Förra veckan mördades en 16-årig pojke i Malmö. Fortfarande vet vi inte varför. Men media har redan börjat spekulera. I ett öppet brev, först publicerat på Facebook skriver journalisten och författaren Maria Robsahm om hur media gör skillnad på hudfärg i bevakningen av mord på en ungdom.
Segla under radarn? En 16-årig pojke har mördats i en stad som i många år hemsöktes av en seriemördare som riktade in sig på människor födda utrikes. Men Sydsvenskans vinkel är att svartmåla den som mördats. Det kan vara så att han ändå var kriminell. Men seglade under radarn.
Detta, mina vänner, är en mycket obehaglig artikel i Sydsvenskan.
Den är skriven av en journalist vid namn Tobias Barkman som betitlas rättsreporter.
Artikeln handlar om mordet i torsdags i Malmö. En 16-årig pojke sköts ihjäl på en busshållplats.
I en annan artikel i Sydsvenskan presenteras pojken med namn och bild och hans förtvivlade pappa intervjuas. Pojkens namn är Ahmed Obaid och hans pappa berättar om en vanlig kille som var på väg till en idrottsträning. Inför flera vittnen sköts han till döds alldeles intill sitt hem.
Jag tänker här inte diskutera frågan om publiceringen av namn och foto på den mördade pojken även om här kan finnas en rad synpunkter. Nej, mitt fokus i denna tråd är den andra artikeln om mordet, en artikel där pojken inte namnges men där artikelförfattaren istället ägnar sig åt långt gångna spekulationer kring mordet.
Redan rubriken är märklig: ”Tobias Barkman: 16-åringen är ostraffad – det här är slutsatserna vi inte kan dra”
Barkman fortsätter sedan med att diskutera i detalj allt man inte vet på ett ytterst märkligt sätt. Såhär skriver han:
”16-åringen, som bor i närheten av busshållplatsen, finns inte i polisens register. Det säger inte allt, särskilt inte eftersom han bara har varit straffmyndig i drygt ett år. Men vi hittar varken honom eller hans familjemedlemmar i några av de miljontals sidor rättsdokument vi har tillgång till på redaktionen. Varken våra källor inom polisen eller i den undre världen har någonsin nämnt familjens efternamn.
Det utesluter naturligtvis inte att bakgrunden till mordet ändå finns i kriminalitet. Det finns de som lyckas segla under radarn och inte dra till sig myndigheternas uppmärksamhet.”
Tänk nu för ett ögonblick tanken att pojken inte hade hetat Ahmed Obaid utan Jonas Svensson.
En 16-årig pojke på väg till en idrottsträning. Som blir kallblodigt mördad på busshållplatsen.
Tänk tanken att Tobias Barkman hade skrivit följande:
”Jonas Svensson, 16, som bor i närheten av busshållplatsen, finns inte i polisens register. Det säger inte allt, särskilt inte eftersom han bara har varit straffmyndig i drygt ett år. Men vi hittar varken honom eller hans familjemedlemmar i några av de miljontals sidor rättsdokument vi har tillgång till på redaktionen. Varken våra källor inom polisen eller i den undre världen har någonsin nämnt familjen Svenssons efternamn.
Det utesluter naturligtvis inte att bakgrunden till mordet ändå finns i kriminalitet. Det finns de som lyckas segla under radarn och inte dra till sig myndigheternas uppmärksamhet.”
Ser ni mönstret?
Hade denna icke-information om att vare sig pojken eller hans familj på något sätt kan kopplas till kriminella kretsar ens nämnts om den mördade hetat Jonas?
Men nu får vi veta alla detaljer om möjliga kopplingar till undre världen. Och så till sist brasklappen att det trots allt ändå kan finnas en sådan koppling.
”Det utesluter naturligtvis inte att bakgrunden till mordet ändå finns i kriminalitet. Det finns de som lyckas segla under radarn och inte dra till sig myndigheternas uppmärksamhet.”
Segla under radarn? En 16-årig pojke har mördats i en stad som i många år hemsöktes av en seriemördare som riktade in sig på människor födda utrikes. Men tidningens vinkel är att svartmåla den som mördats. Det kan vara så att han ändå var kriminell. Men seglade under radarn.
Seriemördaren Peter Mangs nämns över huvud taget inte – men precis lika rimligt som det är att i detalj gå in på en kartläggning om kriminella kopplingar hos brottsoffret borde det vara att åtminstone nämna denna möjlighet i denna artikel sprängfylld av ogrundade spekulationer. Särskilt med tanke på hur både Skånepolisen och Skånemedia så fullständigt misslyckades med att uppmärksamma denna våg av blodig rasism.
Ska det nu spekuleras fritt varför inte ställa frågan om Malmö har fått en copy cat?
En 16-åring har mördats. Hans familj är förtvivlad och väljer att gå ut med hans namn och bild i en artikel. Samtidigt, i en artikel intill, misstänkliggörs detta brottsoffer, denna mördade pojke. Det kan ju vara så att han ändå var kriminell, men lyckades segla under radarn. Det kan ju vara så, eller hur?
Det är illa. Otroligt illa.
Och en pinsamhet för Sydsvenskan.
Det minsta man nu kan begära är en ursäkt till familjen. Ahmed Obaida är död. Mördad. Vila i frid.
