Nicaragua totalförbjöd abort 2006 och hör därmed till de fem länder i världen där en graviditet inte kan avbrytas, även om kvinnans liv är i fara eller om graviditeten är resultat av våldtäkt. Över hälften av våldtäktsoffren är under 17 år och om flickorna blir gravida har de två val: att föda barnet eller genomgå en olaglig, farlig abort.

Alicia Diaz är 19 år och mamma till en liten flicka på ett år, resultatet av våldtäkt. Gärningsmannen är hennes tidigare pojkvän.

– Han slog mig och jag gjorde slut, men det accepterade han aldrig, berättar Diaz som då var en 16-årig skolflicka. 
Hon bor i en liten ort ett par timmars bussresa från huvudstaden Managua, tillsammans med sin moster.

– Han hade tydligen övervakat mig och bröt sig in i huset när han såg att jag var ensam.

Alicia Diaz talar med så låg röst att det är svårt att höra vad hon säger. Ögonen är fuktiga och händerna rör sig nervöst i knäet.


– Han bakband mina händer och våldtog mig, berättar hon.

När Alicia Diaz fick reda på att hon var gravid var abort hennes första tanke. En kompis tog henne till ett ”underligt ställe”. Där såg hon en olaglig abort bli utförd och blev skräckslagen. Hon valde att behålla barnet och ångrar inte sitt beslut.

– Abort är en synd och jag blir glad varje gång jag tittar på min flicka, säger Diaz och lyser upp.



Hon blev tvungen att avbryta skolgången när hon blev gravid. Efter att flickan fötts, fick hon jobb i en järnhandel. Men förmannen förgrep sig på henne och Alicia Diaz sade upp sig. Till omvärlden sade hon att hon fått sparken:


– Han fick mig att tänka på våldtäkten så jag ville inte berätta sanningen, medger hon. 



Nu drömmer Diaz om att kunna lägga våldtäkten bakom sig, hitta ett nytt jobb och återvända till skolbänken

– Men det är svårt. Fastän flickan ger mig mycket glädje tänker jag också på att hennes pappa är en våldtäktsman.

Alicia Diaz vill vara anonym.

Antalet aborter konstant


Magaly Quintana, taleskvinna för organisationen Katolska kvinnor för rätten att välja (CDD), tar emot i ett litet, mörkt kontor i centrala Managua. 
Luften är tung av cigarettrök, på väggarna hänger fotografier av demonstrationer mot våld mot kvinnor och för rätten till abort. Innan vi hunnit inleda samtalet ringer Magaly Quintanas telefon. Efteråt förklarar hon:


– En 85-årig kvinna blev våldtagen och mördad. Tar detta aldrig slut? Hon suckar och fortsätter:

– Vilket är värst: mord på kvinnor eller att de inte har rätt till abort?
Båda hänger ihop, säger hon.

Sexuella övergrepp och våld inom hemmet är utbredda problem i Nicaragua. CDD rapporterar om 37 mord på kvinnor i år. Polisen mottog 1 328 anmälningar om våldtäkt under 2015 medan det rättsmedicinska institutet behandlade 5 506 fall av sexuella övergrepp.

 Över hälften av våldtäktsoffren är under 17 år gamla – de flesta av dessa är under 14. Om flickorna blir gravida, blir en del tvångsgifta: gärningsmannen finns nämligen oftast inom den närmaste familjekretsen. Det är en av orsakerna till att Nicaragua har det högsta antalet gifta flickor i Latinamerika. Andra flickor, som Alicia Diaz, föder barnet ensamma. En del begår självmord. Annars är utvägen en olaglig, farlig abort.



Siffrorna över olagliga aborter är osäkra men enligt Guttmacher Institute, en organisation som samlar in data om sexuell- och reproduktiv hälsa globalt, skördar de olagliga aborterna årligen 47 000 kvinnoliv i hela världen, de flesta av dem i fattiga länder. 75 procent av aborterna utförs i länder där ingreppet är förbjudet, som i Nicaragua. Antalet aborter minskar inte för att de förbjuds; det leder bara till att kvinnorna uppsöker olagliga och farliga alternativ, enligt organisationen.

Magaly Quintana har ”hela sitt liv” kämpat för kvinnors rätt till abort i Nicaragua. Landet hade en abortlag från 1837 som tillät att graviditet avbröts om moderns eller fostrets liv ansågs vara i fara – en så kallad terapeutisk eller medicinsk abort. Men lagen var löst formulerad, så det var upp till läkaren att utföra ingreppet eller inte:

– Det var en rysk roulette: Du kunde ha tur, och träffa på en progressiv läkare, eller otur, och riskerade ditt liv med en farlig graviditet eller födde ett oönskat barn, förklarar Magaly Quintana och tar ännu en cigarrett. 

I början av 2000-talet kom kvinnorganisationerna underfund med att den katolska kyrkan försökte driva igenom ett totalt förbud mot aborten och bildade CDD, som är del av ett större latinamerikanskt nätverk.

Magaly Quintana.

Från livsfarlig graviditet till aktivist




2006, precis innan presidentvalet, blev det totala abortförbudet verklighet. Den allmänna analysen är att det handlade om en politisk dans: Den sandinistiske presidentkandidaten Daniel Ortega fick parlamentet att rösta för abortförbud så att han skulle få det katolska hierarkiens stöd att vinna valet.
Kvinno- och människorättsorganisationer samt vanliga medborgare protesterade på gatorna redan innan lagen klubbades igenom.

