Nyligen publicerad forskning (Jylhä, Kirsti 2016 Uppsala Universitet) visar att förneka att klimatförändringarna existerar är förknippat med att acceptera patriarkala eller hierarkiska strukturer. Ett tydligt exempel just nu är den nya amerikanska presidenten av Donald Trump. Han har angripit kvinnors reproduktiva rättigheter och producerat en litania av sexistiska kommentarer, Han har också hänvisat till klimatförändringarna som en ”bluff” och lovade att dra tillbaka USA:s ratificering av 2015 års klimatavtal.
Förnekelse av klimatförändringarna är på uppgång även i Europa, kopplad till en gammal tro på olja och kol som sysselsättningsskapande pengamaskiner. Till detta kan vi lägga antiglobaliseringsstämningar och nationalism samt tydliga försök att inskränka kvinnors rättigheter till den egna kroppen. Antifeminism, hat mot hbtq-personer och att förneka klimatförändringarna är tydliga byggstenar i ett högerkonservativt idébygge.
Men klimatförändringarna är en obekväm sanning för nationalismen. Det är ett problem som inte kan lösas på nationell nivå, det kräver kollektiva åtgärder mellan stater och mellan alla aktörer i samhället på alla nivåer. Kanske ännu mer provokativt är att prata om klimatfrågan ur ett jämställdhetsperspektiv, där vi måste ta avstånd från en västerländsk ”maskulin” identitet med dess kopplingar till konsumtionsmönster.
Donald Trump personifierar en slags ”hypermaskulinitet”. Han spelar sin roll som lyckad affärsman där aggression gentemot motståndare och förakt för svaghet dominerar agerandet. För att komplettera hypermaskuliniteten flankeras Donald av Melania Trump, en slags kvinnlig stereotyp: stillsam, vacker, konservativt klädd och aldrig utmanande, moderlig och lite sorgsen. Donald Trump far världen fram med sitt kapital och köper upp mark som han exploaterar. Ett välkänt exempel är den unika miljö vid den skotska kusten som han omformat till en golfbana i strid med de boendes önskemål och miljöhänsyn.
Egenskaper som definierar en man förändras över tiden och varierar mellan olika kulturer, men är vanligtvis förknippade med makt, styrka, dominans och aggression. Att förorenande vanor tillskrivs män är resultatet av de normer och värderingar som definierar traditionell maskulinitet och femininitet. Dessa bilder är mycket starkt inbäddade i våra sinnen, förstärkt av reklam som riktar sig till att öka konsumtionen.
En bil, till exempel, säljs som en symbol för en människas rikedom och social status. Vi får höra att ”riktiga” män äter kött. ”Hypermaskuliniteten” förklarar varför vissa former av manlighet blir dominerande och andra underordnade, och varför vissa drag kommer att definiera en ”riktig man”.
Även om detta inte utgör ett problem för många progressiva män, har andra – däribland många inom den konservativa högern – sina identiteter starkt förknippade med föreställningar om traditionell maskulinitet. Detta gör grön politik ännu mer provocerande: de utmanar en stark könsidentitet.
Jag anser att den svenska regeringen och vice statsministern Isabella Lövin gör helt rätt i att utmana Trump, om klimatet och feminismen. Det är där kampen måste stå: mellan de progressiva och de traditionella värderingarna.
