”Sexismen och rasismen går hand i hand och i den #metoo-revolution vi befinner oss i kan vi inte nöja oss med mindre än att rensa upp i båda rabatterna”, skriver Rossana Dinamarca (V), och konstaterar att avsändarna finns i alla rum, på samhällets alla arenor och begås av alla sorters män.
Igår tog Alexandra Pascalidou emot 5i12 priset i riksdagen. I sitt tacktal berättade hon om hur hon blev ställd ute i kylan av SVT när de rasistiska hoten rasade mot henne:
Det var jag som hamnade i kylan. Så här har man gjort med människor genom alla tider. Och framförallt med kvinnor. Kvinnor som påtalar orättvisor, visselblåsare.
Kvinnor som blottar patriarkala strukturer.
Därför är jag så lycklig att jag får det här priset just i år när #metoo rensar och kommer med välbehövlig katarsis och river ner hierarkierna.
Och nu hoppas jag på en #wetoo som rensar rasismens rabatter där ingenting vettigt kan växa.
Sexismen och rasismen går hand i hand och i den #metoo-revolution vi befinner oss i kan vi inte nöja oss med mindre än att rensa upp i båda rabatterna. Hashtaggen #metoo startades av den svarta aktivisten Tarana Burke och riktade sig till unga, främst rasifierade, kvinnor som blivit sexuell utnyttjade på olika sätt. Ett sätt att låta överlevarna veta att de inte var ensamma. Att de blir sedda, hörda och förstådda. Att det finns åtminstone en person som förstår vad de går igenom.
Sexismen jag möts av i hot och hat har alltid varit ackompanjerad av rasism och jag vet att jag inte är ensam. Innan #metoo gick som en stötvåg genom Sverige användes vi kvinnor som ett slagträ i rasistiska syften. Men i dag står det bortom allt tvivel att sexismen finns i alla rum, på alla samhällets arenor och begås av alla sorters män.
Revolution betyder samhällsomstörtning och det är det vi ser nu. I en undersökning från Novus svarar 70 procent av svenskarna att de tror att #metoo kommer leda till samhällsförändring. De strider vi har utkämpat tidigare har ofta tagits en i taget, en grupp i taget, och har följt den hierkaki vi ser i samhället – det vill säga de vita först och de svarta sist. Det har gjort att det har tagit lång tid att komma dit vi är i dag – och trots det fortsätter kvinnor vara underordnade män. Systerskapet måste därför vara brett. I den revolution vi upplever nu har vi samlat upp en kraft som gör det möjligt att förändra på flera områden, som bryter med de sexistiska och rasistiska maktstrukturerna på riktigt.
I samband med Lisa Ekdahls medverkan i tv-serien Så mycket bättre förra året svarade hon i en intervju för Aftonbladet att ”Patriarkatet faller, inom din livstid. Det är lika bra du hakar på.” Vem anade då att det låg så nära i tid? Vi skriver historia nu, vem vill inte vara med då?
