrien kommer inte på ett magiskt sätt bli en fredlig demokrati och ingenstans i regionen håller transpersoners situation på att förbättras. Stormakterna kommer fortsätta blunda för den syriska tragedin och hellre prioritera att spela spel sinsemellan där den med mest muskler vinner. Visst kan 2017 bli ett lite bättre år, men att utplåna ondska tar mer än en natt, säger Nazdar Ali.
