”MR-frågorna hör inte hemma bara i högtidstalen utan i den politiska vardagen, i framsätet”, skriver Soraya Post (Fi) som kommenterar den polska högerextrema EU-parlamentsledamotens uttalande om kvinnors värde vid förra veckans sammanträde i EU-parlamentet.
”Självklart borde kvinnor tjäna mindre än män eftersom de är svagare och mindre intelligenta. De måste tjäna mindre, så enkelt är det.”
Så sade den högerextreme EU-parlamentarikern Janusz Korwin-Mikke från Polen i veckan i plenum.
Mitt framför hundratals kompetenta kvinnor från hela Europa.
Vi tappade det fullständigt.
”Go home”, hojtade jag till parlamentsledamoten. Är det någon som inte är kompetent nog att sitta i den europeiska demokratins kammare och rösta om medborgarnas framtid är det Korwin-Mikke.
Iratxe Garcia Perez från Spanien, min kollega i den socialdemokratiska och progressiva partigruppen, försökte ta kontinentens kvinnor i försvar i sin replik.
Men Korwin-Mikke lyckades med sitt uppsåt. Vi tappade hakan. Filmklippet med hans tal spreds över nätet och nådde miljoner. Polackens mest framgångsrika pr-kupp hittills – han fick inte i närheten lika mycket uppmärksamhet när han för några år sedan använde n-ordet eller när han påstod att kvinnors tankar påverkas av den senaste mannen de legat med eftersom hans spermier ”tränger igenom vävnaden”.
För en tid sedan skrev jag här i Feministiskt perspektivs EU-krönika att jag lyckades driva igenom en ändring i parlamentets regler så att det blir lättare att sanktionera ledamöter som ägnar sig åt hets mot folkgrupp eller ”hate speech”.
Janusz Korwin-Mikke står nu under hot om att få en reprimand, lön indragen eller bli avstängd. Det är faktiskt ett bättre sätt att bemöta och markera nonsens som hans.
I stället för att gå i svaromål. I stället för att tappa hakan och dela hans video.
Korwin-Mikke förtjänar uppmärksamheten lika lite som Donald Trump förtjänar allt intresse hans vansinnesutbrott på Twitter får.
Vi hjälper dem ju att sprida sin hatpropaganda i samma ögonblick som vi delar den på Facebook eller debatterar med dem på Twitter. Och inte nog med det. Vi hjälper dem att avleda uppmärksamheten från det viktigaste:
Den republikanska administrationens liksom den polska regeringens abortkrig mot kvinnor. Eller Trumps nya förbud mot muslimer som vill besöka USA. Eller Europas flyktingpolitik. Eller hur vi behandlar minoriteter på vår kontinent. Eller…
Man hade kunnat hoppas att den här vansinniga tiden vi lever i – med Trump i Vita huset och politiskt närstående till Janusz Korwin-Mikke som leder opinionsmätningarna i Frankrike och Nederländerna – åtminstone kunde få fler att förstå vikten av mänskliga rättigheter och kunde få världen att se att MR-frågorna inte hör hemma bara i högtidstalen utan i den politiska vardagen, i framsätet.
Det borde vara tydligare än någonsin att mänskliga rättigheter är säkerhetspolitik. Hatisk propaganda som Trumps eller Korwin-Mikkes är ju hundvisslarnas uppmaning till våld mot oss som är kvinnor och minoriteter. Så vi måste reagera. Men inte ge dem onödig uppmärksamhet.
Det är ingen enkel balansgång, men vi måste försöka. Till exempel genom att varje gång vi lackar ur och reagerar på extremhögerns medvetna grodor koppla det till ett konkret politiskt krav:
”Trump vill stänga muslimer ute – låt oss kontra med att återinföra familjeåterförening.”
”Någon MEP säger att kvinnor borde tjäna mindre än män – ta bort Polens EU-stöd tills de infört fri abort.”
”USA vill hoppa av MR-rådet – låt oss tvinga säkerhetsrådet att prata kränkningar av mänskliga rättigheter på nästa möte.”
Vi lever i mycket farliga tider. Just därför kan vi inte nöja oss med att vara defensiva.
Bli förbannad. Men avancera!