En av dem är Leslie Briceño:

– Jag protesterade som så många andra. Men då anade jag inte att jag några år senare skulle känna av problematiken på egen hud, berättar hon.

Hon tar emot i sitt lilla hus i utkanterna av Managua. Leslie Briceño är smal och spenslig och liknar mer en tonåring än en 37-årig aktivist som försöker reformera en lag. Hennes röst är fast, och orden omsorgsfullt valda när hon berättar sin historia. 

Briceño blev gravid, 30 år gammal. Året var 2010. Hon var två månader in i graviditeten, utan att veta om det. Hon fick plötsligt väldigt ont och blev inlagd på ett sjukhus i Managua. Läkaren, som lade in henne, förklarade:
 ”Du har en utomkvädesgraviditet, men för att lagen förbjuder att vi avbryter den, måste vi vänta tills fostrets hjärta slutar klappa.”

Briceño svarade:

– Jag vet vad lagen säger men jag vet också att mitt liv är i fara och att det är upp till er om jag ska leva eller dö.

Leslie Briceño visste från första början att hon ville avbryta graviditeten. Men kommissionen på sjukhuset, som övervägde hennes fall, sade nej till abort.


– Det var kort tid efter att lagen hade gått igenom och folk var skräckslagna, förklarar Leslie Briceño. 
Jag minns att jag tänkte:
 Vilka är alla dessa personer som bestämmer om jag ska leva eller dö, om min 9-åriga son ska ha en mamma eller inte?

– Jag mådde allt sämre och fick nästan outhärdliga smärtor, fortsätter hon.

Leslie Briceño.

En kvinnlig läkare, som gjorde kvällsronden, såg Leslie Briceño i kramper och halvt medvetslös. Hon valde att utföra en abort.

 Trots att den terapeutiska aborten är olaglig har hälsoministeriet utfärdat ett protokoll som ger riktlinjer för hur professionella ska agera om en gravid kvinnas liv anses vara i fara. Men lagen står ändå alltid över protokollet, så det är upp till den enskilda läkaren att fatta beslut om abort eller inte.

– Jag är övertygad om att om hon inte hade handlat, hade jag inte berättat min historia i dag, fortsätter Leslie Briceño.

– Jag vet fortfarande inte vem hon är eller vad som hände henne efteråt, säger hon. Men enligt lagen kan läkaren ha blivit anklagad och dömd.
 
Leslie Briceño motsade sig i början pojkvännens uppmaning om att gå till medierna om sitt fall. 
Men ett par år senare utlystes en skrivtävling om den terapeutiska aborten i Nicaragua. Leslie Briceño, utbildad journalist och kommunikatör, bestämde sig för att delta. Hon vann första priset för sin historia:

– Jag gjorde det för min egen skull, och för så många andra kvinnors och flickors, förklarar hon.

Majoritet för abort



Leslie Briceño anslöt sig till en grupp medborgare som hade bildats för att återinföra den terapeutiska aborten. De kallade sitt initiativ ”Vi vill ha dem levande”.

 Lagförslaget, som gruppen lämnade in till parlamentet i slutet av 2015, gick ut på att abort skulle tillåtas om graviditeten var resultat av våldtäkt, om mammans liv var i fara eller om fostrets ansågs vara icke-livsdugligt. Beslut om eventuell abort skulle fattas av tre olika läkare. Modellen var Chiles abortlag, som nyligen reformerades.

 Parlamentet svarade aldrig. Till sist, i april i år, fick gruppen genom medierna besked om att förslaget hade arkiverats med argumentet att det var ”föråldrat”.

– Men det stämmer inte: hälsokommissionen och plenum behandlade inte ens förslaget, vilket lagen föreskriver, förklarar hon.

Men hon ser ändå med hopp på framtiden. För ett par år sedan ansåg under hälften av nicaraguanerna att den terapeutiska aborten skulle tillåtas, men enligt de färskaste undersökningarna förespråkar sex av tio i dag att systrar, fruar och döttrar ska räddas om deras liv är i fara.

Leslie Briceño vet inte ännu hur gruppen ska fortsätta, om de ska överklaga genom diverse rättsinstanser eller gå den långa vägen och lämna in ett nytt lagförslag.

Liv och död


Grannlandet El Salvador har en mycket restriktiv abortlagstiftning. Medier över hela världen skriver dessa dagar om tonåriga Evelyn som blev våldtagen, fick ett dödfött barn och dömdes till 30 års fängelse för mord.


– Situationen i Nicaragua är inte så uppmärksammad, men väldigt allvarlig, säger Janet Welsh från Human rights watch, som nyligen släppte en rapport om abortsituationen.

Särskilt fattiga kvinnor och flickor är drabbade. De rikare är bättre informerade och utrustade att fatta beslut. De kan även köpa sig till en säker abort eller resa till utlandet för att avbryta graviditeten.

– Vi hade önskat att de tio största globala medierna fångade upp historien om Nicaragua, men det gjorde de inte, beklagar Janet Welsh som hoppas att rapporten även uppmärksammas av internationella organ och behandlas av FN:s generalförsamling.

Welsh anser ändå att de aktiva lokala kvinno- och människorättsorganisationeras arbete är det viktigaste. Men hon observerade under researchen till abortrapporten att kvinnorättsorganisationerna i Nicaragua verkar ha begränsad rörelsefrihet:

– Jag hoppas att det civila samhället har friheten som behövs för att kämpa för flickors och kvinnors rättigheter och inte utsätts för risker. Det handlar om liv och död, om att ge flickor och kvinnor rätten att välja.